Senare den kvällen när alla hade gått in till sina lägenheter fick jag ett sms av Julia där hon undrade om vi inte kunde göra iordning i den gamla resturangen ett par våningar under oss, och jag hade genast skickat vidare frågan till de andra killarna. Louis, Niall och Harry svarade på en gång att de tyckte det verkade som en jättebra ide, och Zayn fick jag inget svar av över huvud taget. Han var helt slutkörd stackaren, han kanske borde ta sig iväg till en doktor för att se om det fanns något som kunde hjälpa. Såhär kunde han ju i alla fall inte gå runt hela våran semester, det skulle inte vara kul för honom. 

 Morgonen därpå mötte vi tjejerna nere i resturangen redan klockan nio för att börja fixa iordning den. Gjorde vi det tillräckligt bra kunde vi kanske starta upp den någon gång i framtiden, men det fick inte bli förens vi hade haft våran välbehövliga semester, för den... behövde vi verkligen. Julia tog som vanligt kontroll, och såg till att alla fick något att pyssla med. Zayn var med en liten stund på morgonen, men sedan gick han upp till sin lägenhet för att vila lite. Visst tyckte vi synd om honom, men det hindrade inte oss från att fortsätta jobba. 

"Niall, can you give me that sponge?" frågade Julia och pekade på en tvättsvamp som låg i blöt i hinken brevid honom. Han kastade en snabb blick på svampen, och såg på Julia. Sedan visades ett stort flin i hela hans ansikte innan han tog upp svampen, och utan att krama ur den kastade han den på Julia. Hon blev träffad rakt på axeln, och gav ifrån sig ett högt skrik. 

"You little..!" sa Julia högt och tog upp svampen för att kasta tillbaka den på Niall. Han fångade den innan han blev träffad, men fick ett regn av små vattendroppar över sig. 

"Oh, it is on!" sa han och ställde sig upp med vattenhinken. Där blev jag tvungen att stoppa honom. 

"Do you honestly think that we'll ever be finnished if you're gonna run around with that water?" frågade jag och han nickade snabbt. 

"Look how clean everything becomes after a splash of water!" sa han och tömde hinken över mig. Sedan sprang han och satte sig på huk bakom My, för han visste att jag inte skulle hälla vatten på henne. 

"I know where you live..!" sa jag och spände ögonen i honom. Han började ju naturligtvis skratta, och My vände sig om och såg förvånat på honom. Sedan började även hon skratta. 

"Han rolig!" sa hon nöjt och pillade Niall i håret. 

"She think's you're funny!" översatte Julia, och Niall nickade för att visa att han tagit åt sig informationen. 

"You're gonna see funny!" sa han och lyfte upp henne i famnen. Sedan vände han henne upp och ner, och snurrade några varv innan han vände henne rätt igen. Vid den här punkten skrattade hon så hon knappt kunde andas, och Niall hade svårt att hålla sig han med. 

"I want one of these to!" sa han när han satt ner henne på golvet igen. 

"Me to." sa Harrt retsamt och kastade en flirtig blick på Emma som bara himlade med ögonen. 

"You wish..!" sa hon, och Harrys min fick mig att skratta. Han såg förvånad ut, men ändå inte. Någon blandning helt enkelt.. 

 

 Varken Madelaine eller Rim hade sagt något till mig på ett bra tag nu, och de hängde inte längre efter mig som om de vore kopplade till mig. Det hade fått mig att fundera på vad Louis sagt till vår kock igår, och jag kom fram till att det kanske kunde vara sant. De kanske hade gillat mig i alla fall. Och jag hade inte fattat det.. Nåja, tyckte de på riktigt att jag var trevlig kommer de väl igen, annars.. Annars händer det väl inget speciellt. Förr eller senare lär vi väl bli vänner i alla fall, och då kommer de antagligen prata med mig igen. Det finns inte så mycket att göra åt saken. 

"Maybe someone should go and check how Zayn is?" sa Emma mitt i min och Liams lilla "fight". 

"I can!" sa jag snabbt och sprang upp för trappan. Mest för att Liam kanske skulle glöma bort att han tänkt skvätta vatten på mig, men också för att... Ja, för att jag ville veta hur det var med Zayn. 

 När jag kommit upp till hans våning gick jag in i lägenheten utan att knacka. Jag hörde korta gnäll komma från sovrummet då och då, så jag skyndade mig dit för att se om han levde. 

"Geez, man, are you okay?" frågade jag oroligt när jag såg att han låg och vred och vände sig i sängen. Jag satte mig försiktigt ner på sängkanten, och la en hand på hans panna. Det var kokhet. 

"No." svarade han bara, och försökte hålla sig still. Han hostade lite, och sedan blev hans ögon så stora det gick innan han snabbt reste sig ur sängen och sprang in i badrummet. Jag satt kvar på sängen för att inte stressa honom, och hörde enda hit att han spydde. Nu var det inte alls bra längre. Han spolade i toan, och sedan satte han på kranen i handfatet. Antagligen för att tvätta av sig. Snart kom han tillbaka, och kröp snabbt ner i sängen igen. 
"Do you want something?" frågade jag, och han skakade på huvudet till svar. "Well, I think it's good to eat, so I'll go and look for something." sa jag innan jag reste mig från sängen för att gå ut till köket. Väl där öppnade jag kylskåpet, och stirrade in i det. Det var nästintill tomt. Men jag hittade i alla fall en brödbit, som jag piffade upp med lite smör och ost. Sedan fyllde jag ett glas med vatten, och ett med juise och bar in det till Zayn. 

"Try to drink as much as you can, that... is good for something. And eat that to, you need some food." han nickade lydigt, och tog upp mackan på en gång för att ta en tugga. Han svalde flera gånger, och la sedan tillbaka mackan efter bara en tugga.

"Later." sa han snabbt, och jag nickade. 

"Soo.. Do you want me to keep på company?" han skakade snabbt på huvudet. "Okay.. Then I'll be down in the resturant, call me if you need something." nu nickade han. "And I mean it, promise to call! I don't like seeing you sick!" 

"I will." bekräftade han, och jag nickade lite innan jag reste mig ur sängen för att lämna runnet igen. Men Zayn stoppade mig innan jag hann ut. "And please say to the others that I'm fine. I don't want them to worry."

"But.. You're not." informerade jag om, även om jag tror att han redan visste det. 

"Please?" 

"I'll see what I can do. I won't lie, but maybe I don't have to tell the whole truth if you don't want to." 

"Thank you Niall!" 

"Yeah.. Get some rest now!" han nickade, och jag lämnade rummet. Hjälp, vad ska jag nu ta mig till? De andra skulle fråga ut mit totalt, och jag hade praktiskt taget lovat att inte säga för mycket. Jag skulle helt enkelt bli tvungen att svika någon av dem.. Men vem..? Väldigt sjuka Zayn, eller väldigt avundsjuka vänner? Ingen. 

"How was he?" frågade Louis med det samma som jag kom ner för trappan.

"He's.. Like before, maybe a little bit.. slower." till min förvåning så nöjde dem sig med den förklaringen, och gick tillbaka med det dem höll på med. Liam och Louis tvättade insidan av fönstren och sopade undan allt spindelnät från hörnen, Julia, Rim och Madelaine skurade kassabänken och hyllorna bakom den, och Harry satt och försökte få fram de svarta och vita rutorna i golvet som numera var täckta av damm och annat smuts. Jag hade inte tänkt på det tidigare, men det här stället var rena.. Ha-ha.. smutshögen. 

 Vid lunchtid tog vi en paus för att gå upp till Harry och Louis lägenhet för att få lite mat i oss, och jag stannade hos Zayn på vägen för att se hur det var med honom. Tillslut hade jag fått i de andra att det var bättre att jag gick in, så att han skulle slippa svara på hur han mådde igen. Så jag hade gått in till Zayn, och han hade inte ens rört det jag ställde in till honom förut. 

"So bad?" frågade jag, och han nickade till svar. "You should go to a doctor or something, what if it's serious?"

"What can it be..? I'm sure it's nothing." sa han nonchalant, och jag suckade, 
"Both you and me know that it's not nothing. Check it up, or I'll do it for you." det lät nästan som ett hot, men jag ville ju bara hans bästa. 

"If it doesn't get better.."

"It won't get any better if you don't start eating..!" sa jag och la mackan i hans knä. Han suckade och tog motvilligt upp den för att ta en tugga. "See, that wan's so bad, w.." jag avbröt mig själv när jag insåg att han inte alls lyssnade på vad jag sa. Han stirrade långt in i väggen och försökte svälja ner mackbiten. Tillslut gick det, men lika snabbt kom den upp. Zayn flydde iväg till badrummet och spydde igen, och jag satte händerna för ansiktet och suckade. Det här var inte bra, alls. Om han inte gick med på att gå till en läkare snart skulle han bara ligga här tills han helt och hållet försvann, och det fanns inget jag kunde göra. Visste kunde jag väl tjata hål i huvudet på honom, men jag är inte säker på att det kommer hjälpa. Han måste själv inse hur illa det egentligen är, men det verkade inte som att han ville det..

---

Honest opinion? Ni är vääldigt dåliga på att kommentera! Men jag uppdaterar ändå, för jag är så snäll ;) Kom igen! Lite kritik måste ni väl ha att komma med? Börjar nu tröttna på den här novellen? Ska jag skriva slut på den så fort som möjligt så att vi kan börja på en ny, eller ska jag slänga in lite mer spänning i den här? Eller kanske romantik? Katastrof? Vilda fans? Säg vad ni tycker för guds skull!! Annars vet jag ju inte! ;)