Love, Games, Success ♥ Del 17
Tidigare..
"There's nothing to worry about, I promise you", lovade jag. "The doctor sent me home, didn't he?" frågade jag sedan. När jag såg uttrycket i hans ansikte insåg jag att det kanske inte var det bästa att säga just vid det här tillfället. Han trodde alltså att jag hade rymt från ett sjukhus, med en spricka i knät och en lättare hjärnskakning. Jo men visst..
♥Harry♥
Att Jennifer vägrade berätta för mig vad det var som hade hänt gjore mig galen. Det var så uppenbart att hon inte alls mådde bra, ändå fortsatte hon insistera på att allt var okej och att det som hänt inte var något att prata om. Hon förstod verkligen inte att jag var där för att jag brydde mig om henne.
"Do you want me to make something to eat?", frågade jag omtänksamt i hopp om att hon kanske skulle inse att jag var där för att jag brydde mig och inte för att jag var nyfiken. Så småningom skulle jag komma fram till vad som hade hänt, men att tjata skulle uppenbarligen inte hjälpa, så det var dags att byta taktik.
"No thanks, I ate just before..", började hon utan att tänka sig för. Sedan gjorde hon en liten paus innan hon fortsatte med ett leende. ".. before I got off work. We decided to order in to celebrate that we're done with the new single"
"Oh, really?", frågade jag imponerat. "When do I get to hear it?"
"We haven't set a date yet, but it's probably quite soon", svarade hon lyckligt, förmodligen glad att jag lämnat ämnet hon inte ville prata om.
"And there's no chance you can let your friend hear a little preview..?", frågade jag finurligt, noggrann med att hon noterade ordet 'friend'.
"Friend, huh?", frågade hon istället för att svara på min fråga. "Is that all we are?". Hon lät nästan sårad.
"Look.. We met just a couple of weeks ago, and I like you, I do, but..", började jag, osäker på hur jag skulle avsluta meningen. Hon väntade tyst och gav mig en uppgiven 'det var det'-blick, vilket gjorde det ännu svårare för mig att fortsätta. "I don't want to rush in to something that might not even work. It's for both of our sakes", förklarade jag tillslut. Om jag skulle gå ut med att jag hade en flickvän och sedan säga att vi gjort slut bara ett tag senare skulle allting ha varit förgäves. Media skulle förmodligen vända det till att jag hade tvingat fram en relation för att få ett bättre ryckte, vilket på sätt och vis stämde, och så skulle vi vara tillbaka på ruta ett igen.
"Care to explain that?", frågade Jennifer oförstående. Inte otrevligt, bara undrande.
"Okay, I'm gonna be compleatly honest", sa jag, som för att förbereda henne. "Dating a famous person is not easy. People will know about you, you will most likely not be able to do things without ending up online and some people will hate you for only existing"
"I'm already on the internet for some stuff in Sweden, so that won't be a problem", sa hon vardagligt, "And the rest I could get used to if it means I can be with you"
"Well, if you want to be with me you're gonna have to be compleatly honest and faithful", sa jag allvarligt. Hon nickade förstående och såg på mig med en ivrig blick. "And we would probably have to back up a few steps and start over from there. Friends first, then we see what happens"
"That sounds reasonalbe", flinade hon glatt.
"Perfect", sa jag minst lika glatt, stolt över vår framgång. "So, starting with the honesty-part. What happened?", frågade jag sedan och skickade en snabb blick mot kryckorna på golvet. Jennifer suckade besegrat innan hon började förklara. Ju längre in i berättelsen hon kom, ju mer häpen blev jag.
"You shouldn't have let him take you home", sa jag strängt. "You should have called me"
"But you were at work and he was there", sa hon i ett försök att slingra sig. "I don't know.. It felt like it was him or the bus and I had no idea wich bus would take me home - or even where home was"
"That is something we have to work on", sa jag och pekade på henne, varför visste jag inte. "I don't know how it is in Sweden, but you shouldn't trust too many strangers here. People think about themselves and most of them is too stressed out to even think about what they're doing. Some of us is nice, but not everyone, you have to learn how to trust"
"And how am I supposed to learn that?", frågade hon oförstående.
"I'll help you", lovade jag med ett leende.
"My personal little helper, not bad", sa hon på skämt. Jag skrattade lite åt henne och tassade sedan ut i köket för att göra iordning någonting att tugga på. Hon hade ringt mig tidigt på eftermiddagen och nu var det nästan kväll, även om hon hade ätit innan samtalet var det inte för tidigt att äta igen. Man kunde inte äta för ofta, mat var något av det bästa som fanns..
Tråkig del, blöö...
Hur som helst.. Jag vet inte hur länge jag kommer vara borta (tidsinställd del) så jag vet inte hur det blir med uppdateringen framöver. Det här är den sista delen jag hunnit tidsinställa så vi får se helt enkelt. Om ni vill ha fortsatt info får ni gilla på facebook :)
(jag läser era kommentarer men kan inte svara för att internet är segare än segast här. Så fortsätt kommentera :))