TBW a smile that could save a life # 8
Tidigare...
Jag skyndar mig in i lägenheten och är noga med att låsa dörren om mig. Det var ett tag sen jag pratade med min bror, vi pratar allt mer sällan nu när han bor så långt borta, men han är polis och kan kanske hjälpa mig, därför bestämmer jag mig för att ringa.
"Hey Melody! What's up?".
"I might be in trouble, Niall. I need your help".
Senare samma kväll kommer Niall hem till mig, och då inte som polis utan som min bekymrade storebror. Trots att det tar närmare en timme låter han mig berätta allt om hur Sky beter sig och allt vad hon har sagt och gjort som jag har uppfattat som fel eller konstigt. Jag trodde att det skulle kännas jobbigt och meningslöst att gå igenom allting ännu en gång, men att den här gången ta det från början och sätta ord på hur hon har fått mig att känna visar sig vara ganska nyttigt. Inte bara har jag informerat Niall om hur det ligger till, jag har även fått en chans att sortera mina tankar.
När jag har berättat allting och tillslut kommer till krysset på min ytterdörr uttrycker Niall att han är orolig för mig och vi kommer överens om att jag måste prata med Harry för att han ska kunna hjälpa mig att hantera den här situationen när Niall inte är här. Just ikväll känns det inte som att det finns så mycket någon av oss kan göra, men Niall låter mig träna självförsvar med honom och jag frågar om lite råd angående vad jag får och inte får göra när det gäller att försvara mig. Efter den senaste händelsen känns det inte längre som det är frågan om någonting kommer hända, snarare när, och när det väl händer vill jag vara beredd.
Eftersom att Niall har mer än en timmes resväg hem och ska upp och jobba tidigt imorgon kan han inte stanna så länge, trots att han väldigt gärna vill. Jag lovar honom att jag ska prata med Harry det första jag gör imorgon och att jag därefter inte kommer vara ensam i det här, men det räcker inte riktigt för honom. Han säger att han ska komma hit och hälsa på minst var tredje dag för att se till så att allting står rätt till och han får mig att lova att han kommer vara den första jag ringer om det händer något.
"Thank you for coming, Niall. I'm very grateful", säger jag och ger honom en kram när han står i hallen och är på väg ut.
"I'll do anything for you, you know that", svarar han och håller fast mig i sitt järngrepp. Här och nu känner jag mig ingenting annat än trygg och jag skulle göra vad som helst för att få stanna kvar i Nialls trygga famn för alltid.
"I know", viskar jag. "I love you".
"I love you too, sis", säger han när kramen är över. "Stay safe now, alright?".
"I will most certainly do my best", lovar jag med ett försiktigt leende. Sen är han borta och jag är återigen ensam. Jag låser genast dörren om mig, tejpar för titthålet för säkerhets skull och går in i sovrummet och lägger mig, orkar inte vara vaken längre.
När jag på måndagen lämnar lägenheten för att gå till jobbet försöker jag undvika att titta på dörren, men min blick dras instinktivt till det mörka träet och när jag ska sätta i nyckeln för att låsa ser jag att dörren har dekorerats med någonting nytt. Den här gången är det en kort mening textad med röda, krokiga bokstäver som står skriven straxt över handtaget. När jag läser den får jag en klump av obehag i magen och överväger att gå in igen och stanna hemma resten av dagen. Sorry, don't think brother-cop is gonna be able to help you, lyder texten. En rysning skakar hela min kropp. Det här betyder att Sky har varit här, utanför min dörr, medan jag var inne i lägenheten, ensam. Det betyder också att hon på något sätt har fått reda på att Niall var här igår, att han är min bror och att han är polis. Av dessa tre saker är det enbart det faktum att han var här igår som går att se med blotta ögat, han hade varken sina arbetskläder på sig eller en tröja där det stod att han är min bror. Vi är inte speciellt lika och det är bara mina närmsta vänner som vet vem Niall är, Sky tillhör verkligen inte den kretsen. Det är såklart möjligt att Harry har berättat för henne någon gång, men hon har ändå aldrig träffat min bror, hon borde inte veta hur han ser ut.
Efter en kort övervägning bestämmer jag mig för att jag måste gå till jobbet ändå, jag behöver inkomsten. Så jag låser dörren, dubbelkollar genom att rycka i handtaget två gånger och traskar sedan iväg. Medan jag går skickar jag iväg ett sms till Harry för att låta honom veta att vi behöver pratar.
» Hey, really need to talk to you. Are you free later today? «
Ett par minuter senare kommer jag fram till förskolan där jag jobbar. Jag resonerar som så att om det finns någonstans där jag kan känna mig säker så borde det vara här, nog för att Sky är sjuk i huvudet, men att på en plats där det finns barn tror jag inte att hon skulle göra något. Å andra sidan slutar hon aldrig förvåna mig med sitt gränslösa beteende och det slutar med att jag har mer fokus på det som händer utanför fönstret och på andra sidan staketet än vad jag har på barnen. Mina kollegor upptäcker det här och frågar försiktigt om jag mår bra. Med ett leende som är allt annat än äkta försöker jag övertyga dem om att allt är som det ska, men de ser rakt igenom mig och en timme senare sitter jag inne hos chefen för att diskutera ledighet. Jag har ganska många dagars sparad ledighet som jag nu vill ta ut och när chefen frågar varför säger jag bara att jag inte kan fokusera på arbetet just nu eftersom att jag har lite problem hemma. Vi kommer överens om att jag till att börja med ska vara hemma i en vecka och efter det höra av mig så att vi kan prata om hur det blir efter det.
På vägen hem stannar jag på en elektronikaffär för att köpa någon sorts övervakningskamera som jag kan ha hemma för att jag ska känna mig lite tryggare. Det blir ingen dyr, avancerad grej för det har jag varken pengar eller kunskap för, men killen i affären sa att den i alla fall skulle göra sitt jobb och det räcker för mig. Den börjar spela in när den upptäcker rörelse och kan spela in i sammanlagt ett par dagar innan minnet är fullt. Jag sätter upp den i hallen så fort jag kommer hem och när allt är ihopkopplat och påslaget kan den upptäcka om någon är i hallen. Om någon kommer in i lägenheten kommer den finnas på film, vilket kanske kan bli använbart förr eller senare.
När kameran är installerad känner jag mig faktiskt tryggare och för första gången på hela dagen kan jag slappna av lite. Jag skickar iväg ett till sms till Harry för att han ska förstå att det är viktigt och lite brådkande, men eftersom att han fortfarande inte har svarat på mitt förra meddelande förväntar jag mig inte direkt att han ska svara den här gången heller. Det brukar vara så när han jobbar, telefonen brukar han sällan ha koll på. Så istället för att prata med Harry plockar jag fram mina böcker för att försöka plugga lite. Men någon större framgång på den fronten kan jag inte göra, nog för att jag kan slappna av lite, men att fokusera på de olika inlärningsmetoderna jag ska studera fungerar inte. Det slutar med att jag hamnar framför tv:n och sitter kvar där tills det börjar bli mörkt utanför fönstret. Jag funderar på om jag ska höra av mig till Niall och berätta för honom att jag ännu inte fått tag på Harry, men stoppar mig själv i sista stund, tänker att det är onödigt att oroa honom i onödan.
En liten stund senare knackar det på dörren. Jag dansar ljudlöst ut till hallen i hopp om att det är Harry som har kommit för att prata med mig, men efter en snabb titt genom kikhålet ser jag att det inte är Harry som står utanför dörren, det är Sky. Hon ser ut att vara ensam och som tidigare konstaterat är jag inte så rädd för vad hon ska kunna göra mot mig när hon är ensam, men det är ändå med en viss tveksamhet som jag öppnar dörren, nyfiken på vad det är hon vill. Jag är inställd på att hon bara är här för att tjafsa, men jag vinkar ändå lite till min nya kamera för att säkerställa att den spelar in innan jag öppnar dörren.
"What now?", frågar jag uttråkat när dörren är öppen. Sky ser på mig med en ond blick.
"You should come with me", säger hon bestämt och kastar en snabb blick ner för trappen innan hon återgår till att stirra på mig. Jag följer hennes blick och ser att det inte är någon där, alltså är hon ensam, jag behöver inte ens samla mod för att säga emot henne.
"I don't think so, and I'm getting real tired of your shit. Harry doesn't even want to be with you anymore, why can't you just accept that?", frågar jag hårt, men ändå inte för hårt, vill inte göra henne arg i onödan.
"Oh come on, Harry doesn't know what he want, you're telling him what he want and I don't think that's fair", säger hon och vinklar huvudet lite åt ena sidan vilket får henne att se om möjligt ännu mer elak ut. Det är något speciellt med Sky när hon är elak, jag skulle vilja beskriva det som en söt elakhet.
"Whatever, can you leave now?", frågar jag med en suck.
"Nah, like I said, you should come with me", säger hon igen och när jag ser det blänkande föremålet hon halft gömmer bakom ryggen inser jag att jag inte har något val. Hon står med ena foten innanför dörren så det finns inte en chans att jag hinner stänga den och att springa ut verkar inte heller som en väldigt bra idé.
"Fine", säger jag och stoppar i fötterna i ett par skor och rycker åt mig en jacka innan jag lämnar lägenheten.
"They'll know somethings wrong if you don't lock the door", säger Sky och korsar armarna över bröstet i väntan på att jag ska låsa dörren. Nyckeln har jag i fickan så det skulle jag kunna göra direkt, men jag funderar på om jag ska låtsas som att nyckeln ligger där inne så att jag samtidigt kan hämta telefonen. Jag låtsas söka igenom fickorna för att senare konstatera att de inte ligger där, men jag sabbar för mig själv direkt när jag får nyckarna att skramla till i fickan. Då är det bara att låsa och följa med..
Flera timmars väldigt oeffektiv skrivning = inte jättebra skrivet, men jag har redan skrivit om det en gång så det får räcka. Hoppas ni gillar det :)
Trackback