TBW a smile that could save a life # 10
Tidigare...
"You left your phone at your apartment, didn't you?", frågar hon är på väg mot dörren igen. "Maybe I'll use your keys to swing by and send Harry a text, letting him know that you're alright...".
När hon har lämnat rummet och jag återigen sitter där ensam fallar de första tårarna över mina kinder. De kommer aldrig hitta mig innan det är för sent, jag kommer dö här.
//Harrys perspektiv//
Det har gått två hela dagar sen Melody skrev att hon ville träffas så att vi kunde prata om någonting och sen dess har jag gjort mitt yttersta för att se till att det ska hända, medan hon verkar ha gjort sitt bästa för att undvika mig. Trots att jag inte ville erkänna det för mig själv i stundedn tror jag att det var när jag träffade Sky utanför Melodys lägenhet som började misstänka att någonting inte var som det skulle, men jag fick det inte bekräftat förrän morgonen därpå när Melody skickade ett väldigt kortfattat sms. Hon skrev att allting hade löst sig och att det inte längre fanns någonting vi behövde prata om, det var allt. Ingenting som förklarade vad som hade hänt, ingenting om att hon hade tagit ledigt från jobbet och ingenting om att vi skulle träffas. Eftersom att jag tyckte att den plötsliga vändningen verkade märklig ringde jag upp henne så fort jag hade läst smset, men då svarade hon inte. Efter det spenderade jag hela dagen med att försöka få tag på henne, utan att lyckas. Jag ringde stup i kvarten, skickade flera sms och var till och med över i hennes lägenhet ett par gånger. När jag äntligen fick ett svar från henne, i form av ett sms, hade det gått flera timmar och även denna gång var meddelandet kort och fattigt på detaljer. Det enda hon skrev var att jag skulle sluta oroa mig så mycket och att hon inte kunde svara i telefon för att hon var upptagen med att plugga, vilket verkade väldigt märkligt med tanke på att hon inte varit hemma någon av de gånger jag var där.
Det hänger inte ihop, det är som att hon har blivit en annan människa.
Det går så långt att jag funderar på att höra av mig till Sky och låte henne berätta det hon tror att hon vet. Men då kommer det tillbaka till mig, det där som Sky sa som jag direkt sköt undan. Hon sa att det finns någon annan som Melody umgås med, en annan kille. Jag ville inte tro på det när jag hörde det, det verkade så omöjligt, men nu när det är uppenbart att Melody döljer någonting för mig vet jag inte längre vad jag ska tro. Det är såklart möjligt att den här killen inte är någon annan än Louis, men tanken på att hon hellre pratar med honom och samtidigt stöter bort mig får mig att må illa.
Framåt lunch får jag ett meddelande på facebook av en Niall som jag först inte känner igen men som jag snart identifierar som Melodys bror. Melody har berättat allt om honom, vi har pratat om honom flera gånger men jag har bara träffat honom ett fåtal. Varje gång har det varit i större sällskap med flera andra personer, så vi har aldrig fått en chans att prata på riktigt. Jag vet att han bor i en annan stad, att han är polis och att han är ett par år äldre än mig och Melody.
» Hello Harry. I'm sorry to just contact you like this but I can't get ahold of Melody and I haven't heard from her in a couple of days, I'm starting to get worried. Have you seen her or talked to her lately? «
Först förstår jag inte alls vad han menar eller varför han känner att han behöver fråga mig om det här, han och Melody pratar inte med varandra speciellt ofta så ett par dagars tystnad borde inte oroa honom. Jag tänker så det knakar och tillslut kommer jag på det - Melody måste ha pratat med Niall om det hon ville prata med mig om och nu när han inte kan få tag på henne är han orolig att någonting ska ha hänt henne. Jag inser att hela den här grejen måste vara betydligt allvarligare än jag trott och jag skäms över mig själv för att jag ens tänkt tanken på att det skulle handla om att hon undanhåller någonting för mig.
» I haven't seen her or talked to her, we've only been in contact via texts, though she doesn't really seem like herself. I've been to her apartment several times but she's never been home. What's going on with her? I know that something's up, why won't she talk to me? «
» This is very bad. I'm leaving right away, will be at Melodys in an hour, meet me there. We need to talk «
Nialls kryptiska meddelande får varenda muskel i min kropp att värka och i magen sprider sig en känsla av obehag. Att på det här sättet veta att någonting är fel utan att veta vad det här och utan att kunna göra någonting för att hjälpa till är något av det värsta jag har varit med om, speciellt när det handlar om en person som betyder allt för mig.
Timmen det tar Niall att köra hit är den längsta timmen jag någonsin behövt genomlida och det finns inte en chans att jag kan ägna den åt något produktivt. Istället för att sitta hemma på nålar och bara vänta åker jag till Melodys lägenhet för att se till att jag är där innan Niall och med en liten gnutta hopp om att Melody ska vara där. Men någon Melody finns inte i lägenheten och inte heller hennes telefon, vilket måste betyda att hon har varit här och hämtat den.
Precis som lovat dyker Niall upp efter en timme. Han slösar inte bort någon tid på att hälsa utan börjar direkt berätta om att han var här och pratade med Melody för tre dagar sen. Han berättar för mig det Melody berättade för honom, vilket kortfattat kan beskrivas som att hon var orolig att Sky skulle göra något mot henne. Han berättar om hotfulla samtal och att krysset på ytterdörren är Skys verk. Jag blir helt förlamad, jag kan och vill inte ta in det han säger. Sen dagen då Sky och Melody för första gången träffades har jag vetat om att Sky inte tycker om Melody speciellt mycket, det kan jag inte förneka, men att hon skulle göra någonting för att skada Melody hade jag aldrig någonsin förväntat mig.
"She was supposed to tell you right away, but I guess Sky must have gotten to her first", säger Niall som avslutning på allt han just berättat. Plötsligt mår jag illa igen, om jag bara hade funnits där för Melody när hon behövde mig kanske det här inte hade behövt hända.
"Gotten to her? What do you think that means?", frågar jag och ser på Niall med stora ögon likt en liten pojke som frågar om någonting kan inte förstår.
"I wish I knew", säger Niall eftertänksamt.
"But she has been texting me, if she was in some kind of trouble she would have told me", säger jag, väl medveten om att jag kanske är jobbig mot Niall, men jag försöker bara förstå mig på situationen.
"Unless she's being monitored or someone else has her phone, you said she didn't seem like herself, maybe that's because it's not Melody that you've been texting". Jag hade nästan glömt bort att det är en polis jag pratar med, men nu blir jag påmind om det, han tänker på saker som aldrig hade slagit mig.
"I'm so stupid, I feel like all of this is my fault. I should have known...", muttrar jag tjurigt och än en gång blir jag den där lilla pojken.
"How could you have known? Besides, blaming yourself isn't going to help her", säger Niall och lägger en tröstande hand på min axel. "We can figure this out if we work together". Om vi samarbetar, orden känns nästan som en förolämpning med tanke på att jag inte hjälpt till med någonting såhär långt. Jag suckar djupt och faller ner i soffan för att ägna alla mina krafter åt att tänka. Jag analyserar det Niall berättade och jämför med den jag själv vet och efter ett tag kommer jag på någonting. Niall berättade om det inristade krysset på Melodys dörr, men han sa ingenting om tejpbiten som jag är fast besluten om att jag såg sist jag var här. Det kanske inte betyder något, men det är värt att ta upp.
"You told me about the X on the door, but you never said anything about the duct tape, did you miss it?", frågar jag försiktigt, vill inte låta anklagande.
"Duct tape? What do you mean?", nu är det hans tur att se förvirrad ut. Jag antar att silvertejpen inte satt där sist han var här och att han hade så bråttom att han missade den idag, så vi går ut för att undersöka saken tillsammans. Tejpbiten sitter fortfarande kvar, men den har börjat lossna lite i ena hörnet vilket avslöjar att det gömmer sig någonting rött under den.
"I didn't pay too much attention to it the last time I was here, didn't think it was such a big deal", berättar jag innan jag tar tag i hörnet och drar bort den från dörren.
"Sorry, don't think brother cop is gonna be able to help you", läser Niall när de röda bokstäverna kommit fram. Vi står där och bara tittar på varandra, oförmögna att säga någonting på en lång stund.
"Sky somehow found out that I was here", säger Niall efter den långa tystnaden.
"Do you think Sky did this?", frågar jag, jag har fortfarande svårt att tro att Sky skulle göra någonting för att skada en annan människa, hon är inte sån.
"Who else?", frågar Niall. Han har rätt, alla tycker om Melody, alla förutom Sky.
"You're right...", nästan viskar jag, rädd att min röst inte ska hålla. Jag är medveten om att gråta inte hjälper Melody på något sätt, men jag kan inte hjälpa det. Tårarna bränner i ögonen och gråten gör mig tjock i halsen, just nu vill jag inget hellre än att hålla om Melody och se till att hon är i säkerhet.
Niall tar ett foto av meningen på dörren innan jag sätter för tejpbiten igen för att ingen annan ska se vad det står, sedan går vi åter in i lägenheten.
"For how long has she had that camera?", frågar Niall och pekar mot ena hörnet av hallen där taket möter väggarna.
"What ca- oh", säger jag när jag får syn på den lilla övervakningskameran som sitter där. Jag har varit här flera gånger de senaste dagarna utan att lägga märke till den, om jag bara hade sett den första gången jag var här kanske det här inte hade behövt pågå så länge. "I didn't even notice that she had put up a security camera, what kind of a friend am I?", Niall ger mig en blick som påminner mig om det han sa förut om att det inte hjälper att jag skyller på mig själv hela tiden.
"Let's check the footage", säger han och innan jag vet ordet av har han letat fram en skruvmejsel, plockat fram en stol från köket och börjat skruva ner den från väggen. Efter en snabb titt på den hittar vi minneskortet som vi sen stoppar in i Melodys dator.
"If we can see and prove that Sky is behind this, we can get help from the police. If not, this is going to be a very hard case to prove. Sky has left no evidence what so ever, she knows what she's doing. The only way we're gonna see her on this camera is if she didn't know it was there, if she knew she could have easily avoided it", förklarar Niall.
"I've been here a hundred times before and I didn't see it, there's no way she knew about it", säger jag självsäkert. Jag kan den här lägenheten utan och innan, är det någon som ska upptäcka att något är annorlunda är det jag. Sky har aldrig varit här förut, det finns inte en chans att hon skulle lägga märke till den pyttelilla kameran.
"If there's one thing I've learnt about Sky it's to never underestimate her", säger Niall, vilket iochförsig är sant. Sky har överaskat mig mer de senaste veckorna än hon har gjort under alla år som vi har känt varandra, just nu känns det som att jag inte har någon aning om vem hon är.
"Well there's only one way to find out", säger jag samtidigt som jag klickar mig in på Melodys dator. Hon har inget lösenord, så att logga in, hitta minneskortet och öppna filen är inga problem. Det verkar som att den reagerar på rörelse och den börjar med att visa det som är nyast, så det första klippet är på mig och Niall när vi kommer in efter att ha varit ute och tittat på dörren. Längst nere i högra hörnet står datum och tid. Efter alla klipp på mig och Niall följer några klipp på mig från de gånger jag har varit här de senaste dagarna och sen kommer äntligen ett klipp på Melody. Det börjar med att hon kommer från vardagsrummet, går ut i hallen och går fram till dörren, vår gissning är att det är någon som har knackat på. Hon tittar i kikhålet för att se vem det är och innan hon öppnar vinkar hon lite till kameran, förmodligen för att försäkra sig om att den spelar in. Hon öppnar bara dörren litegrann, så personen som står utanför syns till en början inte i kameran. Jag känner hur svetten börjar rinna, jag minns vad Niall sa om hur viktigt det är att vi får Sky på bild. Vi spolar förbi samtalet de hade, eftersom att vi ändå inte kan höra vad som sägs, och rätt vad det är flyttar sig Melody från dörröppningen och avslöjar vem som står utanför. Det är Sky.
"Paus it right there!", utbrister Niall och min hand flyger instinktivt mot mellanslags-tangenten som jag sedan trycker på alldeles för hårt. När bilden har frusit sitter vi och tittar på den en stund.
"That's obviously Sky", säger jag efter en stunds tystnad.
"I will call the police", säger Niall och plockar fram sin telefon ur fickan.
"Wait, I should call Sky first, just to see what she's up to", föreslår jag och reser på mig för att hämta min telefon som ligger på soffbordet.
"Alright, but don't tell her that we're on to her!", varnar Niall och ännu en gång blir jag påmind om att det är en polis jag pratar med.
"I won't", lovar jag. Jag slår in Skys bekanta nummer i telefonen, för den mot örat och lyssnar på de ovanligt långa signalerna. Tillslut svarar hon. "Hey Sky, what's up".
"Uhm not much, why?", frågar hon skeptiskt, jag hör direkt att hon har någonting att dölja.
"Uhm not much, why?", frågar hon skeptiskt, jag hör direkt att hon har någonting att dölja.
"Nothing, I just wanted to have a chat. I've thought about what you said about Melody and I've realised that maybe I haven't been so nice to you lately", det jag säger är visserligen sant, jag har inte direkt varit trevlig mot henne, men det är absolut ingenting jag ångrar. Hon förtjänar det.
"No Harry, don't worry about it", säger hon, nu låter hon som hon brukar igen; liten och oskyldig.
"Maybe we can meet and talk about it?", föreslår jag, hon brukar ha väldigt svårt att inte tacka ja till det erbjudandet; det spelar ingen roll vad hon gör, hon brukar kunna dyka upp inom en halvtimma.
"Maybe we can meet and talk about it?", föreslår jag, hon brukar ha väldigt svårt att inte tacka ja till det erbjudandet; det spelar ingen roll vad hon gör, hon brukar kunna dyka upp inom en halvtimma.
"Sorry, I can't, I'm out of town", säger hon snabbt, som om hon övat in orden.
"Out of town?", upprepar jag för att Niall ska höra. Han himlar med ögonen.
"How far out of town? I miss you", säger jag desperat, det är nästan så jag mår illa av hur falsk jag är.
"Far. I'm sorry Harry, I'm gonna have to call you back", säger hon med en suck och sekunden senare hör jag någonting i bakgrunden. Det låter som att någon jämrar sig, någon som har någonting för munnen. Det är Melody. Återigen dyker tårarna upp i mina ögon och min underläpp börjar darra. "Sky, if you hurt her I swear to god....", hotar jag medan tårarna börjar rinna över mina kinder. Niall reser sig upp från sin plats vid datorn och ser på mig med en plågad blick.
"I don't know what you're talking about, that was just some stupid cat", säger hon oskyldigt, men jag vet att det inte var någon katt.
"Sky...", säger jag med ostadig röst. Jag hör Melody skrika i bakgrunden igen, men den här gången låter det som att hon ropar mitt namn. Melody ropar på mig efter hjälp och det finns ingenting jag kan göra. ".. you will not get away with this". Sky lägger på innan jag hinner säga någonting mer.
"Sky...", säger jag med ostadig röst. Jag hör Melody skrika i bakgrunden igen, men den här gången låter det som att hon ropar mitt namn. Melody ropar på mig efter hjälp och det finns ingenting jag kan göra. ".. you will not get away with this". Sky lägger på innan jag hinner säga någonting mer.
"She has her, I heard her", snyftar jag, just nu bryr jag mig inte om hur patetisk jag verkar.
"I'll call the police, we will get her back Harry, don't worry", tröstar Niall, det är hans syster som är borta och det är han som tröstar mig. Varför kan jag inte vara lika stark som honom?
Den här delen var verkligen inte lätt att skriva... Jag vet vad som har hänt, men jag ska skriva ur ett perspektiv som inte vet vad som har hänt, ni kan ju tänka er xD Den blev ganska lång trots att det inte hände så mycket, hoppas att ni orkade läsa!
Trackback