TBW a smile that could save a life # 2
Tidigare..
Louis förstår precis vad jag menar och har inga som helst problem med att gå hem, trots mörkret och kylan. Han verkar vara minst lika ointresserad av att spendera natten med mig som jag är att spendera natten med honom, vilket är skönt, det kanske innebär att vi kan träffas igen någon dag och det vill jag gärna. Jag har länge letat efter någon att prata med om det här, aldrig hade jag kunnat förvänta mig att denna någon skulle vara en vän till Harry som jag aldrig tidigare pratat med eller hört något om.
När jag vaknar upp på lördagsmorgonen tar det mig ett par långa sekunder att komma fram till vart jag är. Det verkar som att jag igår tyckte att det var en bra idé att lägga mig åt fel håll i sängen med fötterna på huvudkudden, så den vy jag ser när jag vaknar är inte den jag är van vid.
Efter att ha slökollat igenom alla mina sociala medier rullar jag motvilligt ur sängen med täcket lindat runt kroppen för att skydda mig själv mot kylan som hemsöker lägenheten den här morgonen. Jag tar ett varv för att undersöka varför det är så kallt och inser surt att ett av fönstren i köket är öppna och att värmen jag har betalat dyrt för har förvsunnit ut den vägen under natten. För att återfå värmen i kroppen och lägenheten öppnar jag badrumsdörren på vid gavel och sätter på duschvattnet på en temperatur som är lite varmare än den jag brukar ha. Min förhoppning är att jag efter duschen ska slippa ha en bastu i badrummet och att resten av lägenheten ska ha tinat upp till en behagligare temperatur. Och mycket riktigt, när jag kommer ut ur duschen tio minuter senare är det inte längre obehagligt kallt och spegeln i badrummet har knappt immat igen.
Det är fortfarande flera timmar kvar tills jag och Harry ska gå till gymmet, så vad jag ska göra härnäst vet jag inte riktigt. Samtliga rum i min lilla bostad är i behov av städning och nu när jag ska föreställa vuxen kanske det är något sådant det är meningen att jag ska syssla med på helgerna när jag inte jobbar eller pluggar, men jag känner verkligen inte för att dra runt på damsugaren när det ändå kommer vara skitigt om två timmar igen.
Jag går ut i hallen för att göra ett halvhjärtat försök att få lite ordning och reda på byrån som står strax innanför dörren, men det jag får syn på är betydligt mer intressant. På min whiteboard-tavla som sitter i hallen och som jag använder för att skriva minnesanteckningar står ett telefonnummer undertecknat med Louis. Jag kommer inte ihåg några detaljer från vårt samtal igår, men jag minns att vi pratade om Harry och Sky, att han var en vän till Harry och att jag tyckte att han var trevlig. Kanske var det för att jag inte var helt nykter eller för att vi delade åsikter som jag tyckte han var trevlig, men det kan jag ju inte veta om jag inte ger honom en andra chans. En nykter chans.
Jag bestämmer mig för att det är viktigare att träffa Louis igen för att avgöra om han verkligen är en så bra person som jag tyckte att han var igår än att städa. Oordningen finns ju kvar när jag kommer tillbaka, Louis kanske inte finns kvar om jag inte hör av mig till honom direkt. Livet är skört, det är lika bra att passa på att göra det man vill när man väl kan.
» Hello stranger, it's Melody, are you up for breakfast? «
Jag skickar iväg sms:et samtidigt som det kurrar i magen och jag undrar för mig själv om det var huvudet eller magen som fattade beslutet om frukost. Louis svarar på nolltid, det verkar nästan som att han satt vid telefonen och väntade.
» The fridge was empty, on my way to the breakfast corner now. Please do join me! «
Jag flinar lite åt hans annorlunda formulering och skickar iväg ett snabbt "'I'll be there in ten" innan jag börjar snöra på mig skorna och leta efter mina nycklar som alltid verkar vara borta när jag ska gå hemifrån. Jag bor på andra våningen i en lägenhetsbyggnad som ligger några kvarter bort från stället där jag ska möta Louis, så att ta mig dit borde inte ta någon längre stund. Jag la till ett par minuter i min beräkning just för att jag visste att någonting skulle krångla, så när nycklarna inte vill hittas är jag bara tvungen att flina lite åt min egen listighet.
"Took you long enough", kommenterar Louis när jag svänger runt hörnet. Han står utanför ingången och väntar på mig, trots att det inte alls är varmt den här oktobermorgonen. Han måste gömma händerna i jackfickorna för att inte frysa om fingrarna.
"Well I mean you could have waited inside", retas jag samtidigt som jag tar av mig luvan och rätar till håret lite.
"Kidding, I just got here", flinar han belåtet och öppnar dörren. "Ladies first".
"A gentleman, I see", säger jag och nickar gillande, han tar åt sig med ett nöjd leende.
"You didn't get that from last night? You don't know where I live, but if you did, you would know what I went through last night when I had to walk home. Alone. In the cold", han snyftar på skämt och jag blir tvungen att påminna mig själv om att jag faktiskt träffade den här människan för första gången igår. Han skämtar med mig som om vi vore bästa vänner och vad jag minns av samtalet var det inte något halvstelt samtal mellan två främlingar som just träffas.
"I think we're meant to be best friends", säger jag och nickar godkännande.
"No doubt", instämmer han och sträcker sig mot mig för att dra in mig i en kram. "Let's be besties".
Vi köper vår frukost och äter den medan samtalet fortsätter i samma positiva stämma. Det låter klyschigt, men det känns verkligen som att var har känt varandra betydligt längre än en halv dag. Jag är så glad att jag bestämde mig för att gå ut igår, hade jag valt att stanna hemma hade jag kanske aldrig fått chansen att träffa Louis.
Senare på eftermiddagen är det dags för mig och Harry att gå till gymmet, något vi gör varje lördagseftermiddag. Som vanligt går vi tillsammans till gymmet, byter om i vår egen takt och när jag väl är klar har Harry redan hunnit värma upp i fem minuter. Det verkar inte gå att göra något åt denna rutin, det spelar ingen roll hur mycket jag tycker att jag skyndar mig, Harry hinner alltid före.
"So you never told me about last night, was it that bad?", retas Harry när jag kliver upp på löpbandet bredvid honom. Planen var att han och jag skulle gå ut tillsammans igår, men han var tvungen att åka in och jobba så Sandra fick hoppa in som reserv. Sen Harry fick jobb på en av stadens brandstationer har han fått jobba väldigt många obekväma timmar som hans arbetskamrater "byter bort" och eftersom att han är ny på jobbet har han inte direkt något att säga till om. Det är lite tråkigt eftersom att det innebär att vi får mindre tid att umgås, men jag är glad för hans skull, jag vet att detta är något han verkligen vill syssla med och jag tror faktiskt inte att han har något emot de obekväma timmarna.
"It didn't start out too good, I don't think me and Sandra has too much in common", säger jag för att svara på hans fråga. Medan jag i huvudet formulerar resten av mitt svar startar jag löpbandet som jag står på och kikar samtidigt ner på skärmen som räknar Harrys kilometer, minuter och kalorier. Jag noterar att han bara har sprungit i tre minuter, vilket betyder att jag var snabbare hit än förra gången, det är alltid något. "But at the end of the night I met a new friend that I got on really well with", jag lägger en försiktig betoning på ordet friend för att han inte ska misstolka det jag säger.
"Oh really, who? Is it anyone I know?", frågar han intresserat, Harry vet om att jag har haft problem med att hitta nya vänner på sistone.
"Yeah, it is, actually", säger jag kryptiskt och Harry ramlar nästan av löpbandet när han ger mig en blick som säger åt mig att fortsätta prata. "At least he said he was a friend of yours. Louis, does that ring a bell?".
"Louis?", frågar han förvånat. "Was Sandra so boring you had to flirt with the bartender?".
"Louis?", frågar han förvånat. "Was Sandra so boring you had to flirt with the bartender?".
"Flirt? Bartender? What, no, what do you mean?", utbrister jag förvirrat. Det han just sagt bevisar att han inte alls förstod min betoning på friend, vilket betyder att jag kommer behöva förklara mig utan att avslöja att det finns någon annan jag är intresserad av.
"Louis works as a bartender, does he not?", tonen Harry använder när han pratar om Louis tyder på att han inte riktigt tycker om honom. Jag har väldigt svårt att tro att Louis har gjort något för att göra Harry sur, men jag tänker inte heller välja en relativt främmande killes sida framför min bästa väns.
"I don't know actually, we met just when I was about to leave and he insisted on walking me home", förklarar jag och det är inte förrän efteråt som jag blir medveten om att det inte alls förbättrar situationen. "I met him again this morning, he's a nice lad", tillägger jag i ett försök att snygga till mitt misstag.
"So he didn't stay the night?", frågar Harry, han låter inte längre lika glad som han gjorde förut.
"No! We're friends, nothing else, believe me!", säger jag övertygande, nu har jag min chans.
"But I thought you said you liked him?", Harry låter förvirrad.
"Yeah, as a friend", säger jag, den här gången med en djupare betoning på ordet.
"Alright, alright", Harry ökar farten på sitt löpband och jag gör det samma. "I just don't see why".
"Because..", säger jag undvikande och hoppas att han ska acceptera svaret, vilket han naturligtvis inte gör.
"What do you mean because?".
"Gosh when did you become so stubborn?", frågar jag utan att egentligen förvänta mig ett svar. "Fine, I might be interested in someone else, don't even ask who because I won't tell you". Harry får någonting i blicken som säger mig att han inte kommer ge sig förrän han har fått reda på vem denna någon är och jag förstår att om jag ska komma undan den här gången måste jag byta samtalsämne på ett riktigt smidigt sätt.
"Because..", säger jag undvikande och hoppas att han ska acceptera svaret, vilket han naturligtvis inte gör.
"What do you mean because?".
"Gosh when did you become so stubborn?", frågar jag utan att egentligen förvänta mig ett svar. "Fine, I might be interested in someone else, don't even ask who because I won't tell you". Harry får någonting i blicken som säger mig att han inte kommer ge sig förrän han har fått reda på vem denna någon är och jag förstår att om jag ska komma undan den här gången måste jag byta samtalsämne på ett riktigt smidigt sätt.
"You never told me about what happened between you and Louis, now it's your turn to talk", säger jag snabbt och riktar blicken framåt för att inte behöva se på honom. Visserligen står jag på ett löpband, men jag tror att jag är lite rödare i ansiktet än jag brukar vara, och det är inte på grund av ansträngning.
"What do you mean 'what happened'? Nothing happened", påstår han, men det går jag inte på. Någonting speciellt måste ha hänt, annars skulle de umgås oftare. "Louis is a great guy, we just drifted apart, that happens".
"Be honest, was it because he didn't approve of Sky?", jag vet att frågan är riskabel, men jag måste få veta. Dels så att jag kan skälla ut Harry för att han är fullkomligt dum i huvudet om han låter den där människan förstöra hans vänskapsband och dels för att det kan vara bra att veta i framtiden. Jag är ju inte direkt försiktig när det gäller att säga vad jag tycker om henne.
"Honestly I didn't even know he felt that way, but good to know that everyone seems to be on the same side on that matter", säger han med en suck. Jag får lite dåligt samvete för att jag attackerade honom som jag gjorde, men han har i alla fall glömt bort att han vill veta vem det är jag är intresserad av. Mitt i allt börjar Harrys telefon ringa och när han tar upp den ur fickan ser jag att det är Sky's namn som dykt upp på skärmen.
"I've got to take this, will you meet me in the workout area when you're done?", frågar Harry och hoppar av sitt löpband. Men hans fråga är inte mycket av en fråga egentligen, jag vet att han bara formulerade den så för att vara artig.
När jag är färdig med min uppvärmning går jag mot träningssalen där jag ska möta Harry. Visst är han där, men det har gått flera minuter och han sitter fortfarande och pratar i telefonen, med Sky, antar jag. Jag ger honom en blick som säger ungefär "jag är här nu, lägg på" och får till svar ett höjt pekfinger som jag tolkar som "vänta". Eftersom att jag inte har någon vidare lust att vänta går jag fram till honom och sätter mig så nära att jag hör vad han säger. Till det lägger jag på en uttråkad blick, vilket får honom att lägga på ganska snabbt.
"It was important", säger han ursäktande när han har lagt ner telefonen i fickan igen.
"I'm sure it was", kontrar jag ironiskt. Harry är verkligen konflikträdd, han gör alltid sitt bästa för att försöka lösa alla situationer utan bråk.
"I'm sure it was", kontrar jag ironiskt. Harry är verkligen konflikträdd, han gör alltid sitt bästa för att försöka lösa alla situationer utan bråk.
"So, where should we start?", frågar han och slår ihop händerna framför sig. Harry är väldigt vältränad och brukar därför coacha mig när vi gymmar tillsammans, något han tycker är väldigt roligt.
"Are you seriously gonna leave it at that?", frågar jag med en suck. Han kan omöjligtvis missa min irritation, ändå gör han ingenting för att be om ursäkt.
"Why not?".
"Who not? You always hang out with Sky, and when you get the time to hang out with me, you talk to her on the phone. Your relationship ended years ago, she's your friend, I'm your best friend, when are you gonna start acting accordingly?", jag försöker att inte höja min röst eftersom att jag vet att det inte hjälper, men det är svårt att hålla tillbaka.
"When are you gonna stop telling me how to feel about Sky? You said it youself, she's my friends, why should I ignore her when she calls me?", Harry verkar inte alls förstå vad jag menar.
"Because you don't have to be there for her every hour of the day, she's making herself the most important thing in your life and you don't even notice. I'm telling you this because I care, you need to step out of yourself and get another point of view. This... thing... that you have with Sky, it's not good for you".
"I'm not saying this to make you mad, but I don't think you know her enough to talk about her like that. Seriously Melody, we can't keep doing this", säger han och jag sätter andan i halsen när jag tror att han ska avsluta vår vänskap här och nu. "You need to get to know Sky. You, me and her, my apartment, tomorrow. Attendance is mandatory". Jag vet inte om detta var den vändning jag hade hoppats på, men jag ska väl vara glad att han inte sa upp kontakten med mig som han gjorde med Louis.
"Whatever, let's just work out",
Hoppas att det inte gör något att jag uppdaterar så sällan... Inser nu hur mycket jag har saknat det här, men min paus var välbehövlig, tror att körde för hårt förra gången och det var därför jag tillslut inte orkade mer. Därför tänker jag inte stressa iväg något den här gången så ska det nog gå bättre :) Kvalitet före kvantitet!
Trackback