TBW a smile that could save a life # 4
Tidigare...
Jag säger till Harry att vi får prata om det en annan gång innan jag lämnar lägenheten, medveten om att jag efterlämnar möjligheten för honom och Sky att mysa till det utan mig. Om Sky talar sanning eller inte vill jag inte ens reflektera över. Det är såklart störst sannorlikhet att hon inte gör det, men risken finns ju. Kan det vara så att Harry vet om att jag har känslor för honom?
På måndag morgon är det som vanligt dags att gå till jobbet, vilket jag den här måndagen är väldigt tacksam för. Ungarna på förskolan där jag jobbar kräver uppmärksamhet mest hela tiden, vilket betyder att jag inte kommer få någon tid över att tänka på Harry eller Sky. Jag är mycket väl medveten om att jag borde höra av mig till Harry och berätta min sida av det som hände igår innan Sky hinner koka ihop någon lögn som han blint kommer tro på, men eftersom att hon troligtvis gjorde det redan igår väljer jag att bara strunta i det hela. Vill Harry prata med mig om någonting får han göra det, jag orkar inte ens bry mig längre. Är han så dum att han tror på Skys skådespel kanske han inte är något för mig ändå.
Klockan är ungefär halv tre när jag kommer hem från jobbet, eftersom att jag idag hade det tidiga passet. I samma stund som jag kommer innanför dörren kliver jag ur kläderna som blivit skitiga under dagens aktiviteter och tar på mig en betydligt bekvämare outfit bestående av ett par mysbyxor, en t-shirt och ett par mysiga strumpor. Vanligtvis brukar jag ha tid att lägga mig framför tv:en en stund efter jobbet för att varva ner efter de hektiska dagarna på förskolan, men inte nu, idag har jag en hel hög med plugg som jag måste ta tag i. För att göra det lätt för mig dukar jag upp alla böcker och allt annat jag kan tänkas behöva på köksbordet, samt tänder ett par doftljus för att höja mysfaktorn. Många tycker att plugg är det värsta som finns, men det gör faktiskt inte jag. Stänger man bara av telefonen så att man inte blir distraherad och ger sig fan på att allt ska göras är det inte alls så farligt. Dock glömmer jag bort det förstnämnda just idag och hinner knappt öppna böckerna förrän mobilen börjar vibrera på köksbänken. Stänger jag inte av den nu kommer jag aldrig kunna fokusera, därför reser jag mig från min plats vid köksbordet och lunkar fram för att dels läsa sms:et och dels för att stänga av ljudet och vibrationen. Sms:et är från Harry och handlar om gårdagen.
»We need to talk about yesterday, will you give me a call when you have time?«
Eftersom att jag fortfarande är lite irriterad på att Harry är så fruktansvärt naiv och vägrar inse att Sky inte är en härlig person väljer jag att ignorera hans sms. När han frågar om det nästa gång vi ses kan jag helt enkelt bortförklara det med att jag pluggade hela dagen. Harry vet hur jag är när jag pluggar; jag gör det inte speciellt ofta, men när jag väl gör det kan jag sitta en hel dag utan pauser. Han kanske tycker att det är ett omöjligt sammanträffande att jag pluggar hela dagen efter det som hände igår, men då får han tycka det. Det är ju inte direkt så att jag ljuger.
Sent den kvällen när jag anser att jag har pluggat färdigt tittar jag på mobilen igen för första gången på flera timmar. Utan att ens låsa upp den ser jag att jag har flera sms och ett par missade samtal från Harry. Han är förmodligen inte glad, så för att inte göra detta till något större än vad det är skickar jag iväg ett sms till honom medan jag borstar tänderna.
»Sorry, was studying all afternoon, need to sleep now, talk to you tomorrow«
Nästa morgon vaknar jag av att någon öppnar dörren till min lägenhet. Hela min kropp fryser till is och det dröjer flera sekunder tills jag återfår rörelseförmågan och då kastar mig handlöst ur sängen för att krypa genom rummet och gömma mig bakom min höga byrå. Väl där trycker jag mig mot väggen och försöker andas så ljudlöst som möjligt. Jag tänker att jag måste ha glömt bort att låsa dörren igår och att någon chansat på att den var öppen just idag.... ? Jag hör hur dumt det låter ungefär samtidigt som jag hör Harry harkla sig ute i hallen.
"Harry?", ropar jag för att försäkra mig om att det verkligen är han.
"Oh, great, you're up", säger han lättat. "I thought that I was gonna have to wake you up and I know that you don't like that..", fortsätter han medan han rör sig mot mitt sovrum. När han kommer in genom dörren sitter jag fortfarande på golvet iklädd endast mina rosa små trosor och ett svart linne. Harry lyfter på ena ögonbrynet. "What are you doing?".
"I was...", säger jag långsamt och ser mig omkring på golvet. "..looking for this", jag tar upp en grå oversize hoodie som jag tar på mig innan jag hinner lägga märke till att den inte luktar så gott. Jag går och sätter mig på sängkanten igen innan jag ger ifrån mig en utmattad gäsp och faller ner på rygg.
"I scared you, didn't I?", frågar han retsamt.
"Mmhm..", bekräftar jag missnöjt.
"Well maybe you shouldn't have given me a key if you plan och getting scared every time I come around", skrattar han och håller upp nyckeln som jag gav honom när jag flyttade in. På den tiden brukade vi umgås betydligt oftare och då tyckte vi att det var smidigare om vi hade nycklar till varandras bostäder.
"Well maybe you shouldn't have given me a key if you plan och getting scared every time I come around", skrattar han och håller upp nyckeln som jag gav honom när jag flyttade in. På den tiden brukade vi umgås betydligt oftare och då tyckte vi att det var smidigare om vi hade nycklar till varandras bostäder.
"Who comes over this early in the morning though?", frågar jag skeptiskt och gäspar igen. Jag ska egentligen inte vakna förrän om en kvart, jag hade kunnat sova nu.
"I wanted to catch you before you went to work..", berättar Harry i en nu mer allvarlig stämma.
"Oh...", är det enda jag kommer på att säga. Jag vet precis vad det här kommer handla om.
"You avoided me yesterday", börjar han och ser rakt in i mina ögon med sin djupa blick. Rakt på sak alltså.
"I told you, I was studying", säger jag ärligt och skakar av mig skulden han försöker lägga på mina axlar.
"Are you sure about that?", frågar han och kommer fram för att sätta sig bredvid mig på sängen. Instinktivt flyttar jag ifrån honom en bit för att öka avståndet mellan oss.
"Are you accusing me of lying?", frågar jag skarpt och ger honom en blick som säger att jag inte tänker tolerera något sådant. Jag pluggade, det är ingen lögn.
"No, of course not", skyndar han sig att säga. "I'm sorry, that was stupid".
"And I'm not gonna tell you otherwise", ibland är jag tacksam för att Harry är så konflikträdd som han är, även om jag vet att jag i det här fallet har rätt. Det är onödigt att bråka om det.
"That's not what I came here to talk about anyway", förklarar han, som om jag inte redan förstod det.
"You wanted to talk about what happened last Sunday", säger jag för att göra det enklare för honom. Jag vet redan att det är det han är här för att prata om och eftersom att jag inte har obegränsat med tid den här morgonen är det lika bra att komma till saken.
"Exactly", bekräftar han.
"I'm gonna have to make you disappointed, but I'm not really interested in having this discussion again. It always ends the same way and never benefit any of us", säger jag ursäktande och ser ner i golvet för att inte behöva möta hans blick.
"I'm gonna have to make you disappointed, but I'm not really interested in having this discussion again. It always ends the same way and never benefit any of us", säger jag ursäktande och ser ner i golvet för att inte behöva möta hans blick.
"What do you mean?", frågar han oförstående. Att han kan vara så otroligt dum.
"It doesn't really matter what I tell you about Sky, does it? You always pick her side anyway so my side of the story isn't really that important. I'm sure Sky already made something up, isn't that right?", jag gör mitt bästa för att inte spåra ur och dra in en massa orelevanta argument och jag väljer att låta lite sårad för att det jag säger ska ha så stor effekt på Harry som möjligt.
"It doesn't really matter what I tell you about Sky, does it? You always pick her side anyway so my side of the story isn't really that important. I'm sure Sky already made something up, isn't that right?", jag gör mitt bästa för att inte spåra ur och dra in en massa orelevanta argument och jag väljer att låta lite sårad för att det jag säger ska ha så stor effekt på Harry som möjligt.
"Sky hasn't told me anything, you were the one who left so I came here to find out why. Of course your side of the story is important, why would you say it's not?", han låter faktiskt uppriktig när han säger att Sky inte har sagt något så kanske har jag en chans ändå.
"Alright, I'll tell you. But remember, you asked for it", säger jag och vänder upp blicken för att han ska förstå att det jag säger är sanningen. Jag berättar för honom att jag kom dit med inställningen att vara trevlig mot henne så länge hon var trevlig mot mig och sedan återger jag så mycket jag kommer ihåg av det Sky sa till min de gånger då Harry lämnade rummet, men av uppenbara anledningar utelämnar jag det hon sa precis innan jag gick. Jag är noga med att understryka att jag faktiskt försökte ignorera henne i hopp om att hon skulle tröttna men att det tillslut blev för mycket. Harry sitter tyst tills jag blir klar och uttrycket i hans ansikte säger mig att han har svårt att tro på det jag säger. "You know me Harry, you know that I'm not a liar", avslutar jag med. Harry är tyst i någon minut som för att ta in det jag just sagt och under tiden passar jag på att byta om till kläderna jag ska ha på mig idag. Vårt samtal har gjort att jag hamnat efter i min morgonrutin så jag bestämmer mig för att välja bort morgonduschen, kaffet är viktigare.
"Alright, I'll tell you. But remember, you asked for it", säger jag och vänder upp blicken för att han ska förstå att det jag säger är sanningen. Jag berättar för honom att jag kom dit med inställningen att vara trevlig mot henne så länge hon var trevlig mot mig och sedan återger jag så mycket jag kommer ihåg av det Sky sa till min de gånger då Harry lämnade rummet, men av uppenbara anledningar utelämnar jag det hon sa precis innan jag gick. Jag är noga med att understryka att jag faktiskt försökte ignorera henne i hopp om att hon skulle tröttna men att det tillslut blev för mycket. Harry sitter tyst tills jag blir klar och uttrycket i hans ansikte säger mig att han har svårt att tro på det jag säger. "You know me Harry, you know that I'm not a liar", avslutar jag med. Harry är tyst i någon minut som för att ta in det jag just sagt och under tiden passar jag på att byta om till kläderna jag ska ha på mig idag. Vårt samtal har gjort att jag hamnat efter i min morgonrutin så jag bestämmer mig för att välja bort morgonduschen, kaffet är viktigare.
Jag går ut i köket för att göra min frukost och Harry följer med. Han slår sig ner vid köksbordet medan jag börjar pyssla i köket.
"Did she really say all those things to you?", frågar han. Det låter inte som att han tror att jag ljuger, det låter mer som att han har svårt att tro att hon skulle göra någonting sådant. Eftersom att jag står med ryggen mot honom kan jag le belåtet utan att han ser det - det känns som att jag äntligen börjar komma någon vart i denna eviga diskussion.
"Did she really say all those things to you?", frågar han. Det låter inte som att han tror att jag ljuger, det låter mer som att han har svårt att tro att hon skulle göra någonting sådant. Eftersom att jag står med ryggen mot honom kan jag le belåtet utan att han ser det - det känns som att jag äntligen börjar komma någon vart i denna eviga diskussion.
"Yes Harry, she did", säger jag försiktigt, jag tror att det är viktigt att jag inte går in med inställningen "vad var det jag sa", då det förmodligen snarare kommer få honom att backa.
"I can't believe it, why would she do that?", Harry låter uppriktigt oförstående och jag förundras än en gång över hur dum han är. Men det är inte helt utan att jag förstår honom, Sky är riktigt manipulativ.
"Harry she's not a good person, and I'm not saying this because I don't know her enough. I did try last Sunday, she's not friendly", jag går på lite hårdare för att få honom förstå, men jag är fortfarande försiktig med att inte få honom se dum ut.
"Maybe I should talk to her about this, what she did is not okay. I'm so sorry for putting you through that", säger Harry ledsamt och går genom mitt lilla kök för att ge mig en kram. "Can you forgive me?".
"Of course I can, you had no idea, it's not your fault", säger jag övertygande och håller mig kvar i kramen lite längre än jag borde. Det var länge sen Harry kramade mig sist och vad jag minns kändes det inte såhär bra att vara såhär nära honom. Det måste vara bevis på att jag tycker om honom som mer än en bästa vän. "I'm glad you found out the truth about her".
"Yeah...", Harry ser ut att vara helt borta. "Do you want me to drive you to work?".
"No, I still have time to walk, go talk to Sky", säger jag och klappar honom på axeln. Han nickar lite och försvinner ut i hallen och sedan ut ur lägenheten utan att säga något mer. Stackars Harry, han är helt omskakad.
//Harrys perspektiv//
Tankarna tumlar runt i mitt huvud när jag lämnar Melody's lägenhet, jag vet inte om jag ännu lyckats ta in det hon berättade om Sky. De verkade ju komma så bra överens redan från första ögonblicket när Melody klev innan för dörren, att Sky sen resten av kvällen skulle ha trakasserat henne låter helt omöjligt. Men Melody har ändå varit min bästa vän sen vi var små, hon har ingen anledning att ljuga. Visserligen har hon aldrig tyckt om Sky och hon har aldrig varit försiktig med att säga vad hon tycker, men jag kan aldrig tänka mig att hon skulle hitta på något så hemskt för att få mig att sluta umgås med Sky.
Jag bestämmer mig för att lita på att det Melody berättade är sanning, jag har egentligen inget annat val. Men att döma Sky utan att först höra på hennes sida av berättelsen är inte rättvist, därför beger jag mig direkt till hennes lägenhet för att höra vad hon har att säga till sitt försvar.
"Sky, open up!", ropar jag medan jag bankar på hennes ytterdörr. Jag vet att hon aldrig åker till jobbet förrän senare på förmiddagen, hon är hemma.
"Harry? What's up?", frågar hon oskyldigt när hon tillslut öppnar dörren. Hon har på sig ett par pyjamasshorts och en BH i spets, jag tror att hon vill att jag ska tro att hon nyss vaknat, men hennes pigga ögon och raka hår säger mig något annat. Jag suckar och går in i lägenheten utan att vänta på en inbjudan. "Are you mad?", frågar hon som om det skulle vara det mest otänkbara i hela världen. Visst blir jag sällan arg och undviker konflikter i största möjliga mån, men så konstigt är det väl ändå inte.
"Yeah, kind of, actually", säger jag, det är ingen idé att dra ut på det, jag vill bara ta reda på vad som har hänt. "Will you please put on some clothes so we can talk about it?". Utan att säga något försvinner Sky iväg till sitt rum och kommer tillbaka några sekunder senare med en morgonrock slarvigt knuten runt midjan, jag kan fortfarande se delar av hennes BH men väljer att inte bråka mer om det.
"What's up?", frågar hon, som om hon inte hade någon aning.
"It's about last Sunday", förklarar jag och Sky får någonting i blicken som säger mig att hon vet vad jag syftar på. "Melody left early, do you know why?", lägger jag till, bara för att se om hon erkänner eller förnekar det.
"No, I actually have no idea", säger hon oskyldigt. "Do you? Did you talk to her?".
"No, I actually have no idea", säger hon oskyldigt. "Do you? Did you talk to her?".
"Yeah, I did", säger jag. "She told me that things didn't go so well between you guys, is that true?", än en gång ger jag henne en chans att erkänna, men hon tar den inte.
"I guess you could say that....", hon skakar på huvudet. "I tried so hard to be nice to her but... she didn't make it easy..".
"What are you talking about?", frågar jag irriterat, övertygad om att hon pratar skit.
"I guess you could say that....", hon skakar på huvudet. "I tried so hard to be nice to her but... she didn't make it easy..".
"What are you talking about?", frågar jag irriterat, övertygad om att hon pratar skit.
"I really tried to get to know her, to be her friend, but..", Sky vänder bort blicken och snyftar till. "It was like she had already made up her mind about me, she didn't even give me a chance to prove that I'm a nice person". Sky ser på mig igen och jag blev chockad över att se tårarna i hennes ögon. Det hon säger är raka motsatsen till det Melody berättade för mig. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Helt plötsligt blir jag väldigt osäker på vad jag ska tro på. "I kept being nice to her, hoping that she would change her mind about me, but she never did. You have to have noticed that she got more annoyed by the second, maybe it was hard for her to keep hating me, I don't know. But what I do know is that when you left the room, she said some horrible things to me, things that I don't even want to repeat. I don't even know what I've done to make her hate me this much", gråter hon. Ja, hon gråter riktiga tårar när hon berättar det här för mig. Sky gråter nästan aldrig, det borde betyda någonting.
"Melody told me almost the same thing about you", säger jag försiktigt efter en liten stund.
"Of course she did!", utbrister Sky och slänger ut med armarna. "She hates me, she wants you to stop hanging out with me so that she can have you all to herself! Don't you see that?".
"This is so confusing", jag vet inte längre vem jag ska tro på, båda mina vänner säger samma sak om varandra, hur ska jag kunna välja vem jag ska lita på?
"I know that she's been your best friend for such a long time, longer than you've even known me, but think about this; has she ever said anything positive about me?", frågar hon och jag tycker faktiskt att det låter som att hon försöker hjälpa mig reda ut det här.
"Not really", svarar jag undvikande. Visst vill jag gärna reda ut det här, men samtidigt vill jag väldigt ogärna prata illa om Melody.
"I figured. I never really talk badly about her, do I?", jag måste skaka på huvudet, jag tror aldrig jag har hört Sky säga någonting illa om Melody. "I have no reason to me mean to her, I don't mind you having her in your life. But clearly she has something against me".
"Well, you're not wrong...", måste jag erkänna.
"I'm not trying to convince you to believe me, I just want to help you figure this out", hävdar Sky. "Maybe you should talk to her again, to see if she will tell you the truth this time".
"Yeah, I should probably do that"..
Roligt att se att några har hittat (tillbaka) hit, hoppas att ni gillar den här novellen!
kramar x
Trackback