A New Beginning ▼ Del 21
Tidigare.. (Zayns perspektiv)
Det närmar sig lunchtid och vi har fortfarande inte fått några positiva nyheter. Inte heller har vi kunnat höra av oss till resten av killarna, så jag kan bara föreställa mig hur irriterade de är när vi varken kommer till jobbet eller hör av oss. Eller har de kanske redan blivit informerade om omständigheterna? Nyhetssidor och tidningar brukar vara ganska snabba att få ut information när det är något plan som försvunnit eller kraschat, kanske är detta ett sådant fall. Om det är så hoppas jag innerligt att de inte skrivit någonting om oss, skulle de göra det skulle det vara det enda vi får prata om i en lång tid framöver..
Det dröjer ytterligare sex plågsamt långsamma timmar innan vi får en chans att komma av ön. Sammanlagt vet jag inte hur många timmar det tog för det lilla amfibieflygplanet (som kan landa både på vatten och på land) att hitta oss, men när vi sitter tätt packade i livbåtarna för att ta oss ut i vattnet och gå ombord är det ingen som är det minsta glad. Alla är antingen trötta, hungriga, frusna eller alltihop på samma gång. Det är snart ett helt dygn sen vårt plan från början skulle lyfta, vilket betyder att vi inte kommer komma hem förrän tidigt imorgonbitti. Alltså kommer alla därhemma få gå ovetandes i flera timmar till.
Det är med en djup suck som jag slår mig ner på en av de få platser som är kvar när jag kommer ombord; en plats mellan två sura män, långt ifrån resten av mitt resesällskap. Bagaget har jag fått trycka ner mellan fötterna, vilket gör att jag inte kan röra mig en centimeter utan att stöta till någon av männen (och det är gärna någonting jag undviker). Redan nu känner jag att det jag har framför mig kan bli de värsta timmarna på hela den här resan, och då har vi ändå varit med om en hel del.
▼Harry▼
Gjorde jag någonting fel? Kan jag verkligen ha missuppfattat signalerna så grovt? Att Linnea plötsligt kom ihåg att hon var tvungen att rusa iväg för att träffa en vän tror jag inte på för ett ögonblick, vilket måste betyda att jag gjort någonting så fel att hon inte haft något annat val än att komma på världens mest uppenbart falska ursäkt för att komma därifrån. Var det kanske meningen att den skulle vara så falsk att jag direkt skulle förstå att jag gjorde något som inte uppskattades? Till mitt försvar erkände hon praktiskt taget sin attraktion för mig bara ett par sekunder innan jag kysste henne, man kan inte ge en kille tydligare signaler än de hon gav mig. Hur skulle jag kunna veta?
"Harry, stop it, it doesn't matter", säger Liam när vi senare den kvällen sitter på ett fik tillsammans med Niall, Octavia och Octavias vän Eliza. Vi har tidigare inte fått träffa bruden som Niall dansar med eftersom att de tydligen kommit överens om att inte vara vänner alls, men nu verkar det som att någonting har ändrats eftersom att de helt utan förvarning bad oss att komma så att vi kunde träffa varandra. "Let it go and let her have some time to think about it".
"What did you do? Is it a girl?", Eliza låter inte det minsta blyg när hon frågar, vilket gör mig aningens förvånad med tanke på att vi precis träffats för första gången.
"I kissed her", medger jag skamset.
"And what did she do?", fortsätter hon fråga, som om vi automatiskt blev vänner när vi klev innanför dörren.
"Said she had to meet a friend and left in a hurry", nu tittar jag inte längre upp på de som sitter runt bordet utan är totalt fokuserad på tekoppen framför mig.
"She probably just got nervous, she'll come back", säger Eliza självsäkert innan en kort tystnad lägger sig över bordet.
"But have you guys heard anything från Zayn or Louis?", frågar Niall så fort han sett till att föregående samtal är över.
"Nope", säger jag kort och tittar sedan på Liam som för att skicka över ordet till honom.
"We went to their apartments to check if they were there, but the first place was just as empty as the second", berättar han med nedstämd röst.
"What, what's going on? Have you lost your friends?", frågar den fortfarande helt oblyga Eliza. Vi ägnar säkert hela tio minuter åt att förklara hela situationen för de båda tjejerna och när jag sedan tar upp mobilen för att kolla vad klockan är ser jag att jag för tre minuter sen fått ett sms från Linnea. Jag rätar genast på mig så hastigt att jag nästan ramlar av stolen och slår ivrigt in koden för att läsa vad hon skrivit. Meddelandet är kort och enkelt så jag svarar så snabbt mina tummar klarar av att skriva in bokstäverna.
From: Linnea
Where are you?
To: Linnea
At the café by the big cinema. Why?
Trots att jag skickar iväg mitt svar endast några minuter efter det att jag fått hennes sms får jag ingen förklaring på varför hon vill veta var jag är. Vill hon undvika mig? Vill hon träffa mig? Jag är så nervös att jag inte märker att jag intensivt sitter och trummar med tummarna mot mobilskärmen förrän Liam kör in en armbåge i sidan på mig. Det får mig att hoppa till extra mycket eftersom att jag redan är på helspänn, så än en gång håller jag på att ramla av stolen.
"What's going on?", frågar han aningens roat i samma stund som Niall (som sitter med ansiktet i riktning mot ingången) ropar "Hi Linnea!" och viftar med ena handen i luften för att fånga hennes uppmärksamhet. Jag vänder mig om för att säkerhetsställa att hon verkligen är där och så fort jag får syn på henne reser jag mig upp för att möta henne stående. Hon ställer sig framför mig så att kanske en halv meter skiljer våra kroppar åt och låter några långa sekunder passera innan hon säger någonting.
"I'm sorry Harry", säger hon nervöst och jag förbereder mig på en rejäl käftsmäll. Men till min stora förvåning tar hon ett steg mot mig för att minska avståndet mellan oss och ger mig en passionerad kyss. Jag säger absolut inte ifrån utan lägger båda mina händer bakom hennes nacke för att kyssa henne tillbaka. Jag är fortfarande förvånad, men samtidigt otroligt lättad.
Asså att leka författare på fritiden när man "praktiserar" på en förskola är inte den bästa kombon. Böckerna jag läser där har bokstavligt talat en mening på varje sida och det kan se ut ungefär såhär: Bosse leker med bilar. Bosse bygger med lego. Bosse bygger ett torn. Bosse städar efter sig. Så jag känner mest "bläh" för den här delen, men känner mig så himla dålig när jag inte uppdaterar så jag var tvungen. Godnatt och hare bra :)
My (1D Novell)
jättebraaaa, du ska inte alls vara missnöjd med denna del! Dessutom tyckte jag det var dax för Harry och Linnea att träffas igen och jag hade hoppats på just detta som hände. ;)
Såå himla bra och jag älskar att Niall och Octivia nu är vänner och att resten av killarna som var där, fick träffa henne!!
Svar:
Stina Johansson
Ebba
Sjukt bra del är såå exalterad att läsa nästa del:) så ett tips är att skriva del 22 nu;)
Svar:
Stina Johansson
Trackback