▼Octavia▼

 Jag känner mig inte hemma här. Det har jag inte gjort sen vi flyttade hit när jag var sju. Känslan av att inte passa in har följt mig ända sen min mamma tog med mig till Sverige, hennes hemland. Det var en mycket konstig övergång för mig. Innan de packade min väska och satte mig på planet hade jag levt hela mitt liv i samma område, med samma vänner och samma personer i min närhet. I Sverige blev allting annorlunda. Språket var obekant, människorna var mer självupptagna och barnen i skolan ville inte leka med mig för att jag var annorlunda. Det var en väldigt jobbig tid i mitt liv då jag tyckte att ingen i hela landet förstod mig. Jag ville tillbaka till min pappa i London. Jag ville ha tillbaka mina gamla vänner och röra mig i samma gamla områden igen. Jag tjatade på mamma, men hon gav mig alltid ett och samma svar: "Sverige är ett bra land, vi kommer att få det mycket bättre här". Jag visste att hon talade för sig själv. Hon hade sin familj, sina vänner och sina områden i Sverige, jag hade egentligen ingenting här att göra. 

 

 Nu har det gått elva år sen flytten och jag känner mig fortfarande inte bekväm vid att kalla Sverige mitt hem. Jag säger inte att jag inte ser ut och beter mig som vilken svensk tjej som helst, för det är precis vad jag gör. Men det känns ändå inte rätt. Jag hör fortfarande inte hemma här.

 För att fördriva tiden fyller jag vardagen med saker som får mig att tänka på annat. Skola, jobb och dans är bara några av sakerna som brukar stå på schemat. Som vilken annan artonåring som helst går jag sista året på gymnasiet och jag jobbar även deltid i en mataffär där min huvudsakliga uppgift är att plocka upp varor i hyllorna. Och dansen är verkligen någonting jag brinner för. Jag spenderar flera timmar om dagen i danssalen, både på fritiden men också under skoltid då jag går ett dansprogram. 

 Mina planer för framtiden är redan fastställda. I sommar, när jag har tagit studenten, ska jag ta mitt pick och pack och ensam flytta tillbaka till London. Med lite hjälp av mamma har jag hittat en lägenhet i min prisklass och jag har redan gjort upp med diverse företag att jag ska få komma på jobbintervju så fort jag flyttat. I planerna ingår även att få tag i min pappa, vilket jag inte förväntar mig vara en enkel uppgift. 

 Så med andra ord; den här sommaren handlar om att få tillbaka mitt liv.