A New Beginning ▼ Del 5
Tidigare.. (Melanies perspeltiv)
Sen allting inträffade har jag haft mycket tid att fundera över vad jag gjorde. Att det var fel av mig och att jag skäms otroligt mycket är inget att diskutera, istället för att tala högt om hur jag känner för Niall borde jag ha hållit det för mig själv, eller åt minstonde väntat med att berätta för Eliza tills vi var någonstans där ingen kunde höra oss. Att säga det mitt i en samling människor kan vara något av det dummaste jag har gjort. Så nu hoppas jag för allt jag äger att Niall dyker upp på träningen i alla fall, så att jag inte blir ersatt innan första programmet. Det skulle inte vara bra för mitt rykte, då tar jag hellre en låg placering..
Dörren till träningslokalen gnisslar gällt när jag öppnar den. Klockan är inte mer än sju denna måndagsmorgon, vilket är den avsatta tiden för min och Nialls första dansträning. Utan att veta om han tänker komma eller inte kliver jag in i rummet och går med fjäderlätta steg över det blanka trägolvet för att komma till spegelväggen på andra sidan rummet. Väl där lägger jag ifrån mig väskan på golvet, kopplar in mobilen i ett vägguttag och dimper ner i en av de två saccosäckarna som ligger i hörnet där spegelväggen möter en av de vanliga väggarna. För tillfället är jag ganska säker på att han kommer dyka upp förr eller senare eftersom att han i alla fall inte hört av sig för att avboka. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, tänker jag och plockar fram The fault in our stars för att läsa en stund innan Niall kommer. Men det dröjer inte lång tid innan jag blir rastlös. Jag tittar hoppfullt upp mot dörren mellan varannan mening och trummar nervös med naglarna mot bokens baksida. Med en djup suck lägger jag boken åt sidan och reser mig ur saccosäcken. För att sysselsätta hjärnan lite i väntan på Nialls ankomst kopplar jag in mobilen i stereon som har fyra stora högtalare, en i varje hörn. Volymen vrider jag upp tills det nästan dånar i högtalarna och sedan ställer jag mig mitt på dansgolvet framför den enorma spegeln och kör igång med en koreografi som jag själv gjort för ett par år sen.
"You're good", kommnterar någon när dansen är slut och musiken tonas ut. Jag känner genast igen rösten.
"Niall", konstaterar jag och ser upp på honom genom spegeln. Han står med ryggen lutad mot väggen precis innanför dörren och hans armar är kritiskt korsade över bröstet. När jag inser att han med sin granskande blick sett min dans blir jag lite generad, jag missade totalt när han klev in i rummet och hade därför ingen aning om att jag dansade framför publik. "You're here", tillägger jag då han inte verkar ha några planer på att säga någonting för att starta en konversation.
"Yeah", svarar han ointresserat och, som jag tolkar det, aningens motvilligt.
"You don't have to be if you don't want to, you know", säger jag anfått och vänder mig om så att jag kan se rakt på honom istället för genom spegeln. Jag vill känna mig glad för att han är här och för att jag kommer få en chans att dansa i säsongen, men det känns inte riktigt rätt med tanke på att han inte alls ser ut att vilja vara här med mig.
"I know, and believe me, I don't really feel like being here right now, but I don't wanna let everyone down", berättar han samtidigt som han använder foten för att skjuta sig ifrån väggen och ta ett par steg mot rummets mitt. Det är fortfarande ett antal meter mellan oss, men han minskade definitivt avståndet vilket får mig att känna som om att han inte tycker så illa om mig trots allt.
"I hope it's not because of what I said....?", säger jag hoppfullt och prövande. Niall ser på mig under skärmen på sin keps.
"How could it not be because of what you said? You literally insulted me in front of all those people, and you had barely even met me. You knew nothing about me and yet you were talking shit. I know it might not seem like it, but I'm a shy person, alright? I don't know how to act when I'm around new people, especially if I feel like I don't fit in among them. That's exactly how I felt at that meeting, so hearing what you said about me made me wanna go home and never come back. Luckily for you I have really supportive friends back home, so now you get to dance your season after all", säger han irriterat medan han går runt i rummet och tittar på allting utom mig. Den känns som att en sten tar plats i mitt hjärta och jag skäms otroligt mycket för det jag sa på mötet förra veckan, och den här gången skäms jag på riktigt. Tidigare hade jag mest sagt det för att det var vad alla ville höra, men efter att ha hört Nialls sida av det hela känner jag mig innerligt skamsen.
"I'm sorry that I did that to you, I didn't mean for you to hear it", säger jag ursäktande och försöker möta hans blick för att han ska förstå att jag menar det jag säger.
"That's the worst apology I've ever heard!", utbrister han samtidigt som han slår ut med armarna. "So it would have been okay for you to talk shit if I didn't hear you, is that what you mean?".
"No! Of course not!", protesterar jag genast. "I just.. I didn't mean for anyone to hear it, it was just a joke between me and Eliza, since her partner didn't show up", tillägger jag, vilket egentligen inte är sant.
"So that makes it okay to joke at my expence?", frågar han skeptiskt och lägger armarna i kors över bröstet igen. Han kunde lika gärna ha gått fram och stämplat "IDIOT" i pannan på mig, för det är precis vad det känns som att han försöker göra, bildligt talat.
"Alright, if you hate me so badly and don't feel like being here, then maybe you should just go", säger jag hårt och vänder honom ryggen för att han inte ska ha några svårigheter med att gå om han nu vill det.
"No, I came here to dance, not to fight", protesterar han. "And I'm not gonna just 'forgive and forget', but I'm gonna try to ignore how I feel about you right now and focus on the dancing".
"Alright then, let's dance"..
Jag har jättesvårt att komma in i hur lång en del borde vara för det beror ju på typ hur mycket dialog det är, hur stor bilden är (om man har bild) osv osv. Ni får gärna säga till så att jag vet ungefär hur långt ni vill ha det! :)
Elin
Jag tycker din längd är helt perfekt! Vissa skriver a4 efter a4 efter a4 och då tappar man lätt fokus, men dina är för korta för att det ska hända men tillräckligt långa för att det ska hinna hända något och för att den ska gå framåt. Kort sagt, perfekt! :) <3
Svar:
Stina Johansson
Ellen
Denna längden är jättebra men det skulle inte göra något om kapitlet var liiiite länge :)
Jättebra kapitel btw :)
Svar:
Stina Johansson
Wilma
Kapitlen kanske skulle kunna vara lite längre :)Bra del! :D
Svar:
Stina Johansson
Saga
Heej! Jag kom hit idag och måste säga att det är jättebra!!!
Svar:
Stina Johansson
Trackback