Strong † Del 28
Tidigare.. (Melanies perspektiv)
"At this point I don't really know anything.. What you said might be true, he could be with Nellie now for all I know", säger jag med en diskret suck. Då gör Connor någonting som jag inte alls förväntat mig men som jag inte heller har någonting emot - han lägger sin ena arm om mig och drar mig mot honom så att jag halvligger mot hans starka figur.
"Whatever happens, you'll always have me", viskar han mjukt och drar sin ena hand över mitt huvud. "If you fall, I'll be there".
Jag vaknar av att den tidiga morgonsolen skiner in genom vardagsrumsfönstret och riktigt bränner genom ögonlocken. Med leder sega som tuggummi sträcker jag ut mina stela armar och ben innan jag ger ifrån mig en ljudlig, odiskret gäspning.
"Well good morning to you too", skrattar Connor med sin alltid så glada stämma och det är först då jag inser att det jag ligger lutad mot varken är en stenhård kudde eller en del av soffan - det är Connors överkropp. Connors vältränade, perfekt formade överkropp.. Hastigt sätter jag mig upp i soffan och försöker förgäves tvinga bort det svarta som bestämt vill ta över mitt synfält. Flera sekunder passerar då jag varken ser eller har någon som helst koll på omgivningen. När jag återfår synen ser Connor frågande på mig.
"Good morning! Morning? Is it morning already? Did I sleep on you all night?", frågar jag förvirrat varpå Connor skrattar roat. Hans lugna skratt har en förmåga att lugna ner mig och snart minns jag hur vi båda hamnat på soffan. Vi satt uppe och pratade hur länge som helst och så måste vi ha somnat.
"All night is quite an exaggeration, it can only have been for a few hours", svarar han lugnt och rätar lite på sig i soffan. Han ser inte ut att ha några som helst problem med att jag sovit på honom i några timmar, trots att han själv verkar ha varit vaken, i alla fall en stund.
"Alright", flinar jag med en lätt axelryckning. "Are you up for breakfast".
"I'm starving! Why don't we go somewhere and get some breakfast for the others?", föreslår han med ett leende.
"You know what? That is why I love you", säger jag samtidigt som jag reser mig us soffan. "You're driving, come on".
Vi kör hela vägen längst med stranden och genom den lilla skogen för att komma till frukostresturangen inne i stan som vi alla älskar. Väl där rabblar vi tillsammans upp allas beställningar som alltid är de samma, det är en av de saker man lär sig snabbt och sedan kommer ihåg i en evighet.
Snart sitter vi i bilen på väg tillbaka till huset igen och precis som på vägen till stan är det inte tyst en minut. Trots att vi suttit uppe i princip hela natten har Connor och jag fortfarande en hel del att prata om.
".. so the first night when I was sleeping over at her place, I was sleepwalking and guess where I woke up if not in her sisters bed? Never have I ever seen a woman that angry before.. she broke up with me on a split second", avslutar Connor sin berättelse om hur han sumpat sitt tredje förhållande sen förra sommaren. Jag vet inte vad jag som hans bästa vän borde säga efter en sådan berättelse, så det är till min stora lättnad jag upptäcker någonting lite länge fram på vägen. Det ser ut att vara en större skåpbil med motorhuven öppen och framför den står en lättklädd tjej och vinkar åt oss med händerna över huvudet.
"Should we stop?", frågar jag tveksamt och vänder blicken mot Connor. Han biter sig fundersamt i läppen och ser på vägen bakom oss genom backspegeln. Den mindre skogsvägen är inte direkt vältraffikerad vid den här tiden på dygnet så om vi inte stannar lär det dröja att bra tag innan hon får någon hjälp.
"I suppose we should", säger han och sänker hastigheten en aning för att göra sig berädd att stanna på vägkanten bakom kvinnans skåpbil. Hela situationen känns lite olustig, men samtidigt vet jag att det finns bra människor i världen och att jag inte skulle vilja bli stående efter vägen när bil efter bil passerar.
"Can we help you?", frågar Connor efter att ha stannat bilen bredvid kvinnan och rullat ner rutan på min sida av bilen.
"I really hope so, my car just broke down and I have no idea what to do with it", säger hon oskyldigt och drar lite i linnet hon har under skinnjackan så att hon visar ännu mer av brösten. "Would you mind taking a look at it?", frågar hon och viftar lite med ögonfransarna. Jag vet att Connor inte kan det minsta lilla om bilar, men jag vet också att han aldrig skulle klara av att säga nej till en tjej så lättklädd som henne.
"Sure, we can give it a try", säger han och ger mig en diskret gest som visar att han vill att jag följer med ut. Jag kan inte låta bli att skratta lite åt hur desperat han är, men öppnar i alla fall bildörren för att kliva ut och se om jag kan göra någon nytta.
"I hope you've learned something about this in London", viskar Connor till mig när han sluter upp vid min sida framför den öppna motorhuven. Jag tycker att allt ser ut i stort sett som det borde och jag kan inte hitta något uppenbart fel, vilket jag nästan hade hoppats på.
"I work at a café, stupid", viskar jag tillbaka och drar lite löst i en sladd som ser ut att vara urkopplad men som sitter fast i båda ändarna.
"Hmm, I can't see anything wrong here, are you sure it won't start?", frågar Connor och kvinnan som noga står och inspekterar vad vi håller på med nickar.
"I've tried several times", säger hon samtidigt som jag hör en bilmotor startas. Jag förstår direkt att det inte kan vara den vi står och glor på vilket bara lämnar ett alternativ - vår bil. Med arga steg går jag runt bilen och mycket riktigt, vår bil är på väg in mot stan igen.
"What the fuck?!", utbrister jag medan jag argt stegar fram mot kvinnan.
"So-so bitch, take it easy", säger hon och drar fram ett vapen ur de tajta stövlarna samtidigt som två stora män kommer ut ur bilens lastutrymme. För en stund är jag så förvånad över att hon fått ner vapnet i den obefintliga glipan mellan benet och stöveln att jag nästan glömmer bort att bli rädd. Men snart påminner Connors betryggande arm om mina axlar hur allvarlig situationen är. Då blir jag istället paralyserad av skräck och kan varken röra mig eller prata.
"Get in the car", säger hon och nickar mot bilens baksida där de två skåpdörrarna nu står öppna. Connor styr mig dit jag ska gå och de stora männen sätter sedan varsin tygpåse över våra huvuden innan de knuffar in oss i bilen.
Skrev klart det här sent igårkväll men ville inte lägga ut det utan att läsa igenom det på riktigt (läser man när man är extremt trött i huvudet är vad som helst bra haha). Så det här blir alltså uppdateringen för både onsdagen och lördag, ska åka till pappa i helgen och jag är där så sällan så jag vill inte sitta vad datorn hela tiden :) önskar att jag hade tid att fixa en bild till delen, men jag måste snart iväg till bussen så jag hinner tyvärr inte.. Men ha en bra fredag hörrni så hörs vi på måndag igen :)
My (1D Novell)
hahah men guuuuuud, det här var såå spännande å nu kan jag knappt vänta på mer! :D
Svar:
Stina Johansson
Wilma
Men deras frukost dååå ;) nej, men allvarligt.. hur ska det gåå..?:/ LÄNGTAR till nästa del :D Bra skrivet! ;D
Svar:
Stina Johansson
Trackback