Strong † Del 27
Tidigare.. (Melanies perspektiv)
"Nellie?", chansar jag.
"Yes! That's right, Nellie", bekräftar han genom att nicka.
"Why? Is that bad?", frågar Talia försiktigt.
"I'm not sure. He was hanging out with her a lot before we took our break, I guess that's a part of the reason why things turned out the way they did".
Efter många minuters diskussion släpper vi äntligen samtalet om Louis och går vidare i konversationen, men trots det nya samtalsämnet ekar Connors ord i mitt huvud. Kan det verkligen vara sant att Louis tagit chansen med Nellie så fort jag lämnat stan eller är det bara någonting media har vridit på sitt sjuka sätt? Inget av alternativen är egentligen omöjliga. För någon som inte vet bättre kanske det känns uppenbart att Louis blir tillsammans med alla sina nya, kvinnliga vänner så det skulle inte direkt förvåna mig om något sådant skulle skrivas utan bevis, men samtidig är det mycket möjligt att den här Nellie kan tillfredsställa Louis på sätt som inte jag kan. Vem vet, kanske väntade han bara på en anledning att bryta med mig så att han kunde gå vidare till nästa..
När jag inser hur dumma och fördomsfulla mina tankar låter vill jag nästan ge mig själv en örfil. Jag har inte ens träffat Nellie och har därför ingen som helst aning om hur hon är som person. Hon kan vara världens snällaste och bara för att hon tycker om Louis som person betyder det inte att hon är ute efter att ta honom ifrån mig. Hon kanske redan har en pojkvän eller så är hon inte ens intresserad av killar över huvudtaget. Man ska inte ha förutfattade meningar om människor man inte har träffat, det har jag fått lära mig sen jag var liten. Varför ska det vara så svårt?
När jag inser hur dumma och fördomsfulla mina tankar låter vill jag nästan ge mig själv en örfil. Jag har inte ens träffat Nellie och har därför ingen som helst aning om hur hon är som person. Hon kan vara världens snällaste och bara för att hon tycker om Louis som person betyder det inte att hon är ute efter att ta honom ifrån mig. Hon kanske redan har en pojkvän eller så är hon inte ens intresserad av killar över huvudtaget. Man ska inte ha förutfattade meningar om människor man inte har träffat, det har jag fått lära mig sen jag var liten. Varför ska det vara så svårt?
"Melaniiiie!", ropar Connor och kör in en armbåge i sidan på mig samtidigt som Talia vevar med handen framför mitt ansikte.
"Uhm, sorry, what?", frågar jag då jag får en stark känsla av att jag missat någonting de sagt till mig. Troy skrattar bara åt min bristfälliga uppmärksamhet och Connor suckar så djupt att hans axlar sjunker nästan en decimeter.
"I said; it's almost two o'clock, do you think we should go to bed?", upprepar han sig varpå jag sömnigt nickar. Jag har inte tänkt på det på hela kvällen men jag är faktiskt riktigt trött, vilket jag tycker är helt förståeligt med tanke på att jag gick upp ovanligt tidigt imorse för att hinna packa allt som jag skulle ha med mig. När jag kommer till sådana saker är jag en riktig man, jag packar alltid i sista sekunden.
"Yeah", mitt svar kvävs i en gäspning och Troy på andra sidan bordet börjar skratta igen. Det är någonting han gör när han är alldeles för trött för att funktionera som en vanliga människa.
Trötta som vi alla är vid det här laget struntar vi i att plocka undan allting från altanen och går istället direkt in för att lägga oss. I biblioteksrummet har mamma och pappa varit så snälla att de bäddat i ordning både bäddsoffan där jag, Talia och Emma får plats och även en extrasäng som Connor och Troy får dela på. Vi gör oss iordning för natten på mindre än tio minuter och kort efter att vi gått och lagt oss hör jag tunga andetag från alla delar av rummet - alla de andra har somnat. Med tanke på hur trött jag varit för bara en liten stund sen tycker jag inte att det borde vara så svårt för mig att somna, men när jag väl fått in den tanken i huvudet blir det helt omöjligt. Frågorna om Louis och Nellie tar sig in i mina tankebanor igen och jag vet direkt att detta inte är någonting jag kommer kunna lägga bakom mig.
Efter kanske en kvart är jag om möjligt ännu piggare än jag varit när jag lagt mig, så jag ser inte någon mening med att ligga och trängas med de andra tjejerna på madrassen som egentligen bara är gjord för två. Tyst tar jag mig upp från den låga soffan och tassar ut ur rummet utan att riktigt veta vart jag är på väg. Snart kommer jag fram till att vardagsrummet är det enda vettiga alternativet och tar mig därför dit för att slå mig ner i soffan som finns där. Det lena materialet är kallt mot min hud så som för att bli av med obehaget sätter jag mig på fötterna och lindar in mig själv i en filt. Sedan sitter jag där och gör mest inget annat än att fördriva tiden..
"Melanie?", det är Connors lena viskning som bryter tystnaden och nästan får mig att hoppa till lite. Jag fokuserar blicken som blivit helt suddig efter ett konstant stirrande in i väggen och ser då att Connor står i dörröppningen iklädd endast ett linne och ett par randiga boxers. "What are you doing up?", fortsätter han när jag inte säger någonting.
"Couldn't sleep", säger jag kort och ler lite som för att visa att han inte har någonting att oroa sig för.
"Is it Louis?", frågar han envist och lämnar sin plats i dörröppningen för att slå sig ner bredvid mig i soffan.
"Sort of, I guess", svarar jag ärligt. När han ändå sitter här bredvid mig mitt i natten tycker jag inte att han förtjänar någon lögn.
"I'm so sorry that I brought up that other girl, I wasn't thinking", säger han allvarligt och man kan riktigt se på hela hans ansikte att han verkligen ångrar sig.
".. as usual", lägger jag skämtsamt till som för att ge honom en sista chans att ta sig ur samtalet som jag känner på mig kan bli ganska allvarligt, men han tar den inte.
"No Mel, I'm serious. I shouldn't have said that, it wasn't cool", säger han ursäktande och jag vill bara krama om honom - så söt är han.
"It's alright Connor, really. You can't help what they wright about Louis and neither can I, not Louis either for that matter. That stuff is just something I have to learn how to deal with if I'm gonna be with him, that's how it is", säger jag på ett sätt som jag verkligen hoppas ska förmedla det jag vill säga. Jag skulle aldrig beskylla Connor för att han citerar någonting som någon annan har sagt, man kan inte vara arg på en så fin person som Connor.
"Do you think you will?", frågar han försiktigt. "Be with him?".
"At this point I don't really know anything.. What you said might be true, he could be with Nellie now for all I know", säger jag med en diskret suck. Då gör Connor någonting som jag inte alls förväntat mig men som jag inte heller har någonting emot - han lägger sin ena arm om mig och drar mig mot honom så att jag halvligger mot hans starka figur.
"Whatever happens, you'll always have me", viskar han mjukt och drar sin ena hand över mitt huvud. "If you fall, I'll be there".
Lite lagom sent idag kanske men nu är det så det är. Jag blev lite distraherad förut när jag var på maxi och hämtade ut en födelsedagspresent från Serbien, så jag glömnde nästan bort att skriva, hahah ^^ Om ni vill se vad paketet innehöll kan ni läsa om det [HÄÄR] :)
Thea
Har inte tänkt på det men,har du inte haft bilder i kapitelna på ett tag,tänkte på det nu när jag såg bilden du laut till detta kapitel...aja älskar denna novell och kul med lite spänning!ps!Gillar när du har med bilder:)Aja nu ska jag inte tjata mer
Svar:
Stina Johansson
Wilma
Naaw, vad söt Connor är! :) Åå nästa del!! :D Bra skrivet! :D
Svar:
Stina Johansson
Trackback