Strong • Del 23
Tidigare.. (Louis' perspektiv)
"You tried to bloody rape her, how the hell are you not the bad guy?".
"I did not...".
"Don't even try, there's no way you could win this. Not only have you broken every law in the book, you have also proven that our friendship means nothing to you. She's my girlfriend, you idiot! I don't want to see you ever again, get out if my apartment?"
•••
✖️Jack✖️
"Louis, you have to believe me, I didn't do nothing you wouldn't have done", säger jag i ett sista försök att rädda situationen, men Louis vägrar ge sig. Han sätter hårt ner foten i golvet och tar ett hotfullt steg mot mig för att få ut mig ur lägenheten.
"I ain't gonna tell you again Jack. You had every chance in the world to tell me this when it happened, then maybe, maybe, we could have worked this out a different way, but you didn't so this is how it'll go down", förklarar han mycket noggrant medan han motar iväg mig. "I don't want to see you here again".
"Can't we at least talk about it?", föreslår jag i hopp om att kunna ändra på hur detta slutar. Jag vill inte gärna förlora vänskapen mellan mig och Louis, även om jag kanske inte visat det på bästa sätt den senaste tiden.
"You should be happy that I'm not calling the police on you!", nästan ryter han.
"Really? We're adults Louis, we don't have to act like teenagers", påpekar jag lite för drygt för mitt eget bästa.
"Do you want me to call the police?", frågar han allvarligt, som om han inte redan vet svaret.
"Of course no-", börjar jag, men får inte avsluta meningen.
"Then get the fuck away from my apartment, and stay the hell away from Melanie", avbryter han och riktigt puttar ut mig genom den öppna dörren. Jag stapplar förvånat baklänges ut i trapphuset och söker Louis ögonkontakt en sista gång innan han stänger igen dörren framför mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna mig när jag stelt tar mig ner för trapporna för att komma ut på gatan utanför och jag har framförallt ingen aning om vart jag ska ta vägen. Jag fick inte med mig någonting annat än min jackan, skorna och lite annat viktigt från lägenheten, resten antar jag att det kommer dröja innan jag får se igen.
Utan något som helst mål börjar jag promenera längst med trottoaren och blir tvungen att kisa för att inte bli bländad av den tidiga vårsolen. Jag vet knappt vart jag är och än mindre åt vilket håll jag ska gå. Bör jag söka upp en flygplats och se om det går att boka om min biljett som egentligen inte ska ta mig hem förrän om ungefär en vecka eller ska jag kanske ringa till någon som jag kan stanna hos tills det är dags att resa hem igen? Jag har ett fåtal andra vänner som bor i London, men ingen som jag har pratat med under de senaste månaderna.
Efter ungefär en halvtimmas promenad och lagom mycket betänketid bestämmer jag mig för att ringa min barndomsvän Miguel för att höra om han har någon soffa att låna ut. Det visar sig att han skaffat sig både hund och flickvän sen jag sist såg honom, men han har ingenting emot att jag kommer dit och stannar ett tag. "Vi kan behöva den tiden för att ta igen det vi missat", säger han glatt när jag tar upp frågan. Han ger mig en adress och även en vägbeskrivning för att jag ska hitta dit och jag beger mig genast mot hans lägenhet. Jag förväntar mig att hamna i ett helt nytt kvarter, men ju närmre jag kommer desto mer känner jag igen mig. När jag står på det lilla torget utanför hans byggnad vet jag precis vart jag är och vem mer som bor i samma område...
•••
Mobilskriven del och appen kraschar hela tiden så jag orkar inte hålla på längre.. Jag ska bli bättre på det här snart, jag lovar.
Men vem tror ni att det är? Kommentera :)
Linnea
Melanie omg
Svar:
Stina Johansson
Thea
Melanie....Bästa novellen när alltid mina måndagar,onsdagar och lördagar<3
Svar:
Stina Johansson
Trackback