Strong † Del 22
Tidigare... (Louis' perspektiv)
"Or you could wait here", föreslår Nellie. "I can wait with you".
"Don't you have to work?".
"Yeah, but this could be a part of my work. I mean, they can't fire me for keeping a client company when he has to wait for hours, and besides, mom told me to talk to you", säger hon lite småbusigt och biter sig i läppen genom leendet.
"Well, I guess I could stay..", säger jag efter en snabb övervägning. Kan väl inte skada att vänta ett par timmar i Nellies sällskap.
Det dröjer ganska precis tre timmar tills Margret kommer tillbaka till kliniken och Nellie sitter troget på stolen bredvid mig och väntar hela den tiden. I början känns det nästan lite konstigt och framtvingat, men så fort vi hittar någonting att prata om känns det betydligt mer avslappnat. Ganska snart börjar hon också fråga en massa om Melanie, varpå jag snabbt bestämmer mig för att inte gå in på onsdagens händelser innan jag själv vet säkert vad som försiggår. Men samtalet fortsätter och ju fler gånger Melanie kommer på tal ju mer rätt känns det att bara lätta på hjärtat och bara släppa ut allt, vilket är precis vad jag gör efter en dryg timme. Jag berättar om allt, precis allt som hänt sen hon i söndags valde att inte kontakta mig. Jag vet att jag kanske inte borde, att det gör mig till en opålitlig person, men när jag väl börjat finns det inget stopp. Orden bara fortsätter forsa ur min mun tills hela berättelsen är avslöjad. Jag pendlar mellan att vilja få ännu ett perspektiv på händelsen och att vilja vara en pålitlig pojkvän. Efteråt skäms jag nästan lite, men bara tills det att Nellie börjar berätta vad hon tycker och tänker. För att vara en person så lite inblandad som hon är tycker jag att hon har väldigt bra åsikter.
"It's hard to say when I don't know her, but it sounds to me that she just needs a break", säger hon medan hon med en intensiv blick ser mig i ögonen. "Give her some space, let her know what she's missing".
"Are you sure? I mean, shouldn't I like.. show her that I care and stuff?", frågar jag osäkert. "Because I know that what I did was wrong, I shouldn't have accused her like that".
"Yeah, indeed it was wrong, but I still don't think that she wants to her about it every day. Give her some time to deal with it on her own, I think she might need that", hon står fast vid vad hon säger och jag blir tvungen att lita på henne.
"Alright, I trust you".
När den nästan två timmar långa terapisessionen med Margret är över bestämmer jag mig för att gå direkt hem för första gången sen i tisdags. Efter att jag i onsdags fått reda på sanningen om vad som hände när Jack "följde Melanie hem", vad som egentligen hänt med hans knä, kunde jag inte förmå mig själv att gå hem och se honom i ögonen, även om de så bara vore för att kasta ut honom ur min lägenhet. Istället gick jag raka vägen hem till Harry där jag bosatte mig för några dagar. Men idag har jag med hjälp av Margret insett att problemet inte kommer försvinna såvidare jag inte tar tag i det och det är precis vad jag tänker göra; ta tag i det.
"Jack!", ropar jag direkt när jag klivit över tröskeln. Jag sparkar sedan av mig skorna på hallmattan och hänger upp jackan på kroken med ilskna rörelser.
"Louis! Thank god you're home, I was beginning to think that you got abducted by aliens or something", skrattar Jack när han haltandes kommer ut i hallen för att möta mig.
"Oh, you think this is funny?", frågar jag ironiskt och korsar armarna över bröstet.
"What?", frågar han oförstående.
"I saw Melanie this Wednesday", börjar jag för att ge honom en chans att förklara sig innan jag kastar ur mig all ilska som bubblar inom mig.
"So...?".
"I saw the pain in her eyes, I saw the bruises on her arms.. What the hell were you thinking?".
"Look man, whatever she said, I ain't guilty. She led me on, then she tried to kill me, I'm not the bad guy in this situation", försvarar han sig, vilket bara gör mig ännu mer arg.
"You're not the bad guy?", ryter jag förbannat samtidigt som jag drämmer näven i väggen för mer effekt. "You tried to bloody rape her, how the hell are you not the bad guy?".
"I did not....".
"Don't even try, there's no way you could win this. Not only have you broken every law in the book, you have also proven that our friendship means nothing to you. She's my girlfriend, you idiot! I don't want to see you ever again, get out of my apartment".
Lite tvärt slut kanske, jag hade tänkt fortsätta, men jag kan fan inte koncentrera mig. Har så himla mycket som snurrar i huvudet just nu, och jag vet att ni förmodligen inte bryr er om något annat än att det kommer ut delar när det ska, men jag kan bara inte fokusera på det här idag.. Ledsen ♥
thea
Det är jätte kul när Nellie är med!<3
Svar:
Stina Johansson
Trackback