Strong † Del 21
Tidigare..
"Oh my god..", säger han med tårade ögon. "I'm so sorry Melanie, I had no idea", han tar ett steg framåt för att ge mig en kram, men jag drar mig undan. För en minut sedan stod han och skällde ut mig, nu vill han krama mig. Det känns bara fel.
"I think you should go", säger jag utan att se på honom.
"What? Melanie?", frågar han sårat, vilket bara gör mig ännu mer arg. Han har ingen som helst rätt att vara sårad, inte i den här situationen.
"It's like you said: if you can't trust me, this will never work. You do obviously not trust me.."
†Louis†
Det går två hela dagar och jag hör ingenting från Melanie. Jag ångrar definitivt att jag inte kämpade för henne mer än jag gjorde innan jag lämnade lägenheten, såhär i efterhand kan jag tänka på flera klyftiga saker jag kunde ha sagt. Men när jag stod där på hallmattan och såg henne i ögonen medan hon berättade vad som hade hänt stod det helt still i huvudet. Jag kunde inte förstå att Jack skulle göra någonting sådant, och situationen blev inte direkt lättare för att jag bara någon minut innan det anklagat henne för att inte lita på mig. Jag skäms, helt klart.
Den här veckan när jag sitter i väntrummet utanför Margrets kontor har jag så mycket som snurrar i huvudet att jag först inte märker att det inte står några blommor på bordet. I samma stund inser jag också att tidningarna inte är utbytta sen förra gången jag var här, precis som om ingen varit här på länge, vilket verkar väldigt konstigt. Men istället för att fundera mer över det tänker jag att dagens möte sannorligen kommer dra ut på tiden, jag känner att jag har en hel del att prata om även den här veckan.
"Hey there stranger", säger Nellie och avbryter mina tankar. Hon slår sig ner på den tomma stolen bredvid mig och klappar till mig lite på låret för att verkligen fånga min uppmärksamhet.
"Nellie, hey", säger jag tyst och lite förvånat. "What are you doing here? I thought your mom...".
"She won't be here for hours, haven't you heard?", frågar hon och höjer ena ögonbrynet lite på det där sättet som bara hon kan. Jag tänker efter lite, men skakar sedan på huvudet.
"No.. what are you talking about?".
"She had to be at some school all day today, I don't know why, I guess something happened and they needed someone to talk to, she couldn't tell me more, as usual. But she did tell me that she canceled all her metings today, except for yours, she said she'd make time for you once she got back. And she said she couldn't get hold of you, so she asked me to tell you if I saw you", förklarar hon med stora, dramatiska gester.
"Oh, my phone died like two days ago and I didn't bother to charge it, that was probably stupid..", säger jag och tar fram mobilen som ligger i fickan trots att den inte har något batteri kvar. Vem vet vilka andra viktiga meddelanden jag kan ha missat? Kanske har Melanie hört av sig?
"Stupid? Are you kidding me? Now I have my mothers permission to talk to you, how great isn't that?". En mindre passande kommentar ploppar upp i huvudet, men jag håller tillbaka den, tänker att jag inte vill vara orsaken till ännu en konflikt den här veckan. Men jag kan inte låta bli att tänka tanken på alla omständigheter vi var tvugna att gå igenom för att hon ens skulle få sin mammas tillstånd att prata med mig, det är nästan lite löjligt egentligen.
"Did she say when she would get back?", frågar jag istället för att svara henne.
"No, not really, but two hours maybe? I don't know", svarar hon med en enkel axelryckning.
"Maybe I should go then. I could go home and charge my phone, then she can give me a call when she gets back", säger jag och stoppar i armarna i jackan som jag hängt över stolen innan jag reser mig upp.
"Or you could wait here", föreslår Nellie. "I can wait with you".
"Don't you have to work?".
"Yeah, but this could be a part of my work. I mean, they can't fire me for keeping a client company when he has to wait for hours, and besides, mom told me to talk to you", säger hon lite småbusigt och biter sig i läppen genom leendet.
"Well, I guess I could stay..", säger jag efter en snabb övervägning. Kan väl inte skada att vänta ett par timmar i Nellies sällskap.
Nu är jag så trött så jag vet inte riktigt vad jag håller på med.. Lika bra att sluta där och fortsätta en annan dag. Ha det bra! ☺
Trackback