Strong † Del 19 » Part Two
Tidigare.. (Melanies perspektiv)
» I understand that you're not too pleased by how things ended last night, I can't understand why though, but who does? Anyway, I'm having real trouble walking since you hit me yesterday and Louis told me that you could come over with some food, would you mind? I need your help Melanie, Louis won't be home for hours. Hope to see you soon. /Jack «
Efter att snabbt ha läst igenom hela Jacks meddelande blir jag så rasande förbannad att jag utan att tänka mig för kastar iväg mobilen så att den slås mot min ytterdörr. Sedan dröjer det inte alls många sekunder innan jag ångrar min handling och snart rusar jag fram till den för att se hur stor skadan är.
"Dammit!", svär jag för mig själv när jag upptäcker att hela skärmen har spruckigt och att några glasbitar strax under framkameran ligger på hallmattan. Det finns inte en chans i världen att jag ska kunna limma fast dem utan att skada mobilen ännu mer, men om jag använder den som den ser ut nu finns det en stor chans att jag kan skada mig själv på de vassa kanter som uppstått där glasbitarna saknas.
Med en djup suck dimper jag ner på golvet och lutar ryggen mot väggen. Jag trycker tummen mot låsknappen tillräckligt länge för att äpplet ska hinna dyka upp på skärmen, men den förblir svart. Ännu en rad svordommar lämnar min mun när jag motvilligt inser att jag möjligtvis kan ha sabbat hela min mobil och allt som finns på den. Jag har hela mitt liv i den telefonen..
Jag tänker att den kanske på något mirakulöst sätt tagit slut på batteri just när den slagit i dörren, så som en sista utväg tassar jag iväg till sovrummet för att sätta i laddaren innan jag återigen tar plats på soffan. Nu när jag vet säkert att Jack inte kommer störa mig mer på i alla fall ett par dagar vågar jag slappna av en aning, men det är ändå någonting som gör att jag inte känner mig helt säker i min egen lägenhet.
†Louis†
Jag vet bättre än att bara tro på Melanie i situationer som dessa, jag känner henne allt för väl. Till exempel vet jag med säkerhet att hon aldrig skulle stanna hemma från jobbet en dag bara för att "få tid för sig själv", och att hon dessutom inte ville släppa in Niall när han var där och pratade med henne kan bara betyda en sak: någonting är fel och hon vill inte att vi ska veta vad. Jag vill inte gärna tjata på henne och tvinga ur henne någonting hon inte vill att jag ska veta, men samtidigt gör det ont inom mig att veta att hon hellre plågas i sin ensamhet än att låta oss hjälpa henne.
Efter yttligare ett par timmars jobb får vi äntligen åka hem och trots att Niall sagt åt mig att jag absolut inte borde åka förbi hos Melanie kan jag inte hindra mig själv. Jag parkerar bilen på samma ställe där jag alltid står när jag hälsar på henne, men längre än så kommer jag inte. Jag sitter kvar på förarsätet med händerna på ratten och ser upp mot det fönster som jag vet är till hennes vardagsrum. Persiennerna är nerdragna både där och i sovrummet och av vad jag kan se har hon inga lampor på. Kanske har hon gått och lagt sig för kvällen. Jag funderar kort på om jag ska gå upp och knacka på, men bestämmer mig snart för att inte göra det. Som Niall förklarat det hade hon varit väldigt tydlig med att hon inte ville att jag skulle störa henne idag. Men det betyder inte att jag tänker släppa det och låta henne komma undan med det, förr eller senare ska jag komma fram till vad det är som får henne att må dåligt.
När jag kommer tillbaka till lägenheten har Jack fortfarande inte tagit sig ur sängen i vardagsrummet, och det finns inte heller någon disk i köket så jag antar att han inte fått besök av Melanie heller.
"Are you hungry?", frågar jag när jag lagt ifrån mig nycklar och mobil på byrån i hallen.
"Are you kidding me? I'm starving", svarar han som om det varit världshistoriens dummaste fråga.
"So I guess Melanie never came over?".
"No, that bi- .. eautiful girl didn't even answer my text", säger han oskyldigt.
"Did she really seem to be okay when you saw her yesterday? Because she hasn't been herself today and I really think somethings wrong", berättar jag i hopp om att han ska säga någonting som kan vara av nytta.
"Yeah, she seemed fine to me", säger han med en suck. "Look, can we just eat now? I'm litterally starving..."
Sådärja, det var det.. Hur tror ni det går? Kommentera! :)
thea
Jag tror och hopps att Louis kommer på henne!<3
Wilma
Näääästa deeeeeeel! :D Såå bra som alltid ;D
Svar:
Stina Johansson
Trackback