Tillslut lämnar Niall sin plats utanför dörren och lägenheten blir återigen skrämmande tyst. Jag har visserligen ingen direkt garanti på att han inte bara gått iväg för att hämta Louis och att de sedan tänker fortsätta tjata på mig tillsammans, men för tillfället känns det bara skönt att bli lämnad ensam. Jag funderar kort på om jag ska våga stänga ögonen och vila ett tag, men i samma stund börjar mobilen ännu en gång vibrera borta i hallen så istället samlar jag ihop mig och tar mig ur soffan. Jag hinner inte fram till mobilen i tid för att svara, men så fort jag plockat upp den från golvet ser jag att detta samtal -likt alla andra idag- är från Louis. Jag vill inte ringa honom tillbaka, rädd för att min röst ska avslöja någonting, så istället skriver jag snabbt ett kort sms och hoppas att det ska få honom att sluta oroa sig. 

 

 » I'm fine, alright? /Mel «

 » You haven't answered any of my calls and Niall said you weren't at work, are you sure nothing's wrong? You can always talk to me, you know. I love you. /Lou «

 » I'm sure. Just need some time to myself. I love you too. /Mel «

 » Alright, I trust you. Will you be there at Wednesday? /Lou «

 » In spirit. /Mel «

 » What do you mean? I need you there babe. /Lou «

 » I can't. /Mel «

 

 » I understand that you're not too pleased by how things ended last night, I can't understand why though, but who does? Anyway, I'm having real trouble walking since you hit me yesterday and Louis told me that you could come over with some food, would you mind? I need your help Melanie, Louis won't be home for hours. Hope to see you soon. /Jack «