A New Beginning ▼ Del 7
Tidigare.. (Linneas perspektiv)
Jag har inga planer på att säga det till någon eftersom att jag vill hålla detta på en så professionell nivå som möjligt, men jag har alltid varit ett litet fan av One Direction. Inte på så sätt att jag tapetserar väggarna med bilder, stalkar dem online och vet varenda liten detalj om dem, men jag diggar musiken och det jag sett av deras personligheter. Jag ser verkligen fram emot att jobba med dem och förhoppningsvis lära känna dem.
"Hey, I'm Harry", säger Harry och räcker fram sin hand mot mig. Eftersom att jag inte lagt märke till honom tidigare antog jag att han inte var här ännu och därför får jag anstränga mig ordentligt för att inte falla ihop i en lealös hög när jag möter hans blick. Mina knän hotar att ge vika vilken sekund som helst och det pirrar till sådär härligt i magen; jag hade definitivt inte räknat med att Harry skulle ha en så pass stor inverkan på mig.
"I know", svarar jag som om något annat skulle vara konstigt. Sedan kommer jag ihåg att jag endast är här för att jobba (på ett så professionellt sätt som möjligt) och tillägger därför "I mean.. Hi, nice you meet you Harry, I'm Linnea" samtidigt som jag skakar hans hand på samma sätt som man vanligtvis gör med personer man respekterar.
"Nice to meet you too", ler han utan att bryta ögonkontakten för så mycket som en sekund. Allt prat runt omkring oss blockeras och för en stund existerar ingenting annat än jag och Harry. "So I hear that you're studying to become an actress?", hans påstående är mer än fråga och därför nickar jag bekräftande.
"It has been my dream since I was a kid, I always loved the fact that you get to be someone else when you're acting, you know, exist in another, more exciting world for a while", förklarar jag med ett léende. Detta svar har jag fått öva på fler gånger än jag kan komma ihåg, av någon anledning är det alltid vad folk vill veta.
"Yeah, I know", nickar han instämmande. "I tried acting once, turned out I wasn't very good at it", tillägger han medan en blandning av en grimage och ett léende sprider sig i hans ansikte. Jag kan inte låta bli att skratta åt honom.
Inte långt efter Harry kommer resten av killarna fram för att hälsa på mig. Alla fem visar sig vara precis lika trevliga som jag föreställt mig (om inte trevligare) och minst en gång var säger de att det ska bli roligt att jobba tillsammans med mig, vilket såklart är skönt att höra. Jag gör mitt bästa för att dölja den lilla fangirlen inom mig för att de inte ska ångra sig angående det och tycker själv att jag lyckas hyfsat bra. De pratar med mig som en arbetskollega, eller kanske till och med en vän, och inte en enda gång tycker jag att de behandlar mig som ett fan. Detta funkar helt klart bättre än jag förväntat mig.
"Linnea, Harry, Louis, Zayn, Liam and Niall, camera one now", ropar killen jag har för mig heter Adam. Jag ser mig omkring i området och kan snart lokalisera två kameror, vilken av dem som är kamera ett har jag ingen aning om.
"Camera one?", frågar jag försiktigt och både Niall, Harry och Liam pekar mot den lite mindre kameran som står närmare skogskanten. "Alright, camera one", upprepar jag i en självsäkrare ton och följer efter killarna mot kameran, den ena mer uppspelt än den andra.
När musiken tonar in är det meningen att vi ska ha en film på oss alla när vi bara står i grupp och har kul tillsammans, och trots att jag vet att de spenderat mycket tid på att planera musikvideon kan jag inte låta bli att lägga fram ett eget förslag. Jag föreslår att vi istället ska sätta in en kort bit på var och en av oss och att filmsnuttarna ska byta av varandra med någon form av överskuggningseffekt. Killarna är förvånansvärt öppna för mitt förslag och det krävs inte mycket diskussion med ledningen innan de kommer överens om att byta till min ide. Jag känner mig stolt över att jag kan bidra med något annat än mina skådespelarkunskaper.
▼Octavia Collin▼
Igår var den första riktiga tävlingsdagen och hur gärna jag än vill kan jag inte påstå att det gick speciellt bra för oss. Visst är det fullt förståeligt att deltagarna inte är fullfjädrade dansare redan efter första veckan, men alla de andra paren var klart bättre än oss vilket resulterade i att vi hamnade i botten. Eftersom att ingen behöver lämna tävlingen första veckan har vi en ny chans att visa vad vi kan, vilket inte är speciellt mycket, är jag rädd. Niall kan uppenbarligen inte lägga mina ord bakom sig, det spelar ingen roll hur många gånger jag talar om för honom att detta är viktigt för mig, han vägrar gå in för det helhjärtat och så länge han inte tänker göra det kommer vi inte nå särskilt höga resultat. De få gånger då han trots allt glömmer bort att han är sur på mig ser jag att han tycker det är roligt att dansa, men så fort jag öppnar munnen går han tillbaka till att göra rörelserna halvdant och ser till att hålla löjligt stort mellanrum mellan våra kroppar. Om jag inte kan få honom att ändra detta betéende innan nästa vecka är jag rädd att vi inte får någon mer chans.
"Niall", säger jag allvarligt när vi tittat färdigt på reprisen av gårdagens program, dels för att se vår egen dans från ett nytt perspektiv men också för att jämföra oss med konkurrensen. "We obviously have a lot to work on until next week, but it won't be of any use unless you're gonna do this wholeheartedly. You can't force it to happen, you must feel it".
"Well, it's kinda hard to look at you and at the same time not think about the fact that you see me as some wannabe-star for children", säger han hårt med blicken fixerad på den nu svarta iPadskärmen. Jag suckar.
"But this is not about me, Niall. If you wanna do this you have to see past the fact that you hate me and start focusing on the dancing. Do you think you can do that?".
"I could always try".
Inte många dagar kvar till konserterna nu!!! Någon mer än jag som är taggad till tusen?! :D
Saga
Vem är inte det??
Svar:
Stina Johansson
Trackback