Strong † Del 7
Tidigare.. (Jacks perspektiv)
"Oh gosh, Jack! We were so worried!", utbrister Melanie och kommer fram till sängkanten, tätt följd av Louis. "Are you okay?".
"Yeah well, this won't make anyone take care of me for a couple of weeks, doctor said that I'll be able to take care of myself within a week or two", skrattar jag med blicken fäst på Melanie.
"We'll take care of you Jack, don't worry about that", säger hon med ett leende och än en gång far en våg av lycka genom min kropp. Hon är så otroligt fin, både till personligheten och utseendet. Louis har tur som hittat en tjej som henne...
Så snart som dagen därpå får jag lämna sjukhuset och åka tillbaka till Louis' lägenhet där han och Melanie har bäddat iordning till mig i vardagsrummet. Bäddsoffan är utdragen så att den numera liknar en dubbelsäng, rumsbordet är flyttat ut i hallen och tv:n som igår stod mitt i rummet står nu i ett av rummets hörn. Kort sagt skulle man kunna säga att vardagsrummet har blivit förvandlat till ett extra, tillfälligt sovrum.
"I could stay at a hotel for a couple of days if this is too much trouble", säger jag på fullaste allvar när Melanie hjälpt mig att få av den tjocka vinterjackan. "I really don't want to be a burden", tillägger jag innan någon hinner säga någonting annat, men förstår snart att det är meningslöst att ens försöka. Varken Melanie eller Louis skulle gå med på att låta mig bo någon annanstans just nu, även om det så var det enda de ville.
"That is so out of the question, why would you even suggest that?", frågar Melanie missnöjt när hon leder mig mot den stora dubbelsängen -soffan- i vardagsrummet. Med en suck dimper jag ner på den otroligt mjuka madrassen och lutar mig bakåt så att jag ligger tvärs över hela sängen.
"It's just.. I know that Louis have a very limited amout of free days and I don't want you guys to waste them in here with me", försöker jag, trots att jag inte vill något hellre än att spendera några dagar ensam med Melanie när Louis är iväg och jobbar.
"Time you spend with your family and loved ones is never wasted", påstår Melanie klokt innan hon går iväg till hallen för att ta av sig sin egen jacka.
"Yes, of course we're not gonna let you do this all alone", instämmer Louis och slår sig ner på sängen bredvid mig. "But speaking of limited days off... I'm gonna have to work tomorrow, will the two of you keep each other company?", frågar han sedan och låter blicken gå mellan mig och Melanie som precis kommer tillbaka till vardagsrummet. Att jag inte kommer lämna lägenheten på ett par dagar vet vi redan, så därför vänder jag nyfiket blicken mot Melanie i väntan på hennes svar.
"Yeah, sure", ler hon. "We'll stay in and maybe watch a movie or something".
"We'll be alright", säger jag betryggande och ger Louis en övertygande klapp på axeln med min friska arm.
"Great!", utbrister Louis medan han reser sig från sängen. "Now who's up for lunch?".
†Melanie†
I tre hela dagar blir jag fast i lägenheten tillsammans med Jack, och missförstå mig inte, det är verkligen jättetrevligt att få spendera tid med Louis kusin och lära känna honom på riktigt, men efter tre dagars konstant filmtittande börjar jag få lite abstinens. Jag har blivit otroligt lat av mig och knappt rört mig ur soffan, än mindre gjort den träning jag behöver för att hålla mig själv i form. Så när Louis för fjärde dagen i rad lämnar sängen vi delar för att ge sig iväg och jobba går jag upp med honom och tillagar en nyttig frukost som vi avnjuter tillsammans. Jag informerar då honom om mina planer för dagen och eftersom att han inte har några invändningar knyter jag på mig joggingskorna och ger mig ut på en springtur ett par minuter efter att han begett sig till jobbet. Innan jag går lämnar jag också en lapp till Jack så att han ska veta vart jag är, bara i fall att han vaknar och jag inte är där.
Det känns så otroligt skönt att höra musiken dunka i öronen och se de rosa gympaskorna flyga fram över asfalten att jag bara vill fortsätta springa tills jag når världens ände. Dessvärre känner jag mig mer eller mindre tvungen att vända hemåt efter drygt en halvtimme då jag börjar få dåligt samvete för att jag lämnat Jack ensam hemma hos Louis när jag själv varit med och lovat att vi skulle ta hand om honom.
När jag efter drygt en timma kommer tillbaka till trapphuset är min andning oerhört ansträngd och jag är så pass slut i hela kroppen att jag måste sätta mig ner på första trappsteget och bara andas en stund innan jag kan fortsätta upp till lägenheten. Där ser allting ut precis som det gjorde innan jag gick, förutom det faktum att Jack inte längre ligger i sängen i vardagsrummet.
"Jack, are you here?", ropar jag in i lägenheten medan jag sparkar av mig skorna utan att bry mig om att knyta upp dem. Jag får inget svar på min fråga, men hör en ljudlig duns från badrummet och kan därmed avgöra att lägenheten i alla fall inte är tom. "Jack, are you okay?".
"Yeah, I'm in the shower", ropar han snart tillbaka, trots att jag kan höra ända till hallen att duschkranen inte är på. Obrytt rycker jag på axlarna och släpar sedan fötterna till köket där jag fyller upp ett glas vatten som jag tar med mig tillbaka till sovrummet. Eftersom att badrummet uppenbarligen är upptaget passar jag på att göra några styrkeövningar på sovrumsgolvet medan jag väntar, bara för att bättra på den träningsvärk jag vet att jag kommer få om några dagar.
Drygt en kvart senare hör jag att badrumsdörren öppnas och Jacks steg närmar sig sovrummet jag befinner mig i. Eftersom att jag är mitt uppe i en omgång situps bryr jag mig inte om att gå och möta honom utan väntar istället tills han knackar på dörren.
"Melanie?", ropar han genom den tunna dörren och inte förrän jag hör hans skeptiska röst inser jag hur grovt han kan misstolka mina stön och flämtningar. Med den obehagligt pinsama tanken i huvudet flyger jag upp på fötter och öppnar dörren så snabbt jag återfått balansen för att han inte ska ha någon tid att fundera över vad jag egentligen håller på med.
"Yeah?", svarar jag anfått och sätter ena handen i sidan.
"Wow, I don't even think I've seen Louis work out that hard", konstaterar han samtidigt som en svettdroppe rinner över min tinning. Jag försöker förgäves torka bort den och smetar istället ut den i resten av ansiktet och lite av håret.
"Well, how did you think I got this body", skämtar jag och för händerna längst med sidorna som om jag är en supermodell.
"I'd be lying if I say that I haven't thought about it", säger han utan att skämmas och fäster blicken vid mina bröst som känns ovanligt blottade i min rosa träningsbh. Jag harklar mig genast och rycker sedan åt mig ett rent ombyte av kläder innan jag smiter iväg till badrummet och låser dörren bakom mig. När jag ser på mig själv genom spegeln över handfatet kan jag inte låta bli att täcka överkroppen med en beige handduk som jag nyss tagit ur lådan. Sättet Jack just tittat på mig har jag bara sett hos en kille tidigare och det är Louis. Obehagligt är inte ens i närheten av det ord jag skulle använda för att beskriva situationen...
Ledsen för en rätt händelselös/tråkig del, hoppas ni kommenterar ändå! :)
Thea
Älskar denna novell<3
Svar:
Stina Johansson
Trackback