Dagen därpå sitter vi bakom tonade rutor i Louis' bil och ser förväntansfullt mot flygplatsens enorma entré där Jack när som helst ska komma ut. Vi skulle ha gått in och mött upp honom om det inte vore för vetskapen om att vi skulle orsaka totalkaos om vi ens satte en fot inne på flygplatsen. Men Jack hade varit väldigt förstående när vi sagt att det bästa vi kunde göra var att vänta på parkeringen, så det var inget vi ägnade så värst mycket tanke åt.

 Snart tycker jag mig se Louis själv i dörrarna till flygplatsen och blir tvungen att gnugga mig i ögonen två gånger innan jag inser att det i själva verket är Jack. 

"Gosh, he looks just like he could be your brother", säger jag imponerat medan jag förundras över att han verkar ha tagit sig ut från flygplagsen utan att väcka någon större uppmärksamhet. Förutom att han är kanske två decimeter längre är han galet lik Louis. Någon som inte vet bättre kan lätt ta fel på person.

"So I've heard", skrattar Louis och blinkar lite med helljusen åt sin kusin för att han ska se var vi står. Jack höjer genast handen åt oss som för att visa att han uppfattat signalen och skyndar sedan på stegen medan han tar sig fram mellan bilarna på parkeringen.