Strong † Del 31

Tidigare.. (Connors perspektiv)

Hade jag bara hållit tyst kanske vi just nu hade suttit hemma vid Melanies köksbord och avnjutit en hemlagad frukost tillsammans med de andra istället för att sitta och ruttna bort i en mörk håla. Jag blir så arg på mig själv att jag nästan exploderar och jag får så otroligt dåligt samvete för att jag lurat in Melanie på det här. Allting är mitt fel. Om någonting händer Melanie kommer jag inte kunna leva med mig själv. Jag skulle bara ha hållit tyst, som vanligt. Att jag aldrig lär mig. 

---

 †Emma†

 Morgonen efter den långa och mycket trevliga middagen vaknar jag pigg och utvilad för första gången på jag-vet-inte-hur länge. Med ett tillfredsställt stön sträcker jag ut armarna så långt det bara går och förväntar mig nästan att putta ner stackars Melanie från bäddsoffan, men till min stora förvåning inser jag att hon inte ligger där. Melanie brukade inte vara den som var uppe med tuppen på helgerna när vi gick i gymnasiet, men vad vet jag, kanske har all den här tiden i London förändrat henne. 

 Med en akrobatisk rörelse rullar jag ur bäddsoffan och landar ljudlöst på golvet. Talia ligger fortfarande och sover, likaså Troy, men Connor är inte kvar i rummet. Jag tänker att han och Melanie kanske gått upp för att göra frukost eller städa upp efter igår, så jag drar på mig Troys något för stora t-shirt över linnet jag sovit i och tassar ut i köket för att se efter om Connor och Melanie är där. Jag känner inga lukter och hör ingenting som kan tyda på att det är frukost på gång, så därför blir jag inte jätteförvånad när jag inte hittar dem i köket. Däremot tycker jag att det börjar bli lite oroväckande när jag varken hittar dem på uterummet eller i vardagsrummet, och det är inte förrän jag ser att bilen inte står på uppfarten som jag förstår att de har lämnat huset. Jag skyndar mig tillbaka in i sovrummet och kastar mig på bäddsoffan innan jag börjar gräva efter min mobil bland lakanen. Den låg under kudden när jag somnade, men där ligger den givetvis inte kvar. 

"What the hell are you doing?", frågar Talia som troligtvis vaknat av mina oförsiktigheter. 

"Ehh.. Searching for my phone", säger jag oskyldigt och stannar upp en stund för att klia mig i huvudet. "I know it's here somewhere". 

"Can't you do that somewhere else... Pleeeeease!", muttrar hon irriterat och drar åt sig min kudde för att lägga den över huvudet. Då ser jag att någonting svart sticker fram under hennes kudde och kastar mig mot henne för att ta mobilen. "Emma! Seriously! Let me sleep for gods sake!". 

"Meh... It's almost half past twelve, it's not too early to be awake..", påpekar jag varpå Talia genast sätter sig upp i sängen. 

"Half past twelve?! I am so late for work!". 

"No honey, you have the weekend off to hang out with Melanie", påminner jag henne om med ett roat skratt.

"Oh right, I knew that..", säger hon genom en djup gäsp. "Uhm.. Where is Melanie?", frågar hon förvirrat efter att ha sett sig om i rummet. "And Connor?". Jag flinar lite åt hur vilsen hon låter medan jag låser upp mobilen för att leta reda på Melanies namn i kontaktlistan. 

"I don't know, I was just gonna call her", säger jag och lägger telefonen mot örat. Signalerna går fram precis som vanligt, men det går fram ovanligt många signaler och tillslut skickas jag vidare till röstbrevlådan. Förargat lägger jag på luren och försöker igen. Efter samma resultat ett antal gånger testar jag istället att ringa till Connors mobil, men får inget svar där heller. 

"Weird..". 

"What?", frågar Talia oroat och kastar en kudde åt Troys håll för att han ska vakna och eventuellt hjälpa till. 

"Neither one of them are answering, but both of them have their phones on", säger jag och fäster en hårslinga bakom örat. Troy gnyr lite borta i sin extrasäng men snart vaknar han till och vi testar ringa dem yttligare ett par gånger utan att få något svar. Något känns inte rätt, ingen av dem brukar vara särskilt långt ifrån sina telefoner, speciellt inte när de har lämnat huset utan att säga någonting. 

 

†Louis†

[Nästa morgon]

 Jag sitter ensam i min vardagsrumssoffa med pannan lutad mot handflatorna och ansiktet gömt bakom tröjärmarna. På rumsbordet står det en kopp nykokt te som sprider en lugnande doft i hela lägenheten men som inte får mig att må det minsta bättre. Allting känns så himla fel, jag skäms otroligt mycket. Om jag fick välja en enda dag i hela mitt liv som jag fick spola tillbaka och göra om skulle det utan tvekan vara gårdagen, så illa var det. Hela dagen var bara en uppbyggnad mot kvällen som slutade helt fel, men det var såklart det hon hade planerat, den tokiga människan.. 

 

 

Flashback

 Musiken dunkar ur högtalarna och alla svettiga kroppar hoppar i takt ute på dansgolvet. Alkoholen som serveras i baren spills ständigt ut över golvet vilket gör att det blir jäkligt kladdigt under skorna när man försöker ta sig fram. Då och då får jag en armbåge i ryggen och oändligt många klumpiga tjejer som inte klarar av att gå i sina på tog för höga klackar trampar mig på tårna. Jag vet inte om det är ett sätt för dem att visa mig att de vill bli omhändertagna eller om det är för att de faktiskt inte kan gå i sina egna skor, men hur som helst så tycker jag bara att det är irriterande. 

"Two shots of the strongest thing you have, please", säger jag till killen i baren som snabbt kollar på min legitimation innan han serverar mig det jag vill ha. Jag tackar så mycket och betalar honom vad det kostar för att sedan tränga mig genom folkmassan till borden på andra sidan lokalen där hon väntar. Jag ger henne ett av glasen och sedan sveper vi innehållet samtidigt innan vi ger oss ut på dansgolvet igen. Vi båda har fruktansvärt kul och just den här stunden känns det som att jag vill återuppleva flera gånger om. Allting känns perfekt. 

 Många långa timmar efter det att vi kom till klubben väljer vi att ringa en taxi för att åka hem, båda två har fått i sig tillräckligt -på gränsen till för mycket- alkohol och därför är ingen av oss i tillstånd för att köra. Vi ber chauffören att först åka till centrum och lämna av henne utanför hotellet och sedan åka vidare till min lägenhet för att släppa av mig där, men när taxin stannar utanför hotellet slutar det med att vi båda kliver ur bilen där. Hon har redan hyrt ett rum då hon inte vill åka hem till sin familj efter en kväll ute så det enda vi behöver göra är att ställa oss i hissen och åka upp till rätt våning. Det börjar redan där. Utan att säga någonting trycker hon upp mig mot den spegelklädda väggen och börjar kyssa mig så passionerat att jag nästan tappar andan. Vid det här tillfället har jag inte mycket vett i huvudet och besvarar därför kyssen. Det ena leder till det andra och innan jag vet ordet av ligger vi avklädda under täcket i sängen på hennes hotellrum. 

 Först efteråt inser jag vad jag har gjort. Melanie och jag har endast tagit en paus från vårt förhållande vilket inte alls betyder att jag har rätt att träffa andra människor på det här sättet. Och nog hade det inte varit lika farligt om det varit en fritt främmande brud jag aldrig mer skulle behöva träffa, men Nellie, efter att jag flera gånger fått berätta för både Melanie och alla andra att vi inte är och inte vill bli något mer än vänner. Kan det bli så mycket värre? 

 

---

Galet sent, jag vet jag vet.. Har varit på släktträff typ hela dagen idag och när jag väl kom hem hade jag jätteont i huvudet så jag var tvungen att gå och lägga mig en stund. Men det är så det är! :)

 

Men vad håller Louis på med... jag kunde nästan ana att det skulle gå så här långt.. :( Bra skrivet :D