Things Happens ~ Del 18
Julia
Två dagar efter att killarna hade åkt tillbaka till London gick resan till våra separata hem. Vi hade varit på flygplatsen en halvtimma innan, och det var ungefär så lång tid det tog för oss att säga hejdå till varandra. Det var hårt, och jag tror att alla grät. Men nu var det överstökat, och jag satt på mitt tysta rum hemma. Mamma och pappa hade hämtat mig på flygplatsen, lämnat mig hemma, och sedan åkt tillbaka till flygplatsen. De skulle åka till Spanien för att spendera sin bröllopsdag där. Eller bröllopsdag och bröllopsdag, de skulle vara borta i två veckor. Så My och jag fick bo här själva, men det var ju nästan vana vid nu efter två veckor i Stockholm, så det skulle nog gå bra.
När vi kom in i det stora huset gick jag direkt upp till mitt rum och ställde våran stora väska på golvet. Men jag brydde mig inte om att packa upp den, det kunde jag lika gärna göra en annan dag. Eller så kunde någon annan göra det. Jag hade då ingen lust i alla fall. Nu ville jag bara.. Ta det lugnt, och inte tänka på någonting över huvudtaget.
"Vad vill du göra idag?" frågade jag My. Hon såg på mig i några sekunder innan hon sprang iväg och slängde sig i soffan.
"Titta film!" tjöt hon och pekade på tv:n.
"Men sitt inte bara här då, hämta en film!" sa jag och petade till henne på armen. Hon hoppade snabbt ner från soffan och vandrade iväg till tv-byrån. Vi hade filmerna på en hylla under tv:n, i hennes höjd, så det var bara för henne att ta den hon ville ha. Och såklart skulle det vara Hamtaro. Jag reste mig ur soffan för att sätta på filmen åt henne, och sedan satte vi oss igen. Jag satte min bruna laptop i knät och loggade in på Skype. Både Emma och Madelaine var inne, men inte Rim. Emma var den första att skriva till mig.
# Hallåå bruden!
# Haha, hejsan!
#Är ni lediga?
Det var Madelaine som hade skrivit det sista, och i samma stund startade Emma videosamtalet. Mys uppmärksamhet flyttades direkt från filmen och till min dator. Emma och Madelaine dör upp på skärmen i två bilder brevid varandra, och My skrattade nöjt.
"Emma!" skrek hon och pekade på bilden som visade Emma.
"Heeej bästis!" utbrast Emma och sträckte fram armarna mot kameran.
En bara en liten stund senare loggade Rim också in, och vi pratade långt in på kvällen. My somnade efter bara en liten stund, och då blev samtalet mycket allvarligare. Vi disskuterade Liam, och hur vårat liv skulle fortsätta utan honom. Jag själv var övertygad om att vi skulle klara oss utmärkt, men det var ingen annan som var med på det spåret. De andra trodde att My snart skulle börja fråga frågor om honom, och att hon varken skulle nöja sig med den grymma sanningen eller någon lögn. Vi hann inte prata klart om ämnet, så vi bestämde oss för att fortsätta en annan dag.
Jag bar upp My till hennes rum och la henne i den lilla sängen innan jag gick och la mig i min egen. Jag somnade ganska snabbt, och sov som en ängel hela natten, och halva nästa dag. När jag väl vaknade var klockan runt halv tolv, så jag gick upp på en gång. My hade konstigt nog inte vaknat ännu, så jag lät henne vara. Ju längde hon sov, desto bättre.
Jag gick ner för trappan och in i köket för att göra iordning lite frukost. En macka, lite mjölk och en banan till mig, och lite youghurt till My. Hon gillade ingenting av det andra, det enda som dög var youghurt med sockerflingor. Jag orkade inte bråka med henne nu, men jag vissta att det inte skulle fungera så för alltid.
Jag ställde frukosten på en bricka, och bar upp den till Mys rum. Nu när vi inte hade några föräldrar henne kunde vi lika gärna göra lite som vi ville.
"Vakna nu gumman!" sa jag och hon vaknade på den gång. Hon vände sig om i sängen och gnällde lite på mig. Sedan satte hon sig upp, och gav mig en sur blick.
"Varför?" frågade hon oförstående, och jag skrattade lite åt henne.
"För att mamma säger så!" sa jag bestämt och satte tallriken med youghurt i hennes knä. Hon tog upp skeden, och började gegga runt flingorna. Jag förstod risken med det här, men det var ändå snart dags att tvätta de här sängkläderna så.. Det gjorde väl inte så mycket om de var lite skitigare.
"Var är momo?" frågade hon och la en sked youghurt på täcket.
"Mormor är i Spanien med morfar." svarade med en flin och suckade lite. Jag gillade att hon kallade dem för mormor och morfar fastän att de inte vill. Det var roligt.
"Nehe!" sa hon bestämt.
"Jasså? Inte det.. Vart är hon då?" frågade jag förvånat. Hon såg sig omkring i rummet, och ryckte sedan på axlarna. Jag bara skrattade åt henne, och hon la lite mer youghurt på täcket. "Du är ju knäpp..!" hon bara log..
Vi gjorde ingenting vettigt på hela den dagen, och snart var det dags att sova igen. Fast först var My tvungen att kolla klart på Hamtaro, så vi tog plats i soffan igen. Det var inte så mycket kvar av den, så jag brydde mig inte om att sätta på datorn. Istället satt jag och pillade på min mobil. En stund. Sedan somnade jag ifrån allt..
Jag vaknade först när min höga ringsignal skrek på mig att jag måste svara i telefonen, och det gjorde jag. Utan att kolla vem det var innan.
"Hallå?" svarade jag trött.
"Isn't it my best friend..? What a coincidence!"
"Hi Louis!" svarade jag, och blev genast mycket piggare. Då insåg jag även att My inte var där hon borde, så jag drabbades av panik. "MY?!" skrek jag, och flög upp ur soffan.
"Julia?" frågade Louis oroligt, men jag ignorerade honom.
"MY!?" skrek jag igen, och rusade upp för trappan till hennes rum. Och där låg hon. I sängen. Och sov. Hon var allt en duktigt unge, när hon ville. "Åh din lill..!" sa jag tyst och släckta lampan innan jag lämnade rummet.
"Julia, tell me what's happening, or I take the next flight to Sweden..!" hotade Louis, och jag blev tvungen att skratta.
"Easy..! I lost My, but she came back.. Kind of." han bara skrattade åt mig.
"Yeah, what did I expect..?" suckade han "But that's not why I called..!"
"No? Strange..! I thought you called me just to know if I could take care of my kid!" han bara skrattade åt mig. "How about telling me what you really wanted to tell me then?"
"Yeah, I will, and you're gonna love it!"
"Okay, now you're just making me curious!"
"Haha, that was a part of my plan..."
"Louis!"
"Okay, fine! I have had this on my mind a very long time now and... I love you, as more than a friend.." började han, och jag drabbades av en ny sorts panik. Jag hade inga sådana känslor för honom, vad ska jag säga?! "No, I'm just kidding. You and your friends are coming to London on Friday. The plane are leaving Arlanda eight o'clock in the morning. Gate 32, be there." paniken avlöstes av chock i en lättad suck. Men på fredag?! Det är onsdag idag, alltså är det två dagar kvar. Det går bara inte ihop!
"Are you kidding me?!"
"Nope, that was my plan all the time!" sa han stolt.
"Your crazy, do you know that?" frågade jag, och han mm:ade. ".. And I love you for it!"
"Yeah, I have my good sides to, you know." retades han.
"But... There's no time, how will I get everyone done?"
"That's your part to fix, I have taken care of everything else." retades han.
"Oh, dear god, Louis! Why didn't you tell me something earlier?"
"Because this is fun!"
"Oh, we'll see about that when I gets there!"
"Oh god!"
"Yeah.. Buy then!"
"Good bye lovley!"
Kommentera på bara :)