Things Happens ~ Del 16
"Well.. I guess that this is goodbye.." sa Julia dystert och såg ner i marken.
"Not forever.." sa jag i ett försök att liva upp stämningen lite. "We'll see eachother soon again!"
"Hah, you don't know that." svarade hon, och jag suddade bort léendet jag hade klistrat på. Det var ingen ide, vi alla visste att det kunde ta flera år innan vi hade tid att träffas igen. Avståndet mellan oss är för stort, så det går åt så mycket tid åt att bara träffas.
"But atleast we can be happy that we are together now..!" sa Niall, och den här gången log Julia lite.
"Yeah." svarade hon bara, och sen startade kramkalaset. Det började med att jag kramade Julia, och de andra killarna kramade någon annan under kontrollerade former, men sedan blev det bara som det blev. Man gick till den som var ledig, och jag tror till och med att jag fick krama de andra killarna, även om vi inte behövde säga hejdå till varandra.
När vi vara klara med alla kramar snackade vi en liten stund till, men sedan blev vi tvunga att gå. På riktigt.
"This time we can't lose touch again!" sa Harry strängt, och jag skakade på huvudet.
"No, absolutley not!" sa Julia, och jag log lite. Hon verkade bestämd, det här kanske skulle hålla i alla fall.
"So, hear from you soon!" sa Zayn och kramade Julia igen. Hon nickade lite, och sedan gick vi genom säkerhetskontrollen. Nu skulle avståndet bara växa mellan oss, tills vi inte längre var i samma land..
Emma
Efter att killarna hade försvunnit in bland alla folk som skulle ta hand om dem stod vi bara och kollade på ingenting. Nu var allt som vanligt igen, och snart var det dags att gå tillbaka till det vanliga livet hemma. Jag skulle sakna dem otroligt mycket, och antagligen få leva med att jag aldrig mer kommer få se dem. Men jag borde vara glad, det är inte alla directioners som får träffa killarna, så jag har haft tur. Och jag tror till och med att Harry gillade mig, mer än som en vän. Det var i alla fall vad det andra sa. Och hur mycket jag än ville vara med honom i resten av mitt liv så fanns det ett par problem. Det första, och antaglgen det största, är just det att han är Harry Styles. Och så är det ju det här med att jag har så fasligt svårt att släppa in folk. Jag är rädd att släppa in fel folk i mitt liv, och att de sedan ska göra något mot mig som jag inte vill. Visserligen så tror jag väl inte det om Harry, men det var en vana som satt i. Jag kunde inte.
"Ska vi dra tjejer?" frågade någon bakom oss, och vi alla vände oss om samtidigt.
"Visst." svarade Rim, och gick efter honom. Vi andra var straxt bakom, och vi följde med mannen ut till en bil som stod parkerad på baksidan av flygplatsen.
"Ni skulle tillbaka till hotellet va?" frågade han när vi hade satt oss i bilen och såg på mig genom backspegeln. Jag bara nickade.
"Paa...?" sa My osäkert, och Julia nickade.
"Helt rätt.. Men nu är han borta.." sa hon och fick en ledesn blick av My.
"Varför?" frågade hon oförstående.
"Han har ett större liv än det med dig och mig." svarade Julia, men My såg inte ut att förstå vad hon menade.
"Hur länge skulle vi vara här?" frågade jag för att byta samtalsämne. Julia gav mig en tacksam blick, och jag log lite till svar.
"Det är väl ett par dagar kvar av det vi bokade från början, men det känns ganska onödigt att vara här utan anledning.." började Julia. "Ska vi kanske ta och kolla om det går ett flyg innan det?" frågade hon sedan.
"Ja, det känns som en bra ide." erkände jag, och de andra nickade för att visa att de också höll med.
"I övermorgon kanske? Då får vi en en hel dag själva innan." föreslog Madelaine.
"Låter bra."
Rim
Jag hade försökt in i det sista, men Niall ändrade inte sättet han såg på mig. För honom var jag antagligen bara en vän till Julia, och det väl så det skulle fortsätta. Men på den positiva sidan kan jag ju nämna att Madelaine inte helle lyckats så bra med vad hon nu håller på med. Hon skrattar åt hans torra skämt, pratar onödigt mycket för att få uppmärksamhet och fjäskar som en liten hund. Sådana betéenden man kan vänta sig från en desperat flickvän, inte en kompis-kompis..
"Så vad ska vi göra idag?" frågade Emma när vi nästa dag stod och gjorde oss iordning.
"Vi skulle kunna gå på bio!" föreslog Madelaine.
"Nja, inte med My.." protesterade Julia, och så började alla fundera på något vi kunde göra. Förutom jag, för jag tänkte bara på Niall. Jag var verkligen kär.. Tänk kyssa de läpparna, känna på den magen, krama den underbara killen.. Tänk att få kalla honom min..
Det slutade med att vi gick ut och åt, och sedan spenderade resten av dagen i ett flertal olika butiker. Vi hade trott att My skulle tröttna efter en liten stund, men hon verkade gilla det här. Hon sprang glatt runt och kollade på massa fina klänningar och andra kläder.
"Mamma!" sa My och pekade på en rosa, fluffig klänning. Julia såg direkt på prislappen, och tvekade lite.
"Ska du inte kolla på en annan?" frågade hon, och My skakade envist på huvudet.
"Vi kan köpa den tillsammans!" sa jag och kollade ner i min plånbok. Mamma och pappa hade gett mig jättemycket pengar som jag inte använt, så de skulle nog bara bli glada om jag spenderade dem på någon annan. Julia skulle ju såklart protestera en hel massa, men eftersom att vi var fler blev det som vi ville, och My fick sin klänning..
När vi senare på kvällen kom tillbaka till hotellet var ingen av oss särskilt trötta, så vi satte på en film som vi satt och slökollade på. My somnade i Emmas knä efter bara en liten stund, men vi andra höll oss vakna tills filmen var slut.
"Ska vi ringa och fråga om de kom hem säkert?" frågade Julia och pillade lite på sin mobil.
"Ja, ring!" uppmanade Madelaine, och Julia skrattade lite åt hennes entusiasm.
"Okej." sa hon och slog in ett av numrena på sin mobil.
"Högtalare!" sa jag när hon la telefonen mot örat, och hon satte genast på högtalaren.
"Hello?" svarade Louis efter en liten stund.
"Hi Lou!" sa Julia snabbt.
"Julia! Heey! Long time, no seen!" skämtade han, och vi skrattade lite - som vanligt.
"Just wanted to check if you got home safely." det var Julia som skötte snacket från våran sida.
"The question is if you got home safely" sa han istället för att svara på frågan, och Julis skrattade lite igen.
"I'm alive." bekräftade hon.
"Same here! Give me five... next time you see me." började han. "Speaking of wich, I have a plan!" sa han sedan.
"How about telling us that plan, mr Tomlinson?" föreslog Julia.
"No, I'll keep it from you guys until the last minute, so that you have no turning back!" retades han.
"Oh you little....!"
"Gotta go, bye!" sa Louis och la på.
"Den lilla...."
"Vad är det för plan tror du?!" frågade jag uppspelt.
"Hur ska jag kunna veta? Den människan är galen, det kan vara vad som helst...!
Kolla, det är inte mitt i natten! :D Ska se om jag kan få in en till del senare ikväll som ett förlåt för de senaste veckorna, men eftersom att min mamma fyller år idag så vet jag inte om jag hinner. Men kommenterar ni så ska jag försöka :)