Summerlove - Del 4
Vi sprang snabbt ner för trappan igen och genom hallen bort till Mirandas rum. Vi ville inte bara springa in i rummet, så vi stannade utanför och jag knackade på.
- What is it? Frågade jag oroligt, men hon svarade inte. Jag knacka ett par gånger till, och när hon fortfarande inte öppnade gjorde jag det. Vi gick alla in i rummet och blev väldigt chockade av det vi såg. Det blev helt svart i huvudet och alla tankar bara försvann. Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna, men det kunde inte vara något positivt, det var säkert. Det vi såg var att Claes hade hängt sig själv i gasdinstången, och på golvet runt om honom låg massa ölburkar. Vi visste nog alla att spriten en dag skulle avsluta Claes liv, men inte på det här viset. Och framför allt inte nu.. Miranda hittade vi ihopkrupen i hörnet på motsatta sidan av rummet, och hon var så rädd att hon skakade. Jag och de andra killarna stog fastfrusna vid dörröppningen, och ingen rörde sig på flera minuter.
Efter en liten stund var vi alla ur chocktillståndet, men det var bara Liam som var förståndig nog att ringa polisen. Det enda jag tänkte på var Miranda, och jag gick direkt fram till henne för att se hur hon mådde.
- How are you? Frågade jag, men hon svarade inte. Hennes blick var fäst på Claes, och hon var helt vit i ansiktet. Hon var fortfarande i chock. Jag lyfte upp henne i min famn och bar ut henne ur rummet. Killarna följde tätt efter och jag gick in i vardagsrummet för att lägga Miranda på soffan...
Miranda
När jag hade sett honom hänga där fick jag verkligen panik. Jag visste inte var jag skulle ta vägen, så jag bara skrek rakt ut. Med blicken hela tiden fäst på Claes tryckte jag mig mot väggen och sjönk ihop på golvet i hörnet. Efter en liten stund hade killarna knackat på, men jag kunde varken röra mig eller säga något, så de fick väl stå där och banka bäst de ville. Efter ett tag hade dem iallafall kommit och räddat mig, och nu låg jag på soffan och bara stirrade upp i taket. Killarna satt utspridda i de andra sofforna, och jag tror att alla var lika chockade över vad som just hade hänt.
Efter en liten stund knackade det på dörren och Liam och Louis reste sig för att gå bort och öppna. Jag lyssnade på vad de sa till den som hade kommit, och kunde snabbt lista ut att det var polisen. Jag satte mig upp i soffan och kollade över ryggstödet för att vara säker på att det verkligen var polisen, och det var det.
- Are you okay? Frågade Zayn och flyttade över till soffan jag satt i. Jag nickade sakta, men sa inget. Även Niall och Harry flyttade över till den här soffan efter ett tag, och snart satt vi alla ihopträngda och bara stirrade framför oss. I vanliga fall skulle jag knappt kunnat andas just nu, med tanke på att det faktiskt var One Direction jag satt ihopklämd mellan, men just nu orkade jag knappt bry mig om det. Just nu var de chockade offer, precis som jag, och inte One Direction..
Liam och Louis följde med några av poliserna till rummet, och en av poliserna kom in till oss i vardagsrummet.
- Who found him? Frågade den kvinnliga polisen och slog sig ner i en fotölj mittemot soffan.
- I did.. Svarade jag lågt och såg på henne.
- Did you touch anything in the room? Frågade hon och jag skakade på huvet.
- No.
- Is there anyone who can confirm that? Frågade hon och jag blev lite nervös. Det var det ju egentligen ingen som kunde. Jag hade ju varit ensam när jag hittade honom.
- Yes, I can. Svarade Harry till min förvåning. Jag såg på honom, och han nickade försiktigt innan han började prata igen.
- When we found her in the room she was in chock. She couldn't even walk out of the room by her self, and therefore I can say that she didn't touch anything.
- Is that truth? Frågade hon och kollade på mig.
- Yes. Svarade jag kort och hon reste på sig igen.
- Thanks for your time. Sa hon innan hon lämnade oss.
- It's okay.. Sa Niall lugnande och tog min hand. Det var först då jag märkte att jag grät, och jag skyndade mig att torka bort tårarna.
- He's dead, it's not okay. Svarade jag och han suckade.
- Your right.. Svarade han och jag nickade. Klart jag hade rätt, det hade jag ju alltid.
Efter ungefär fyra timmar hade nästa alla poliser åkt härifrån. Claes var borta för länge sen, och vi alla hade lugnat oss ganska mycket. Någon hade flyttat min väska till hallen, och jag hade absolut inte planerat att sova i det här huset inatt.
- Guys, I think I'm gonna get out to find a hotel. Sa jag och reste mig ur soffan.
- Are you sure? I mean we have other rooms, you just have to pick one. Sa Liam och reste sig upp så att han stog brevid mig.
- No, thank you. I won't be able to sleep here anyway. Svarade jag och log. De andra killarna reste sig också från sina platser, och snart var vi alla på väg ut i hallen.
- Maybe we should sleep in a hotel to guys? Frågade Niall, och han lät faktiskt lite rädd.
- I don't know.. This is our home.. Började Louis och Liam avbröt.
- Niall's right. We wont be able to sleep here either. We're just gonna be upp all night worry about.. Nothing. Sa han och Louis bet sig i läppen.
- Let's go find a hotel then. Sa han och stövlade ut ur huset. Jag lyfte upp min väska och följde efter, och Liam låste dörren bakom oss. Louis satte sig bakom ratten i deras stora bil, och Zayn satte sig brevid honom. Jag var lite osäker på vart jag skulle ta vägen, så jag stog utanför och väntade på att någon skulle säga något.
- Are you coming? Frågade Harry och klappade med handen på sätet brevid sig.
- I don't know. Am I? Frågade jag osäkert och han skrattade lite åt mig.
- Of coure you are! You can't walk to a hotel from here. Sa han och flinade mot mig. Jag gjorde som han sa och hoppade in på platsen brevid honom, och Louis började köra så fort jag hade stängt igen dörren...
Jag ska verkligen försöka förbättra min uppdatering, men jag vet inte om jag lyckas med det förrns efter lovet. Har typ lovat mig själv att plugga hela lovet för att klara några prov när vi börjar skolan igen. Men om lite fler kommenterar ska jag se om jag kanske kan lägga undan böckerna lite oftare ;) <3
- What is it? Frågade jag oroligt, men hon svarade inte. Jag knacka ett par gånger till, och när hon fortfarande inte öppnade gjorde jag det. Vi gick alla in i rummet och blev väldigt chockade av det vi såg. Det blev helt svart i huvudet och alla tankar bara försvann. Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna, men det kunde inte vara något positivt, det var säkert. Det vi såg var att Claes hade hängt sig själv i gasdinstången, och på golvet runt om honom låg massa ölburkar. Vi visste nog alla att spriten en dag skulle avsluta Claes liv, men inte på det här viset. Och framför allt inte nu.. Miranda hittade vi ihopkrupen i hörnet på motsatta sidan av rummet, och hon var så rädd att hon skakade. Jag och de andra killarna stog fastfrusna vid dörröppningen, och ingen rörde sig på flera minuter.
Efter en liten stund var vi alla ur chocktillståndet, men det var bara Liam som var förståndig nog att ringa polisen. Det enda jag tänkte på var Miranda, och jag gick direkt fram till henne för att se hur hon mådde.
- How are you? Frågade jag, men hon svarade inte. Hennes blick var fäst på Claes, och hon var helt vit i ansiktet. Hon var fortfarande i chock. Jag lyfte upp henne i min famn och bar ut henne ur rummet. Killarna följde tätt efter och jag gick in i vardagsrummet för att lägga Miranda på soffan...
Miranda
När jag hade sett honom hänga där fick jag verkligen panik. Jag visste inte var jag skulle ta vägen, så jag bara skrek rakt ut. Med blicken hela tiden fäst på Claes tryckte jag mig mot väggen och sjönk ihop på golvet i hörnet. Efter en liten stund hade killarna knackat på, men jag kunde varken röra mig eller säga något, så de fick väl stå där och banka bäst de ville. Efter ett tag hade dem iallafall kommit och räddat mig, och nu låg jag på soffan och bara stirrade upp i taket. Killarna satt utspridda i de andra sofforna, och jag tror att alla var lika chockade över vad som just hade hänt.
Efter en liten stund knackade det på dörren och Liam och Louis reste sig för att gå bort och öppna. Jag lyssnade på vad de sa till den som hade kommit, och kunde snabbt lista ut att det var polisen. Jag satte mig upp i soffan och kollade över ryggstödet för att vara säker på att det verkligen var polisen, och det var det.
- Are you okay? Frågade Zayn och flyttade över till soffan jag satt i. Jag nickade sakta, men sa inget. Även Niall och Harry flyttade över till den här soffan efter ett tag, och snart satt vi alla ihopträngda och bara stirrade framför oss. I vanliga fall skulle jag knappt kunnat andas just nu, med tanke på att det faktiskt var One Direction jag satt ihopklämd mellan, men just nu orkade jag knappt bry mig om det. Just nu var de chockade offer, precis som jag, och inte One Direction..
Liam och Louis följde med några av poliserna till rummet, och en av poliserna kom in till oss i vardagsrummet.
- Who found him? Frågade den kvinnliga polisen och slog sig ner i en fotölj mittemot soffan.
- I did.. Svarade jag lågt och såg på henne.
- Did you touch anything in the room? Frågade hon och jag skakade på huvet.
- No.
- Is there anyone who can confirm that? Frågade hon och jag blev lite nervös. Det var det ju egentligen ingen som kunde. Jag hade ju varit ensam när jag hittade honom.
- Yes, I can. Svarade Harry till min förvåning. Jag såg på honom, och han nickade försiktigt innan han började prata igen.
- When we found her in the room she was in chock. She couldn't even walk out of the room by her self, and therefore I can say that she didn't touch anything.
- Is that truth? Frågade hon och kollade på mig.
- Yes. Svarade jag kort och hon reste på sig igen.
- Thanks for your time. Sa hon innan hon lämnade oss.
- It's okay.. Sa Niall lugnande och tog min hand. Det var först då jag märkte att jag grät, och jag skyndade mig att torka bort tårarna.
- He's dead, it's not okay. Svarade jag och han suckade.
- Your right.. Svarade han och jag nickade. Klart jag hade rätt, det hade jag ju alltid.
Efter ungefär fyra timmar hade nästa alla poliser åkt härifrån. Claes var borta för länge sen, och vi alla hade lugnat oss ganska mycket. Någon hade flyttat min väska till hallen, och jag hade absolut inte planerat att sova i det här huset inatt.
- Guys, I think I'm gonna get out to find a hotel. Sa jag och reste mig ur soffan.
- Are you sure? I mean we have other rooms, you just have to pick one. Sa Liam och reste sig upp så att han stog brevid mig.
- No, thank you. I won't be able to sleep here anyway. Svarade jag och log. De andra killarna reste sig också från sina platser, och snart var vi alla på väg ut i hallen.
- Maybe we should sleep in a hotel to guys? Frågade Niall, och han lät faktiskt lite rädd.
- I don't know.. This is our home.. Började Louis och Liam avbröt.
- Niall's right. We wont be able to sleep here either. We're just gonna be upp all night worry about.. Nothing. Sa han och Louis bet sig i läppen.
- Let's go find a hotel then. Sa han och stövlade ut ur huset. Jag lyfte upp min väska och följde efter, och Liam låste dörren bakom oss. Louis satte sig bakom ratten i deras stora bil, och Zayn satte sig brevid honom. Jag var lite osäker på vart jag skulle ta vägen, så jag stog utanför och väntade på att någon skulle säga något.
- Are you coming? Frågade Harry och klappade med handen på sätet brevid sig.
- I don't know. Am I? Frågade jag osäkert och han skrattade lite åt mig.
- Of coure you are! You can't walk to a hotel from here. Sa han och flinade mot mig. Jag gjorde som han sa och hoppade in på platsen brevid honom, och Louis började köra så fort jag hade stängt igen dörren...
Jag ska verkligen försöka förbättra min uppdatering, men jag vet inte om jag lyckas med det förrns efter lovet. Har typ lovat mig själv att plugga hela lovet för att klara några prov när vi börjar skolan igen. Men om lite fler kommenterar ska jag se om jag kanske kan lägga undan böckerna lite oftare ;) <3