TBW a smile that could save a life # 6
Tidigare...
Min tanke var att Louis skulle komma över och erbjuda sitt moraliska stöd, men han gör så mycket mer än bara det - han både lockar mitt hår och hjälper mig välja kläder. Under tiden berättar jag allt om mitt och Harrys senaste möte och tillsammans analyserar vi det om och om igen. Ju fler gånger vi gör det desto säkrare blir vi på att Harry faktiskt har insett vem Sky egentligen är, men jag har inte pratat så mycket med honom den här veckan så jag kan inte vara helt säker på att han inte gått tillbaka till Sky. Det får tiden utvisa.
Min tanke var att Louis skulle komma över och erbjuda sitt moraliska stöd, men han gör så mycket mer än bara det - han både lockar mitt hår och hjälper mig välja kläder. Under tiden berättar jag allt om mitt och Harrys senaste möte och tillsammans analyserar vi det om och om igen. Ju fler gånger vi gör det desto säkrare blir vi på att Harry faktiskt har insett vem Sky egentligen är, men jag har inte pratat så mycket med honom den här veckan så jag kan inte vara helt säker på att han inte gått tillbaka till Sky. Det får tiden utvisa.
//Harrys perspektiv//
Jag byter om en gång, två gånger och sen ett par gånger till och när jag äntligen har bestämt mig för vad jag ska ha på mig ligger halva min garderob utspridd på sängen. Mitt hår har definitivt sett sina bättre dagar, men eftersom att det nu börjar bli lite kallt ute fungerar det alldeles utmärkt att köra med mössa. Jag förstår egentligen inte varför det är så omständigt och tar så lång tid för mig att bli klar, jag har träffat Melody en miljon gånger innan och hon har sett mig i allt från pyjamas till kostym. Men jag vill ändå på något sätt göra ett bra "första" intryck, jag vill att hon ska veta att jag verkligen tar det här på allvar. Fast när jag står framför spegeln och granskar mitt val av kläder kan jag inte låta bli att skratta lite åt mig själv, jag är nervös som om det var drottningen jag skulle träffa när det egentligen är min bästa vän det handlar om. Sen slår det mig - det är nog egentligen inte mina kläder eller att träffa Melody som jag är nervös över, det är Skys reaktion. Men det är ändå en bra känsla av nervositet, det känns verkligen som att det här är rätt sak att göra. Sky har inte accepterat att det som en gång fanns mellan oss är borta för länge sen, det vet jag om, trots att jag tidigare vägrat erkänna det för mig själv. Förhoppningsvis kommer den här dejten med Melody få henne att inse att hon och jag inte är något mer än vänner, och i denna stund knappt det. När jag väl samlar mod och berättar allt för henne, det vill säga. Jag har undvikit henne hela den här veckan eftersom att jag har varit orolig att hon ska försöka vända mig mot Melody igen, inte för att jag tror att hon någonsin kommer lyckas med det igen, men den här veckan har jag varit så arg på henne att jag varit rädd för vad jag skulle kunna säga till henne. Jag kan inte förstå att hon kunde göra som hon gjorde mot mig, egentligen borde jag säga upp kontakten med henne direkt. Men det kan jag inte göra, åtminstone inte utan att prata med henne först. På samma sätt som jag vägrat erkänna för mig själv att Sky fortfarande är förälskad i mig har jag vägrat erkänna för mig själv att det jag känner för Melody är något mer än vänskap. Kanske hade Sky betett sig annorlunda om hon visste? Jag måste våga tro på det.
När mörkret börjar falla går jag mot den restaurang där jag ska möta Melody. Jag börjar gå i god tid för att jag ska hinna dit innan vi har sagt att vi ska träffas så att jag ska ha tid att se till så att allting är som det ska. Jag är fortfarande förvånad över att jag bryr mig så mycket om vad Melody ska tycka om mig, som om hon inte redan kände till alla mina olika sidor, bra såväl som dåliga.
Bordet som jag har bokat på restaurangen står i ett hörn vid den bakre väggen för att vi ska få vara lite i fred. Det finns inte många andra gäster i lokalen när jag kommder dit, men vår dejt har inte börjat än och jag misstänker att den kommer pågå hyfsat länge, det kommer hinna bli fullt, det här är trots allt en av de mest populära restaurangerna i området.
Bordet som jag har bokat på restaurangen står i ett hörn vid den bakre väggen för att vi ska få vara lite i fred. Det finns inte många andra gäster i lokalen när jag kommder dit, men vår dejt har inte börjat än och jag misstänker att den kommer pågå hyfsat länge, det kommer hinna bli fullt, det här är trots allt en av de mest populära restaurangerna i området.
Jag hänger av mig jackan på en av stolarna vid bort bord och sätter mig sedan på den i väntan på att Melody ska dyka upp. Det är nästan tio minuter kvar tills vi egentligen ska träffas, men om jag känner Melody rätt är hon snarare för tidig än för sen. Och mycket riktigt, bara ett par minuter senare öppnas dörren på andra sidan lokalen och Melody kommer in. Hon är bedårande vacker, det är nästan så att jag tappar hakan.
"You look absolutely stunning", säger jag när hon har kommit fram till bordet. Jag reser mig upp för att möta henne med en kram, en kram som blir betydligt stelare än jag väntat mig. Man brukar säga tvärt om, att det känns som att man har känt någon hur länge som helst första gången man träffas, men nu känns det verkligen som att det är första gången vi träffas, trots att vi känt varandra hela livet.
Vi slår oss ner vid bordet igen och beställer vår man medan vi trevande försöker hålla ett samtal vid liv. Vi båda fumlar efter ord flera gånger, varje gång det blir tyst en stund känns det ytterst obekvämt och Melody rodnar flera gånger när hon tycker att hon har gjort bort sig. Hon är precis lika nervös som mig, vilket ändå är skönt att veta. Men den jobbiga uppförsbacken till start varar tack och lov inte hur länge som helst, så snart vi kommit in på ett ämne som vi kan diskutera på riktigt börjar vårt samtal flyta på ganska bra och sen blir det bara bättre och bättre. Vi sitter kvar vid vårt bord och pratar långt efter det att vi ätit upp vår mat, gästerna vid borden bredvid hinner komma och gå flera gånger. Det är en helt annan stämning vid bordet ikväll än det brukar vara när vi ses och det är nästan omöjligt att sätta ord på vad det är.
Ett par timmar senare, när det är svart som natten utomhus och restaurangen nästan är tom, bestämmer vi oss för att avsluta dejten och röra oss hemåt. Jag vet mycket väl om att Melody kan ta hand om sig själv och att hon klarar av att gå den korta biten hon har hem ensam, men jag vill ändå följa henne, bara för att vara på den säkra sidan. Vårt samtal fortsätter utan problem under promenaden, men när det är dags att säga hejdå börjar det bli lite stelt och konstigt igen.
"I've had a great time", säger Melody och ler mot mig. Det ser ut som att hon inte riktigt vet vad hon ska göra av den här situationen, kanske funderar hon på om hon bara ska gå in i lägenheten ensam eller om hon ska göra ett försök att bjuda in mig också.
"Yeah, me too", ler jag och tar ett halvt steg bakåt för att visa att jag är på väg. Jag har verkligen haft en fantastiskt trevlig kväll, men nu känner jag att jag måste få komma hem och sortera tankarna för mig själv. "We'll have to do it again".
"For sure". En kort, obekväm tystnad följer och under tiden samlar jag mod till att göra det jag funderat på i snart tio minuter. Jag vill så gärna, men vågar inte riktigt, är rädd för hur Melody ska reagera. Sekunden senare tar jag ett djupt andetag och bestämmer mig för att sluta vara en sådan fegis. Jag tar ett steg mot henne, lägger min högra hand försiktigt bakom hennes nacke och ger henne en frågande blick. Ett leende sprider sig på hennes läppar och hon nickar godkännande. Det känns som att elektrisitet går genom min kropp när vi kysser varandra för första gången efter en livslång vänskap. Det känns så nytt, så spännande och så rätt.
När jag sedan kommer hem till min egen lägenhet sitter Sky i trapphuset utanför min dörr. Hon sitter med knäna trycka mot bröstet och ansiktet begravt i armarna, det ser ut som att hon sitter och gråter.
"Sky?", frågar jag med låg röst, mest bara för att göra henne medveten om att jag är där. Hon vänder genast upp huvudet och ser på mig med rödsprängda ögon och torkar genast sina blöta kinder med baksidan av handen. "What's wrong?", frågar jag medan jag hjälper henne upp från golvet och sedan bjuder in henne i min lägenhet. Det här är verkligen inte hur jag vill avsluta min kväll och jag hade hoppats på att jag inte skulle behöva träffa Sky förrän nästa vecka, men att inte trösta någon som gråter känns rentav omänskligt. Sky känner sig direkt som hemma i mitt vardagsrum och jag börjar bli lite orolig för att detta är något hon har hittat på för att jag ska bry mig om henne. Hon börjar med att förklara hur dålig hennes vecka har varit och anklagar mig sedan för att ha ignorerat henne, trots att hon aldrig ens har hört av sig. Hon säger att jag borde ha märkt att hon inte var som hon brukar och därför ringt eller kanske till och med kommit förbi för att kolla hur det var med henne. Då blir jag något irriterad på henne igen och säger faktiskt till henne att världen inte kretsar kring henne och att jag har haft andra saker att göra den här veckan. Hon säger att hon förstår och ber om ursäkt för att hon överreagerat, men jag ser på henne att hon inte menar ett ord hon säger.
"Where have you been all afternoon? I've been trying to get a hold of you for hours", frågar hon lite senare, när hon har lugnat ner sig.
"I've.... I've been on a date with Melody", säger jag rakt ut, tänker att det inte är någon idé att linda in det eller dra ut på det. Sky höjer det ena ögonbrynet en aning och sänker det andra, vilket sätter ett väldigt skeptiskt uttryck på hennes ansikte.
"On a date? With Melody? Yeah right", säger hon ironiskt, som om hon inte tror på det jag säger. "You're way out of her league", lägger hon sedan till. "Come on, where have you been?".
"On a date? With Melody? Yeah right", säger hon ironiskt, som om hon inte tror på det jag säger. "You're way out of her league", lägger hon sedan till. "Come on, where have you been?".
"No, I have been on a date with Melody", förklarar jag. Det faktum att hon reagerar som hon gör får mig bara att bli ännu mer irriterad.
"So you went there to confront her and let her trick you into going on a date with her?", Sky låter road.
"I went there to talk to her and she helped me realise what kind of a person you really are", säger jag hårt och tittar på henne för att fånga hennes reaktion. Den här gången höjer hon båda ögonbrynen och ser därmed riktigt förvånad ut.
"Excuse you? What kind of a person I am? Come on Harry, I thought that we had already sorted this out", säger hon med en suck och sen ser det ut som att hon gör sig redo för att hitta på en falsk historia för att lura över mig på hennes sida igen.
"Sky, don't even bother. Melody and I are best friends and we're ready for a new chapter in life and I'm not gonna let you stand in the way of that. Either you can start supporting us or you can get out of my life, I'm very much done with your crap". Sky ser till en början ganska sårad ut, men sen nickar hon bara.
"Sky, don't even bother. Melody and I are best friends and we're ready for a new chapter in life and I'm not gonna let you stand in the way of that. Either you can start supporting us or you can get out of my life, I'm very much done with your crap". Sky ser till en början ganska sårad ut, men sen nickar hon bara.
"Alright, you and Melody it is", säger hon som för att visa att hon tänker stötta oss, men jag både ser på hennes ansikte och hör på hennes röst att hon inte menar det. Hon lämnar sedan lägenheten med en suck, antagligen för att ge min skuldkänslor, men skuld är det sista jag känner just nu. Faktum är att jag är ganska stolt över vad jag har åstakommit.
Inte det bästa, I know, men jag har inte haft så mycket tid den här veckan så det fick bli som det blev :) Hope you like it ♥
Trackback