Unstoppable - Del 16
Milena
Att hitta tillbaka till rätt kvarter var inte jättesvårt eftersom att jag aldrig svängde av vägen som gick utanför deras hus. Problemet kom när jag skulle hitta till rätt byggnad. Alla såg i stort sett likadana ut, och det fanns minst sexton stycken att väjla på.. Jag kom ihåg att det inte var något av dem första, men inte mer än det. Så det var bara att testa sig fram, gå in i dem en i taget och kolla om något av namnen på tavlan innanför dörren var bekant. Det var väl inte det mest effektiva sättet, men det fungerade, och snart hittade jag Styles Harry. Jag visste inte om han var hemma eller inte, och jag vågade inte knacka på för att ta reda på det heller, så jag satte mig bara i trappan och väntade på att något skulle hända. Sedan dröjde det inte länge tills jag somnade, sittandes.
"Harry." sa någon precis efter att den tunga porten smällt igen. Jag vände snabbt upp blicken för att se vem det var som kommit, och blev konstigt nog väldigt förvånad när jag fick syn på Harry och Liam.
"Milena?" frågade Harry en aning chockat, och tog ett steg mot mig för att betrakta mig på närmare håll.
"Yeah.. Sorry I just took off.." mumlade jag och sänkte blicken igen. "I don't know what I was thinking, I shouldn't have left.."
"Milena?" frågade Harry en aning chockat, och tog ett steg mot mig för att betrakta mig på närmare håll.
"Yeah.. Sorry I just took off.." mumlade jag och sänkte blicken igen. "I don't know what I was thinking, I shouldn't have left.."
"No, you certainly shouldn't have! Do you know how worried we've been, searching all town?!" helt plötsligt lät han väldigt upprörd, och det snabba humörbytet skrämde mig en aning.
"I said I'm sorry.." försökte jag, men han verkade inte vilja lyssna.
"I said I'm sorry.." försökte jag, men han verkade inte vilja lyssna.
"And you think that's going to change anything, huh?" frågade han en aning stöddigt.
"Harry!" sa Liam strängt och la sin han över hans axel för att dra honom en aning bakåt. "Easy, what she did was understandable, she don't know any of us, of course she doesn't wan't to open up for us at once!"
"But she..."
"Harry!" sa Liam strängt och la sin han över hans axel för att dra honom en aning bakåt. "Easy, what she did was understandable, she don't know any of us, of course she doesn't wan't to open up for us at once!"
"But she..."
"Enough already! If you ended up in a room with five strangers, would you dump all your family problems on them at once? Don't think so. See you tomorrow." avslutade Liam och puttade iväg Harry mot trappan. Han sa ingenting mer efter Liams utskällning, utan gick tyst upp för trappan tills han kom upp till sin lägenget. Då låste han snabbt upp dörren, gick in och stängde den med en smäll bakom sig.
"I'm sorry...!" sa jag igen. Nu rann tårarna ostoppbart över mina kinder, och jag gjorde absolut ingenting för att ens försöka stoppa dem. Alla förtjänade att se hur mycket jag skämdes just nu..
"No, you didn't do anything wrong.. Harry has been so worried about you, he just didn't know how to react. I'm sure he didn't mean any of that." sa Liam försiktigt och satte sig ner bredvid mig på trappan.
"Why was he worried about me? Like you said, we don't know each other." sa jag och gav honom en frågande blick. Jag kunde inte avgöra helt klart, eftersom att tårarna gjorde mitt synfält helt suddigt, men jag tror att han log mot mig. Eller i alla fall flinade.
"For Harry there's something called 'love at first sight', and I think you're his victim." sa han finurligt och vände blicken mot det gråa betonggolvet igen. Jag kunde inte låta bli att le, han trodde att Harry var kär i mig, hur kunde en människa ha så fel?
"No, you didn't do anything wrong.. Harry has been so worried about you, he just didn't know how to react. I'm sure he didn't mean any of that." sa Liam försiktigt och satte sig ner bredvid mig på trappan.
"Why was he worried about me? Like you said, we don't know each other." sa jag och gav honom en frågande blick. Jag kunde inte avgöra helt klart, eftersom att tårarna gjorde mitt synfält helt suddigt, men jag tror att han log mot mig. Eller i alla fall flinade.
"For Harry there's something called 'love at first sight', and I think you're his victim." sa han finurligt och vände blicken mot det gråa betonggolvet igen. Jag kunde inte låta bli att le, han trodde att Harry var kär i mig, hur kunde en människa ha så fel?
"He's not in love with me." konstaterade jag samtidigt som jag skakade på huvudet. Jag vet inte varför jag var så säker på det, jag hade bara en känsla i magen som talade om för mig att jag hade rätt.
"Believe me, he is." sa Liam, han lät lika säker på rösten som jag. Så, vi båda var säkra på vad vi trodde, och vad vi trodde var motsatsen till varandra - alltså måste någon av oss ha fel. Jag hade något töntigt hopp om att det skulle vara jag - Harry var rätt snygg - men samtigit hatade jag att ha fel, så.. Game on..
"Believe me, he is." sa Liam, han lät lika säker på rösten som jag. Så, vi båda var säkra på vad vi trodde, och vad vi trodde var motsatsen till varandra - alltså måste någon av oss ha fel. Jag hade något töntigt hopp om att det skulle vara jag - Harry var rätt snygg - men samtigit hatade jag att ha fel, så.. Game on..
"If he were he should have showed me somehow, don't you think?" frågade jag vände än en gång upp blicken för att se honom i ögonen. Han gjorde det samma, och gav mig ett retsamt flin innan han började prata igen.
"Harry's not that good at showing he's feelings for someone, it takes a while."..
Disskusionen fortsatte ganska länge, men inte ens när vi började gäspa ikapp hade någon av oss vunnigt. Anledningarna till att Harry inte kunde tycka om mig på det sättet bara fortsatte poppa upp i huvudet, men Liam hade hela tiden något att kontra med.
"It's late, we should go to sleep now." sa Liam just efter att ha avslutat en mening. "I'll take the cough, you can take my bed if you want."
"It's late, we should go to sleep now." sa Liam just efter att ha avslutat en mening. "I'll take the cough, you can take my bed if you want."
"Nah.. I'm not sure." sa jag osäkert, och bet mig försiktigt i läppen.
"Harry'll regret what he said in the morning, you should give him a chanse to explain."
"Harry'll regret what he said in the morning, you should give him a chanse to explain."
"That's not what I thought about.. I have school tomorrow, and I have absolutley no idea how to get there from here." förklarade jag.
"Oh.. What's the name of the school?"
"Glendower Preparatory." svarade jag vant. Han tog fram sin mobil från fickan och lät fingrarna dansa över skärmen. Han hade en sådan ny med touch-skärm, en sådan som pappa inte lät mig ha. Det var enligt honom 'avancerade telefoner som rika människor hade för att skryta med'. Det visste jag såklart att det inte var, men det struntade han fullstängt i.
"I know where it is, I can drive you there." sa han och visade mig en satetitbilt över min skola och byggnaderna runt om.
"If you don't mind, I can take a buss or so." lovade jag, men det verkade han inte vara med på.
"No, I'll take you there! Or Harry.. Nevermind, you'll get there in time! Come on, let's get some sleep." sa han sedan och började dra med mig upp för trappan. Jag följde lydigt efter, och lät honom ta mig till sin lägenhet. Liam var en bra människa, jag hade en känsla av att vi skulle komma mycket bra överens i framtiden, om jag nu skulle ha någon sådan med de här killarna.. Jag kan inte göra annat än att hoppas..
"No, I'll take you there! Or Harry.. Nevermind, you'll get there in time! Come on, let's get some sleep." sa han sedan och började dra med mig upp för trappan. Jag följde lydigt efter, och lät honom ta mig till sin lägenhet. Liam var en bra människa, jag hade en känsla av att vi skulle komma mycket bra överens i framtiden, om jag nu skulle ha någon sådan med de här killarna.. Jag kan inte göra annat än att hoppas..
Emilia
Nästa dag bestämde jag mig för att gå till skolan i alla fall, bara för att se hur förvånade alla skulle bli när Milena inte dök upp. På senaste tiden hade hon varit så felfri att det nästan äcklade mig, så jag hade en känsla av att det skulle bli kul att se folks miner. För det fanns väl ingen chans att hon skulle komma? Eftersom att hon inte kom hem igårkväll måste hon ju vara kvar hos de där killarna, och jag kan inte tänka mig att hon hittade hit från deras lägengeter.
"Oh, Emilia, you're back!" sa någon bakom mig och slog armarna om mig. Jag vände mig snabbt om för att se vem det var, och när jag mötte Saras blick kunde jag inte göra annat än att le. När Milena och jag bytte skola i sexan var hon i stort sett den enda som välkomnade oss till klassen, och vi blev riktigt bra vänner på en gång.
"Hi Sara!" sa jag med tillgjord röst och kramade henne tillbaka.
"I've missed you around here!" sa hon och pussade mig på kinden.
"Missed you too! We should kill the one who gave me that flu.." sa jag och såg mig omkring på skolgården. Sara skrattade åt mitt tama försök till humor när vi gick mot bänken vi alltid brukade sitta på i väntan på att klockan skulle rina in.
"I've missed you around here!" sa hon och pussade mig på kinden.
"Missed you too! We should kill the one who gave me that flu.." sa jag och såg mig omkring på skolgården. Sara skrattade åt mitt tama försök till humor när vi gick mot bänken vi alltid brukade sitta på i väntan på att klockan skulle rina in.
"Where is Milena, by the way?" frågade hon när vi hade suttit där och njutit av solen en liten stund.
"Oh, she's not comming.. You're gonna love this..!" sa jag och gnodde händerna mot varandra som om jag hade någon ondskefull plan på gång. Det hade jag väl förresten, på sätt och vis. Enda sedan jag och Milena slutade umgås hade jag berättat allt dumt hom gjorde för Sara - för att få henne att tycka lika illa om Milena som jag gjorde. I början var hon lite emot det, men nu var hon helt och hållet med på det.
"Oh, she's not comming.. You're gonna love this..!" sa jag och gnodde händerna mot varandra som om jag hade någon ondskefull plan på gång. Det hade jag väl förresten, på sätt och vis. Enda sedan jag och Milena slutade umgås hade jag berättat allt dumt hom gjorde för Sara - för att få henne att tycka lika illa om Milena som jag gjorde. I början var hon lite emot det, men nu var hon helt och hållet med på det.
Medan jag berättade alla detaljer för Sara började skolgården fyllas med elever, men ingen Milena syntes till. Jag kollade på klockan, 8;16, vi började om fyra minuter, hon skulle inte hinna.
"Ey, Sara! I think this is the first day since christmas that Milena isn't in school." sa jag nöjt, och lutade mig mot väggen bakom oss.
"That's.. Bad. She use to be all prefect, what happend to her?" frågade Sara oförstående. I samma ögonblick rullade en stor, märkvärdig bil upp på skolparkeringen. Allas uppmärksamhet vändes genast mot den, och vem är det som kommer ut om inte Milena. Tillsammans med Harry Styles?! Ilskan kokade inom mig när jag argt stegade över skolgården för att ta ett allvarligt snack med henne. Vem tror hon att hon är...?!
Ni fick en till idag bara för att jag skämdes så mycket över den förra jag la upp xD Hoppas den här kan få er på andra tankar.. Eller nåt.. xD Haha, love you all!! ♥
"Ey, Sara! I think this is the first day since christmas that Milena isn't in school." sa jag nöjt, och lutade mig mot väggen bakom oss.
"That's.. Bad. She use to be all prefect, what happend to her?" frågade Sara oförstående. I samma ögonblick rullade en stor, märkvärdig bil upp på skolparkeringen. Allas uppmärksamhet vändes genast mot den, och vem är det som kommer ut om inte Milena. Tillsammans med Harry Styles?! Ilskan kokade inom mig när jag argt stegade över skolgården för att ta ett allvarligt snack med henne. Vem tror hon att hon är...?!
Ni fick en till idag bara för att jag skämdes så mycket över den förra jag la upp xD Hoppas den här kan få er på andra tankar.. Eller nåt.. xD Haha, love you all!! ♥