Strong † Del 13
Tidigare..
Att följa med Nellie till balen skulle vara ett bra tillfälle för oss att lära känna varandra bättre och vi skulle troligtvis inte få så mycket uppmärksamhet på oss eftersom att vi lätt kan smälta in bland alla andra. Musiken är förmodligen hög, så vi behöver inte känna någon press på så sätt att vi måste prata om någonting hela tiden. Med andra ord skulle det vara ett ypperligt tillfälle att lära känna varandra. Men på söndag kväll har jag ju lovat att gå ut och äta med Melanie..
Efter mycket om och men lyckas jag tillslut komma fram till hur jag vill spendera min söndagskväll och beger mig då tillbaka mot vardagsrummet där Melanie och Jack väntar. Jag bereder mig på att bli mött av antingen tredje världskriget eller två parter som totalignorerar varandra, men till min stora förvåning sitter de bredvid varandra i soffan och för en fredlig konversation. Jag vill inte avbryta dem, rädd att det inte är något annat än en engångsföreteelse, så jag slår mig under tystnad ner på den plats där Melanie tidigare suttit och riktar blicken mot tv:n där ett avsnitt av Prison Break just börjat. Jag har själv aldrig varit något större fan av serien, men Jack var mer eller mindre besatt av den för att par år sen och det var då vi kollade på de två första säsongerna tillsammans.
"Though I have to say that Arrow is just the tiniest bit better", påstår Melanie och håller upp handen framför sig med tummen och pekfingret ungefär en centimeter ifrån varandra. Jack biter sig fundersamt på insidan av kinden och skakar sedan på huvudet.
"No, nothing beats Michaels mastermind. Prison Break is better", kontrar Jack bestämt och Melanie ger upp i en axelryckning.
"Maybe you're right", säger hon bara innan de båda fäster blicken på tv:n.
"So what, you two are just best friends now all of a sudden?", frågar jag förvånat när ingenting mer sägs. De ser först på varandra innan båda ser på mig och rycker på axlarna.
"I don't know", säger Jack ointresserat. Nåväl, de verkar inte längre vara arga på varandra så jag antar att jag ska vara tacksam.
När vi har tittat på kanske fyra avsnitt av serien som både Jack och Melanie verkar helt uppslukade av och det för säkert trettionde gången blir reklampaus drar jag med mig Melanie ut i köket för att få en chans att prata med henne ostört. Hon sätter sig på kanten av köksbordet med benen isär och jag ställer mig framför henne med armarna om hennes midja.
"What's up babe?", frågar hon och placerar sina armar om min hals medan hon ser mig i ögonen.
"Yeah, about our plans on Sunday..", börjar jag, osäker på om vad jag är på väg att säga verkligen är vad jag vill. Det kommer helt klart kännas fel och helt enkelt elakt att säga, men på något sätt känns det ändå som att jag inte kommer ångra mig när det väl är söndag.
"What about or plans on Sunday?".
"I think I have to cancel..", medger jag försiktigt och Melanies händer faller långsamt ner i hennes knä.
"What, why?", frågar hon tveksamt, som om hon inte riktigt kan avgöra vare sig jag talar sanning eller försöker lura henne.
"I totally forgot that I have other plans", säger jag ursäktande innan jag skamset vänder undan blicken för att hon ska förstå att jag tycker om det här precis lika lite som hon gör, om inte mindre. Jag kan inte ens se henne i ögonen för jag vet så väl att jag kommer ställa in alla planer med Nellie om jag ser hennes sårade blick. Kanske gör det mig till en hemsk person, men allt jag vill göra är att lära känna Nellie bättre och jag tror inte att en chans som denna ges mer än en gång.
"What other plans?".
"It's nothing special... just some school dance with a friend", säger jag som om det egentligen inte betyder någonting för mig, och efter det vågar jag möta hennes blick igen. Hon ser inte lika sårad ut som jag förväntat mig, hon är mer förvånad.
"You don't even have friends in school?", säger hon förvirrat och än en gång ser det ut som att hon försöker avgöra om jag ljuger eller inte. Det hon påstår stämmer mycket bra, alla mina vänner har redan gått ut skolan, vilket betyder att jag måste förklara mer angående Nellie.
"It's a new friend. She works at the clinic where I go to therapy, we've been talking before my sessions for quite some time now and she asked me to go to this dance with her since she had no one else to go with", förklarar jag så enkelt jag kan och trots att det inte är den fullständiga sanningen tycker jag att det beskriver situationen bra.
"So it's a female friend?".
"Yes".
"And we're just not gonna go out for dinner?".
"Of course we are, but just not on Sunday night", försöker jag tröstande. "How about Monday night?", föreslår jag istället och trots att det syns väl i Melanies ansikte att hon är besviken ler och nickar hon.
"Yeah, sounds fine", säger hon kort innan hon kastar en blick mot vardagsrummet, kommenterar att reklampausen är slut och hoppar ner från bordet för att gå tillbaka till soffan. Jag tar ett djupt andetag och blickar upp mot taket medan jag försöker brottas med den hemska känslan som nästan tar över mig. I detta ögonblick ångrar jag stort att jag ställt in middagen med min flickvän för att umgås med en annan tjej och jag hoppas för allt i världen att det ska vara värt det..
Såå.. inte en enda kommentar på förra delen.. Känns lite som att jag är tillbaka till när jag började skriva för två år sen, men jag ger mig inte för det, haha. Men ja, ni kan väl kommentera om ni vill det och annars ska nästa del komma på lördag om allt går som jag vill :)
Wilma
Stackars Melanie :( Bra del! :D Längtar till nästa :D
Svar:
Stina Johansson
Clara
Neeeeeej, det känns som om allt kommer att gå åt helvete xD
Längtar tills fortsättningen!
Svar:
Stina Johansson
Trackback