Tidigare..
"My personal little helper, not bad", sa hon på skämt. Jag skrattade lite åt henne och tassade sedan ut i köket för att göra iordning någonting att tugga på. Hon hade ringt mig tidigt på eftermiddagen och nu var det nästan kväll, även om hon hade ätit innan samtalet var det inte för tidigt att äta igen. Man kunde inte äta för ofta, mat var något av det bästa som fanns..
Asså förlåt men det känns som att jag helt har tappat kontrollen över den här novellen..
Jag skrev de tidsinställda delarna så snabbt att jag inte ens han fundera över vad jag skrev.
Så nu blir det en liten nystart och ett två veckors hopp i novellen, håll i er
♥Jennifer♥
"You would have to promise not to be with any other girl", sa jag utmanande och gjorde en halvdramatisk vevning med handen, som för att visa att jag menade allvar. Harry såg på mig med ett snett flin innan han vände undan blicken och smuttade på sitt varma kaffe.
"And you would have to promise not to be with any other boy", kontrade han utan att se på mig. Jag kunde inte hindra ett spontant skratt från att slinka ur min strupe vilket gjorde att jag förtjänade en förvirrad blick från Harry.
"That will most definitly not be a problem", sa jag övertygande. Om han bara förstod vad som var så skrattretande. "I'm not nearly attractive enough, so cheating will be the last thing you need to worry about", fortsatte jag med armarna korsade över bröstet. Harry, som just tagit en klunk av sitt kaffe, såg genast upp på mig med pannan i djupa veck. Det tillsammans med den ljusbruna kaffe-mustaschen han nyss fått gjorde det omöjligt för mig att inte fnittra lite.
"This..", började han med fingret framför sig, ".. You..", rättade han sedan, ".. are very attractive", avslutade han. Mina kinder skiftade genast till en rödare ton och jag blev tvungen att vända undan blicken för att inte tappa fokus. I väntan på att rodnaden skulle avta iakttog jag ett äldre par med en hund som gick förbi på gatan utanför. När jag såg hur lyckliga de var tillsammans bubblade skuldkänslorna upp inom mig vilket endast gjorde situationen värre. Här satt jag med Harry -förmodligen universums trevligaste kille- och disskuterade en eventuellt framtida relation, samtidigt som jag visste att det bara skulle hålla ett tag. När Cristopher ansåg att det gick bättre för mig inom musiken skulle jag inte behöva vara med Harry längre, såvidare jag inte utvecklat några äkta känslor för honom under tiden.
"You're concerned about something", kommenterade Harry efter en stunds tystnad. Det var först då jag upptäckte att jag satt och stirrade på någonting långt framför mig med ett grubblande uttryck i ansiktet.
"It's nothing", försäkrade jag. "Uhm, should we get going?", frågade jag sedan. Harry sneglade ner i sin kaffemugg som fortfarande innehöll drygt en tredjedel av kaffet han köpt.
"Are you done?", frågade han istället för att svara. Jag skakade runt lite på temuggen och insåg att den fortfarande var halvfull. Jag suckade ljudlöst och tog sedan en klunk till av teet som enligt mig inte alls smakade bra. Te hade aldrig varit en favorit, och inte kaffe heller för den delen. Kaffe var dock bättre än te och kunde fungera när tröttheten slog till eller bara någon gång ibland, men te smakade bara bedrövligt. Den här gången var det Harry som rekomenderat någon konstig sort och för att inte verka otrevlig hade jag litat på hans omdöme.
"Yeah", svarade jag när jag hade svalt det. Harry tittade undrande på mig, som om att han såg att något var fel. "What is it?"
"You tell me", sa han med ett flin.
"Oh well..", började jag osäkert. "Tea isn't really my favourite thing in the world", fortsatte jag med ett oskyldigt leende på läpparna.
"What happened about that honesty?", frågade Harry lurigt, det hördes att han försökte hålla inne ett skratt. Jag ryckte på axlarna och ansträngde mig för att inte le som en tok, vilket troligtvis bara resulterade i att jag såg förstoppad ut.
"Okay, let's get out of here", log Harry och lyfte sin kopp från bordet. Jag följde hans exempel, fast på ett aningens klumpigare vis. Sprickan i mitt knä gjorde det omöjligt för mig att stödja på benet så den korta promenaden fram till diskvagnen blev förmodligen väldigt underhållande för de övriga gästerna i resturangen.
"Hey, let me take that", sa Harry när han upptäckte mina svårigheter. Jag försökte hålla ut och fortsätta den korta biten som återstod, men när han tog koppen ur min hand och dessutom hjälpte mig tillbaka kändes det dumt att protestera. Hans arm kändes riktigt bra om min midja, det kunde jag inte neka..
♥Harry♥
Efter stoppet på kaffehörnan fortsatte jag och Jennifer vår promenad längst Londons vältraffikerade vägar. Hon på sina kryckor och jag så när jag kunde utan att riskera att fälla oss båda. Just vid det ögonblicket hade jag inte haft någonting alls emot att fläta ihop mina fingrar med hennes och visa för alla intresserade att vi var vänner - eller kanske till och med mer än så. De senaste veckorna med Jennifer hade varit betydligt bättre än de första och jag kände att vi hade blivit mycket tajtare sedan vi bestämde oss för att backa och ta det seriöst. Nu var det inte längre killarna som puttade in mig i någonting jag inte var med på, jag tyckte om att spendera tid med Jennifer och jag såg fram emot att träffa henne. Hon var verkligen jättetrevlig när hon försökte.
"So what do you wanna do?", frågade jag när jag tyckte att vi hade gått tillräckligt långt. Jag hade inget emot att gå, men jag kunde tänka mig att det var lite ansträngande för Jennifer. "Do you wanna grab something to eat, find something to do or just.. sit down somewhere?"
"What time is it?", frågade hon istället för att svara mig.
"Eight thirty", svarade jag efter en snabb titt på mobilklockan.
"Maybe I should be heading home, I have to work in the morning", svarade hon dystert.
"It's okay, we could do something tomorrow, when we're both off work", föreslog jag för att få henne på bättre humör. Hennes ansikte sprack genast upp i ett vackert leende, som dock aldrig nådde hennes ögon.
"I'd love that", sa hon glatt.
"Great", log jag.
Efter det föjlde en ganska lång, men inte alls obekväm, tystnad innan samtalet kom igång igen. En liten stund spann vi vidare på ämnet vi inte hunnit avsluta tidigare -det vill säga om våra önskemål ifall det skulle bli något seriöst mellan oss, vilket jag innerligt hoppades- och sedan fortsatte det åt alla möjliga håll. Innan vi stod utanför hennes dörr hade vi hunnit prata om både hennes knasiga minnen, konstiga saker jag och killarna upplevt med olika fans och allt därmellan.
"I had a great time today", sa jag och tog ett försiktigt steg mot henne. "You're a really great friend, do you know that?"
"Well, you're not so bad either", flinade hon till svar. Jag log åt hennes kommentar och njöt av närheten när bara några centimeter skiljde min kropp från hennes. Visst hade vi varit närmare och mer intimare förut, men det hade inte betytt någonting, detta var mer äkta.
"Would you be okay with not being with other guys for a while?", frågade jag med mörk, förhoppningsvis lite sexig röst. Hon log, nickade och lät sedan blicken flacka mellan mina ögon och mina väl fuktade läppar. Vid den här punkten visste vi båda att det skulle ske, så jag tyckte inte det var någon ide med att vänta. Istället minkade jag avståndet mellan oss och pressade mina läppar mot hennes i en lagom aggressiv kyss..
Jag ska försöka ta tag i det här och få ordning på novellen typ imorgon. Det har varit fullt i schemat ända tills just nu -och till på köpet tar mamma hem en hund jag ska barnvakta när jag väl har ledigt-, så nu ska jag komma i kapp och förmodligen skriva några delar i förväg, det är så mycket lättare att skriva då, vet inte varför ^^
Kommentera gärna, nu lovar jag att svara på alla kommentarer :)