Things Happens ~ Del 28
"Helvete, helvete, helvete!" nästan skrek jag gång på gång när jag sprang runt i panik och letade efter My. Hon var verkligen ingenstans, jag hade tappat bort min egen unge.... Hur fan är det möjligt? Och Liam lär inte bli glad när han får reda på att vårat barn är borta, han kommer hata mig för alltid! Mitt liv är förstört!
"Someone need to find my kid, RIGHT NOW!" skrek jag när jag kom tillbaka till scenområdet. Ja, jag hade varit lite överallt och letat, men hon var ingenstans.
"Sorry, Julia, she's not here." sa kvinnan som hade hämtat killarna för att fixa med kläder förut. Jag har för mig att hon hette Mona.
"Sorry, Julia, she's not here." sa kvinnan som hade hämtat killarna för att fixa med kläder förut. Jag har för mig att hon hette Mona.
"Well, she have to. She can't just have disappeard, right?" sa jag högt och irriterat. Jag tror att alla var lite rädda för mig nu, för jag hade blivit riktigt galen.
"Yeah, I'll keep looking!" sa hon snabbt och försvann igen. Det var fullkomlig kaos här just nu, och jag tror egentligen inte att det kommer fungera så värst bra om vi verkligen vill hitta My. Jag borde styra upp det här lite..
"Guys!" sa jag högt efter att ha klivit upp på en träbänk. Alla stannade upp och såg på mig. "We won't find her if everyone is just running around. Can't we just.. Split up and look for her?"
"Guys!" sa jag högt efter att ha klivit upp på en träbänk. Alla stannade upp och såg på mig. "We won't find her if everyone is just running around. Can't we just.. Split up and look for her?"
"Good idea." sa en av dem, och den började de självmant gå och leta i små grupper. Vissa verkade tycka att det här var spännande, för de verkade lite för entusiastiska, enligt mig.
"And that is everything we have for you tonight! Hope to see you again sometime, love you all!" skrek Harry i sin mikrofon, och jag stelnade till. Nu var de klara. Nu skulle de komma tillbaka, och My var fortfarande försvunnen.. Fan! Vad ska jag göra?!
"Have an awesome summer, and be safe!" skrek Louis till fansen, och då fick jag en ide. Louis brukade vara rätt bra på att ge mig råd när jag behöver, han kanske har någon ide om vad jag borde göra nu. Ja, så får det bli.
"Everybody act normal!" ropade jag, och alla stannade upp just innan killarna började komma av scenen. Zayn var först, och efter honom kom Louis. Jag gick fram till honom och drog snabbt undan honom från resten av folket.
"Louis, I have a liiiitle problem, and I need your help!" väste jag, och han skrattade lite åt mig. Han visste vad mina problem brukade innebära, som att jag hade tappat bort ett hårspänne eller liknande, så han trodde säkert inte att det var något.
"What can I do for you?" frågade han i normal samtalston.
"Shhh!" sa jag snabbt, och han skrattade lite igen. "I have... Nevermind." jag behövde inte fortsätta på den meningen, för just då såg jag Liam komma av scenen, och i famnen hade han ingen minre än My. Den lilla busen!
"Heeej My!" sa jag istället och gick fram till henne och Liam.
"She.. Ran out on stage, did you.. let her do that?" frågade han skeptiskt och räckte mig My.
"Of course I did.... No." erkände jag, och han bröjade skratta åt mig.
"You're lucky I like you, otherwhise I whould have been pretty angry right now. It's dangerous for a kid out there!" sa han, och jag blev genast mycket glad. Det såg han. "What?"
"You.. Said that it would be dangerous for her, that must mean that you care!" sa jag snabbt, och han skrattade lite igen samtidigt som han nickade.
"You.. Said that it would be dangerous for her, that must mean that you care!" sa jag snabbt, och han skrattade lite igen samtidigt som han nickade.
"Of course I do! We're a family now!" sa han och kramade mig och My. Jag la mig lediga arm om honom, och tyckte honom närmare. Nu skulle jag andrig ner släppa honom. Aldrig!
"Aww!" upbrast Louis, Emma och Rim i en mun. Jag fnissade lite, men släppte inte taget om Liam.
"That is so sweet!" sa Madelaine, och än en gång fnissade jag lite. Jag kände alla blickar som brände i ryggen, men ändå brydde jag mig inte.. Och inte Liam heller. Han stod kvar och höll om mig.
Liam
När jag stod mitt bland allt folk och kramade Julia kände jag något jag inte känt förut. Jag var stolt över att presentera henne som min flickvän, och jag hade ingenting emot att visa att jag älskade henne inför alla andra. Tidigade hade jag betett mig som en idiot, och så fort någon fråga hade jag bara viftat bort det. Men nu är det slut med det. För alltid.
"Okay, it was cute in the beginning.. Come on, we know that you love each other!" klagade Louis, och jag drog mig försiktigt ur Julias kram. Hon såg upp på mig och log.
"Jealous much?" jag riktade frågan till Louis, som bara himlade med ögonen.
"Jealous much?" jag riktade frågan till Louis, som bara himlade med ögonen.
"No.. she's my friend, I have nothing to be jealous on!" sa han snabbt, och jag skrattade lite åt honom.
"Yeah, sure, bro! Whatever you say..!"
"It's true!"
"It's true!"
"Yeah.." svarade jag utdraget. Han gav mig en sur blick.
"You are so... I want to go home!" han avbröt sig själv just innan han sa något dumt, och hittade istället bara på något random. Han hade aldrig bråttom hem, han ville bara inte förolämpa mig, för han visste att jag alltid hade något bättre att komma med.
"Is everything...?" frågade Harry en av scenarbetarna.
"Yeah, you can go home." sa han och nickade.
"Thanks! See you folks!" sa Louis innan vi lämnade scenområdet för att gå tillbaka till bilen. Samma vakt som följde oss från bilen och in gick med oss ut, och när vi hade satt oss i bilen och börjat åka var det även han som öppnade gringen så att vi kunde komma ut.
"Myket människor!" konstaterade My och pekade ut genom rutan där alla fans hade börjat ta sig ut i friska luften igen. Det var underhållande att se på, för det var ingen av dem som gick normalt.
"Jadu, alla vill se din pappa och hans vänner." sa Julia och nickade.
"Pappa!" sa My snabbt och pekade på mig. Hon nickade igen.
"Ja, pappa."
"You have to teach that kid english, I don't understand a word and I hate it!" klagade Louis, och My skrattade nöjt. Hon fattade ju inte heller vad han pratade om, så de var lite i samma situation. Bara det istället för att bli irriterad så skrattade My. Hon tyckte det lät roligt när alla pratade engelska.
När vi åkte förbi tjejernas hotell släppte vi av dem utanför och åkte sedan vidare till våra lägenheter. Klockan började närma sig halv tio, så vi bestämde att vi skulle träffas imorgon igen.
"Zayn, are you okay?" frågade jag när vi bara hade en liten bit kvar i bilen. Han vände upp blicken och såg på mig med sina trötta ögon.
"Yeah, I'm fine." svarade han nonchalant, men det fungerade inte på mig.
"No, you're not. I can se it on you." försökte jag.
"I'm just a bit tired." sa han då, och jag gav upp. Han hade inte tänkt säga något, så det var ingen ide att fortsätta. Jag får helt enkelt hoppas på att någon kan göra det bättre när vi kommer in, eller imorgon.
"So, how about we get together an d watch a movie now?" frågade jag, mest för att få alla i samma rum så att vi kunde prata. Det måste väl i alla fall vara någon mer ä njag som märkte att Zayn inte alls var som han brukade på konserten idag.
"So, how about we get together an d watch a movie now?" frågade jag, mest för att få alla i samma rum så att vi kunde prata. Det måste väl i alla fall vara någon mer ä njag som märkte att Zayn inte alls var som han brukade på konserten idag.
"Yeah, why not? We're on holiday!" sa Louis högt, och Niall skrattade åt honom.
"Yeah! Our apartment in five!" sa Harry just när vi kommit upp till våningen med våra lägenheter.
"Super!" sa jag, och försvann in i min lägenhet för att sedan komma till Harry och Louis om fem minuter. Jag tog snabbt av mig kläderna och tvättade av mig innan jag satte på mig ett par rena mjukismyxor och en t-shirt. Sedan letade jag på ett tuggummi som jag stoppade i munnen, och när jag var klar med allt hade det gått mer än fem minuter, så jag skyndade mig iväg.
De andra var redan där när jag kom, och de satt och partade med Zayn. Från hallen hörde jag hur de försökte lirka ur honom vad det var som var fel, så jag höll mig i bakgunden för att inte störa.
"Well, I've been tired for about a week, and the headache came a few days ago. It's nothing serious." förklarade Zayn.
"Maybe not now, but if it gets worse you have to tell us! Promise!" sa Louis allvarligt, och Zayn nickade lydigt.
"I promise."
Ja ni, jag vet inte riktigt vad som hade hänt med designen (någon mer än jag som såg att den var helt fel?) men nu är den i alla fall fixad :) Och är det någon av er som vill ha en ny design till eran blogg så har jag börjat designa bloggar nu, kolla in här och se om det kan vara något för dig :)
Emma
Awesome del Ankis xD Du är otroligt duktig på att skriva. Jag antar att det kind off är min tur att skriva nu ;)
SiRl
Pewww, ungen dök upp...-.-' Du gjorde mig lite orolig där xD
Och jag fattade först inte vad du hade gjort av tjejerna, sen fattade jag att dom måste gått hem xD
Klockan är över tolv, så jag skyller på det xD
Bra som alltid! :)
Trackback