Things Happens ~ Del 27
Jag stod ensam kvar vid strandkanten och kände hur vattnet gång på gång sköljde över mina fötter. Jag visste inte vad jag skulle göra. Sprang jag efter kunde det ju bara bli värre, då kanske hon trodde att jag var arg för att hon gått, och därför vara arg tillbaka. Fast jag var inte arg. Bara ledsen. Jag visste att hon inte gillade när folk gick för snabbt fram, och så var det just det jag hade gjort. Det hade kännts så himla rätt innan, och så blev det så här fel.. Nu var mina chanser antagligen förstörda, redan efter första daten.. Men jag kan inte låta henne gå hem härifrån, hon skulle inte hitta. Jag måste leta reda på henne innan det blir allt för mörkt, i mörkret skulle ingen av oss hitta hem..
Jag sparkade av mig mina dyngsura skor och tog dem i handen när jag sprang mot bilen. Hon kunde inte ha hunnit långt, så om jag skyndade mig skulle jag snart vara ikapp. Jag låste upp bilen för att kasta in mina skor på golvet, och sedan smällde jag igen dörren för att leta upp Emma till fots. Det kändes som att det skulle vara lättare att hitta henne på det sättet.
"Emma!" ropade jag, och tog först ett varv runt var och en av de många stugorna som stod på gräsmattan intill vägen. Det hade varit en camping här en gång i tiden, så det fanns en del.. Men hon var inte vid någon av dem. Så mitt nästa ställe att leta på var i det lilla caféet, även om jag var ganska säker på att hon inte gått in där. Man såg den röda dörren från stället på stranden där vi stod, så jag hade sett att hon inte gått in där. Men jag ville kolla överallt, för att vara säker på att hon verkligen inte var här ifall jag skulle bli tvungen att ta bilen för att leta längst vägen. Som jag hade trott så var hon inte i caféet, och det var inte heller någon där som sett vart hon hade gått. När jag kommit ut igen tog jag ett varv runt byggnaden för att se ifall hon var där någon stans, och där.. Där vid kortsidan som var vinklad mot vattnet.. där satt hon. Hon såg inte upp på mig när jag kom, så jag satte mig ner brevid henne och bara kollade ut över vattnet, just så som hon gjorde.
"Too soon..?" frågade jag och vände blicken mot henne istället. Hon nickade. "I'm so sorry, I don't know what I was thinking with.. I know that you don't like when pepole come near you at once, but I still did it, and I regret it so much! Not that anything I can say is gonna change what I did, but I beg you, please forgive me! I won't do it again, I promise!"
"Please don't promise that." sa hon bara, och jag gav henne en oförstående blick. Vad menade hon nu..? "I think the other dates are gonna be pretty boring if I know that you'll never surprice me with a kiss. I have nothing against it, just not on the first date.. or the secound."
"Okay, whatever you want." sa jag och log mot henne. När jag hade spelat upp mina ord i huvudet igen hörde jag hur desperat det egentligen lät, men då var det lite sent att göra något åt den saken. "So.. Does that mean that you forgive me?" frågade jag hoppfullt. Hon nickade.
"Everyone deservs a secound chanse." sa hon och log mot mig.
"That's something I like about you. You're so nice to everyone!" sa jag, och hon skrattade lite åt mig. Det lät antagligen bara ännu mer desperat. Herregud, jag var inte så bra på det här...
Vi satt tysta en stund och bara kollade ut över vattnet. Den här gången var tystnaden inte jobbig, utan bara trevlig. Den gav mig tid att tänka igenom vad som hade hänt under dagen, och flera gånger fick jag påminna mig själv om att jag bara känt Emma i några dagar (veckor om man ränkar med den tiden vi var ifrån varandra.). Det kändes som att vi hade känt varandra för alltid. Emma hade i alla fall kommit över den värsta nervositeten, och börjat prata en del. Det var trevligt, det kändes som att hon litade på mig.
"Maybe we should get going?" frågade jag när jag hade kollat på klockan på min mobil. Den började närma sig halv nio.
"Yeah.. Maybe so," sa hon och reste sig med hjälp av väggen. Jag gjorde likadant, fast på ett mindre.. graciöst sätt. Min ena hand släppte från väggen, så jag tappade balansen och föll till backen igen. Emma skrattade roat. "Smooth..!" sa hon och flinade.
"Yeah..." sa jag utdraget, och tog mig upp från backen på snabbast möjliga sätt. "Let's go." sa jag och började vandra iväg mot bilen. Emma som kommit lite efter på grund av hennes skrattanfall slöt snabbt up vid min sida. Hon tog tag i min högra hand, och trots att jag blev väldigt förvånad tog jag hennes också. Sedan vände jag blicken mot henne, och möttes av ett helt underbart léende. Ja. Hon var rätt tjej för mig...
Julia
Efter att Emma skyndat iväg för att möta Harry hade vi andra gått ner till resturangen som fanns på hotellets bottenvåning. Där hade de just ställt iordning kvällens buffe, så vi skyndade oss att äta för att sedan försvinna från alla sura blickar. Ja, My hade inte direkt skött sig.. När vi tillslut kom tillbaka till rummet igen bytte vi snabbt om till myskläder, och tog plats på våra sängar för att snacka lite skit. My somnade snabbt i min famn, och pratet dog ut. Så nu satt vi i tystnad och pillade på varsin mobil i väntan på att Emma skulle komma tillbaka. Hon hade varit borta ett bra tag nu, så hon borde komma när som helst.
"Borde hon inte vara tillbaka snart?" frågade Rim och kastade en blick på klockan som stod på sängbordet.
"De sitter säkert bara någonstans och har det riktigt trevligt, utan en aning om vad klockan är." sa jag och drömde mig tillbaka till min och Liams date. Det hade varit underbar, och jag såg redan fram emot nästa..
"På tal om...! Jag tror inte att någon här har berättat om sin date med Liam!" retades Madelaine och såg på mig. Jag försökte vifta bort ämnet, men det fungerade inte. De höll fast det.
"Okej då!.." sa jag högt, men ändå inte tillräckligt högt för att väcka My."Han tog mig till ett supermysigt litet fik inne i stan, och så fick vi gå in där egentligen bara personalen får vara, och så kom vi till en balkong några våning upp, med utsikt över hela London. Där satt vi och pratade i timmar, och Liams vän Lukas var våran privata servitör. Det var så romatiskt att ni inte ens kan föreställa er!" avslutade jag, och de båda satt och flinade, helt borta i sine egna världar. Antagligen hade de en bild av vår date i huvudet. Det kunde de väl få ha, så jag fortsatte pilla på min mobil.
Några minuter senare kom Emma insmygandes genom dörren, och vi var genast på henne med tusentals frågor.
"Hur var det?!", "Blir det någon mer date?!", "Vad gjortde ni?!", "Kysste han dig?!", "Får jag komma på ert bröllop?!" vi bara malde på med frågor, utan att ens ge henne en chans att svara emellan. Men det spelade ingen roll. Léendet som syntes på hennes läppar sa mig att hon skulle berätta om varenda sekund med Harry, både saker vi undrade över, och allt annat..
Zayn
Dagen då vi lämnade Stockholms flygplats var allting bra, sedan gick det bara neråt. För ungefär en vecka sedan hade jag börjat känna mig trött och sliten, och nu de senaste dagarna hade jag haft en dov huvudvärk någonstans i bakhuvudet. Men jag antar att det är på grund av all stress vi dagligen var tvunga att gå igenom. Det skulle nog bli bättre när vi efter den här konserten hade några veckors ledighet.
"Zayn, hurry up! We need to go now!" ropade Harry in i min lägenhet. Jag la undan tandborsten och skvätte lite vatten i ansiktet för att se piggare ut. Ja, det var nu vi skulle åka till konserthallen, och på vägen skulle vi hämta upp tjejerna som hade gått med på att följa med. När jag tyckte att jag var klart tog jag en sista titt i spegeln innan jag lämnade badrummet för att sedan lämna lägenheten. Killarna satt redan i bilen utanför, så jag behövde inte vänta på någon.
"Finally!" sa Louis när jag stängt dörren om mig.
"Yeah, I'm sorry." sa jag snabbt, och Harry, som satt bredvid mig, skrattade lite.
"Did your hair point at the wrong direction?" frågade han och blinkade med ena ögat.
"Yeah.." ljög jag. Så var det ju inte alls. Jag hade försökt få bort huvudvärken och se lite piggare ut. Men det behövde ju inte dem veta..
När vi kom ner till tjejernas hotell stod de utanför och väntade, så vi behövde inte leta på någon parkering. Det var tur, för det var verkligen smockfullt med bilar överallt på hela gatan.
"Hello girls!" hälsade Niall artigt när tjejerna tagit plats i bilen. My fick sitta i Liams knä, eftersom att han satt fram berdvid Louis, som körde. Rim, Madelaine och Julia satte sig på raden längst bak, och Emma fick vi trycka in på vår rad, bredvid Harry.
"Hello girls!" hälsade Niall artigt när tjejerna tagit plats i bilen. My fick sitta i Liams knä, eftersom att han satt fram berdvid Louis, som körde. Rim, Madelaine och Julia satte sig på raden längst bak, och Emma fick vi trycka in på vår rad, bredvid Harry.
"Hey." sa Julia, de andra tjejerna var tysta som vanligt. Eller, nej. De var ovanligt tysta. Speciellt Rim och Madelaine, de verkade ha gett upp helt och hållet på Niall. Men han får väl skylla sig själv..
Resten av resan var det ingen som sa något, och snart var vi framme. Vi åkte runt till baksidan, och två stora vakter släppte in oss genom en stor grind. Innanför den var inga fans tillåtna, så länge de inte kom med oss.
"Is everyone ready?" frågade Louis och alla som inte sa 'ja' nickade. "Good, cause now we're going in!" sa han och lämnade bilen. Vi andra gjorde det samma, och en annan vakt följde oss in till scenområdet. Där var det som vanligt hur mycket folk som helst, och alla var stressade. Inte undra på att man får ont i huvudet..
"Wow, this place is so not what I had thought it would be..!" sa Julia och såg sig omkring.
"No? What did you expected then?" frågade Liam, och hon ryckte på axlarna som svar.
"I don't know. Something a bit.. smaller, cozier." svarade hon.
"I don't know. Something a bit.. smaller, cozier." svarade hon.
"Haha, yeah, this is everything but cozy." svarade Harry med ett skratt, och de andra skrattade lite med honom. Jag skippade den biten. Jag hade ingen lust att göra huvudvärken värre än den redan var. Det skulle bli plågsamt att stå på scenen och ta ut sig helt och hållet i den här situationen, men jag tänkte bita ihop och göra mitt bästa i alla fall. Vila kunde jag göra efteråt.
"Guys, over here!" sa hon som brukade hjälpa oss med kläder, och viftade tills sig oss. Liam drog lite snabbt för tjejerna vad det var som gällde här bak, vad de kunde göra, och vart de kunde vara, sedan gick vi bort till Mona. Som alltid log hon när vi kom, och mötte oss alla i en kram. Jag tror att hon var ett fan innerst inne, men att hon inte vågra erkänna det. Hon var rätt ung, och hon betedde sig inte likadant mot oss som alla andra gjorde.
"Guys, over here!" sa hon som brukade hjälpa oss med kläder, och viftade tills sig oss. Liam drog lite snabbt för tjejerna vad det var som gällde här bak, vad de kunde göra, och vart de kunde vara, sedan gick vi bort till Mona. Som alltid log hon när vi kom, och mötte oss alla i en kram. Jag tror att hon var ett fan innerst inne, men att hon inte vågra erkänna det. Hon var rätt ung, och hon betedde sig inte likadant mot oss som alla andra gjorde.
"Is everything good with you this lovley day?" frågade hon, och vi alla nickade, även jag. "Super! Let's get those clothes then!" sa hon och drog iväg oss mot "hennes hörna". Där tog hon fram våra kläder, och såg till att de satt som de skulle innan hon skickade vidare oss till Ylva, hon som smikade oss. Hon var lika glad att se oss hon, och fixade snabbt med vårt smink. När vi sedan var klara letade vi upp tjejerna igen för att gå och äta lite. Det fanns alltid en kock här i närheten, och han brukade stå och fixa mackor till alla som var hungriga.
"Hello boys!.. And girls..?" sa han när vi kom. Vi brukade hänga ganska mycket med honom, så man kan säga att vi var som vänner.
"Yeah, this is our friends from sweden! Or.. 'friends'. She is the mother of his child.." började Louis och pekade först på Julia, sedan på Liam. ".. She is dating him.." han pekade på Emma och Harry. "They like him.." han pekade på Rim, Madelaine och Niall. "..But he doesn't know that, so don't say anything!" sa han sedan, även om Niall stod just bredvid och lyssnade. Han såg lite förvånad ut, men sedan skrattade han bara.
"Oh, welcome to the family!" sa han och kramade tjejerna. Han var egentligen från Italen, så enligt honom var man familj när man dejtade, eller bara gillade varanda. Hans engenska var också lite kul, och det stod tjejerna nu och fnissade åt. "Are you hungruy? Oh, stupid question! You always are!" sa han och sköt tallriken med mackor närmare oss. Alla tog varsin, och så slog vi oss ner på en bänk just bredvid.
När vi hade ätit klar och fixat med lite annat började det bli dags för oss att gå upp på scenen, så vi sa hejdå till tjejerna och samlade ihop oss vid trappan. Så snart musiken började spelas sprang vi upp på scen, och möttes av ett väldigt skrik..
Julia
Alla bakom scenen var väldigt intresserade av My, och så snart allt var klart och killarna var uppe på scenen hade alla tid att leka med henne. Så jag och de andra tjejerna satte oss i en skön soffa, och lät alla andra underhålla henne en stund. I början hade jag stenkoll på henne varenda sekund, men det blev svårare och svårare allt eftersom hon blev van vid deras sällskap, och därför sprang runt lite överallt. Men jag litade på alla här, hon skulle nog inte gå så långt, det kan jag inte tänka mig..
"Julia..!" sa Emma efter att vi hade suttit och pratat en liten stund. Då hade jag helt och hållet slutat kolla efter My, så jag hade ingen aning om vart hon var. "Vart är My?!" frågade hon snabbt, och jag skärpte blicken för att försöka hitta hennes rosa tröja någonstans bland folket. Den syndes inte.
"Jag har ingen aning!" sa jag och reste mig upp. "Have someone seen my kid?!" frågade jag högt, och alla slutade prata med varandra.
"No, not in a while." svarade en av dem.
"Me neither." svarade en annan.
"Well, she's not here, so we need to find her, now!" sa jag, och alla började genast leta efter My. Men ingen hittade henne. Hon verkade vara bortblåst från jordens yta...
TACK för alla kommentarer på förra delen! Är ni lika bra den här gången...? :)
TACK för alla kommentarer på förra delen! Är ni lika bra den här gången...? :)
Emma
Jättebraaaa!!!! Har det varit Zayn's perspektiv förut?? Känns inte som det, och bara så du vet så håller jag på att skriva en del nu ;)
SiRl
Men dumma unge... Om hon nu sprang iväg alltså xD
Lika bra som alltid ;)
Emmatomlinson
Sjukt bra! :D
Ylva Karlsson
Du snodde mitt namn ;D Men du kan få låna det mer😄
Svar:
Stina Johansson
Trackback