Unstoppable - Del 4
Milena
Emilias körkunskaper var inte ens i närheten av godkända, så den biten vi var tvuna att åka tog ungefär tre gånger så lång tid som det hade gjort om någon lite mer erfaren förare hade kört. Men tillslut stod vi i alla fall utanför porten till vad jag visste var lägenheterna som tillhörde One Direction. I alla fönster man kunde se var det mörkt, så förhoppningsvis hade Emilia rätt i att de inte var i stan. Annars hade vi rätt stora problem. Fast ioförsig, vad de hemma skulle de antaglien ligga och sova, så de skulle nog inte märka något i alla fall.
"Are we alive?" frågade jag när hon äntligen vred av nyckeln. Hon skrattade ironiskt åt mig och öppnade sedan dörren för att gå ut. Jag följde hennes exempel, och snart stod vi båda i gränden mellan två av lägenhetsbyggnaderna på gatan mittemot vårt mål.
"There it is, right?" frågade Emilia och pekade på ett av fönstrena på andra våningen. Jag nickade för att visa att hon hade rätt. Det fanns tre våningar och en källare i byggnaden, och på var våning fanns det två fönster. En brandstege letade sig upp från första våningen upp till taket mellan de två raderna av fönster, så det skulle nog inte vara några problem att ta sig in i alla fall.
"Are you ready?" viskade jag. Emilia nickade som svar.
"As ready as I will be." svarade hon, och sedan kollade vi så att det inte var någon som såg oss innan vi sprang över gatan. Vi tryckte oss mot väggen på andra sidan för att återigen se oss om, och när vi kunde konstatera att vi var helt ensamma på gatan började vi långsamt klättra upp för den otroligt smala brandstegen. Jag först, och Emilia straxt bakom mig. För varje steg jag tog gav stegen ifråg sig ett tystare gnäll, hur försiktigt jag än tog det..
"There it is, right?" frågade Emilia och pekade på ett av fönstrena på andra våningen. Jag nickade för att visa att hon hade rätt. Det fanns tre våningar och en källare i byggnaden, och på var våning fanns det två fönster. En brandstege letade sig upp från första våningen upp till taket mellan de två raderna av fönster, så det skulle nog inte vara några problem att ta sig in i alla fall.
"Are you ready?" viskade jag. Emilia nickade som svar.
"As ready as I will be." svarade hon, och sedan kollade vi så att det inte var någon som såg oss innan vi sprang över gatan. Vi tryckte oss mot väggen på andra sidan för att återigen se oss om, och när vi kunde konstatera att vi var helt ensamma på gatan började vi långsamt klättra upp för den otroligt smala brandstegen. Jag först, och Emilia straxt bakom mig. För varje steg jag tog gav stegen ifråg sig ett tystare gnäll, hur försiktigt jag än tog det..
Det kändes som att det tog oss en hel evighet att ta oss upp till fönstret och ha sönder det, men vi var i alla fall försiktiga, och jag var hundra procent säker på att det skulle löna sig. När vi tagit oss in genom fönstret hamnade vi i någonting som liknade ett vardagsrum - fortfarande helt obemärkta.
"I can go this way, and you that." viskade jag och pekade med hela handen åt det håll jag ville att Emilia skulle gå åt. Hon gav mig en kort nick innan hon gick bort mot hallen och köket för att kolla om det var någon där. Jag skulle kolla i det jag antar var ett sovrum och badrum, och eftersom att det var störst chans att det var någon där blev jag en aning nervös. Men jag passade mig noga för att visa det och gick långsamt genom den korta korridoren för att komma bort till de två dörrarna som var mittemot varandra. Jag hade ingen aning om vilket rum som gömde sig bakom vilken dörr, så jag chansade och drog försiktigt ner handtaget på en av dem. Det visade sig vara badrummet, så jag kunde pusta ut en aning medan jag sökte igenom det. Ingen här. Då var det bara sovrummet kvar, och sannorligheten av att någon skulle vara just där inne var ganska stor. Jag svalde hårt och böjde försiktigt ner handtaget till rummet. När dörren tillräckligt öppen för att jag skulle kunna sticka in huvudet såg jag att det var helt mörkt i rummet, eftersom att det tydligen saknade fönster. Därför fick jag använda mig av hörseln för att avgöra om det var någon där inne, och när jag varken hörde andningar eller snarkningar blev jag lite lugnare igen. Fast det varade bara i några sekunder. När jag var påväg att stänga dörren igen hörde jag att golvet bakom mig knarrade, och en varm andedräkt kändes mot min nacke. Jag vände mig snabbt om för att se om det var den som hörde hemma i sovrummet jag just snokat i, men till min stora lättnad såg jag att det bara var Emilia.
"You scared the hell out of me!" väste jag förargat. Hon visade att hon gärna hade lagt sig på golvet och skrattat nu, men gjorde det inte eftersom att hon inte visste om det var någon i sovrummet eller inte. Det kom hon själv på snart, då hon nickade hon dörren. "Can't see or hear anything." bekräftade jag, och leendet på hennes läppar blev ännu större.
"This is going better than I thought!" viskade hon glatt och snurrade runt ett varv med armarna rätt ut i vädret. Korkat, såklart. Hon hann inte snurra mer än ett varv innan hon viftade till en tavla som hände på väggen, och det i sin tur började gunga från sida till sida tills den tillslut föll av kroken den satt på. Jag vet inte vad min snabba reaktion berodde på, men det måste har varit något bra, för att utan att ens behöva tänka innan slängde jag mig på golvet och fångade den. Ännu en gång höll hon på att avslöja oss, vad tusan är det hon håller på med?
"You scared the hell out of me!" väste jag förargat. Hon visade att hon gärna hade lagt sig på golvet och skrattat nu, men gjorde det inte eftersom att hon inte visste om det var någon i sovrummet eller inte. Det kom hon själv på snart, då hon nickade hon dörren. "Can't see or hear anything." bekräftade jag, och leendet på hennes läppar blev ännu större.
"This is going better than I thought!" viskade hon glatt och snurrade runt ett varv med armarna rätt ut i vädret. Korkat, såklart. Hon hann inte snurra mer än ett varv innan hon viftade till en tavla som hände på väggen, och det i sin tur började gunga från sida till sida tills den tillslut föll av kroken den satt på. Jag vet inte vad min snabba reaktion berodde på, men det måste har varit något bra, för att utan att ens behöva tänka innan slängde jag mig på golvet och fångade den. Ännu en gång höll hon på att avslöja oss, vad tusan är det hon håller på med?
"Idiot.." mumlade jag ironiskt. Hon mimade förlåt samtidigt som hon gjorde allt hon kunde för att inte börja skratta - vilket gjorde att jag inte tog hennes "förlåt" på allvar. "Just because there's no-one home doesn't mean that we don't have to be careful. Don't screw this up now." sa jag allvarligt.
"I won't." lovade hon, och sedan fortsatte vi med det vi kommit för att göra. Vilket var.. att stöka runt lite bara, visa att vi varit här kan man säga. Och det gjorde vi, så det räckte och blev över...
"I won't." lovade hon, och sedan fortsatte vi med det vi kommit för att göra. Vilket var.. att stöka runt lite bara, visa att vi varit här kan man säga. Och det gjorde vi, så det räckte och blev över...
Harry
På lördagen hade vi fått en dag ledigt, och eftersom att i stort sett det enda vi kunde göra för att slippa tänka på allt som hade med One Direction att göra var att sitta inne i lägenheterna och lata oss var det just det vi hade gjort. Vi började dagen med en riktigt sovmorgon, och när klockan var runt halv två samlades vi inne hos Louis för att kolla på film. Det började med ett par komedifilmer, men senare på kvällen ändrades temat plötligt till skräck. Det var inget jag direkt gillade, så redan efter första skräckfilmen skyllde jag på att jag hade ont i huvudet och gick in till mig. Jag hade ingen ork till att hitta på något, så jag tog en dusch och gick och la mig. Jag undvek hela tiden att se rakt in i spegeln, och kollade en extra gång över axeln när jag lämnade badrummet för att gå in till mitt rum. Visst var jag töntig, men det var inget jag kunde rå för.
Den kvällen hade jag grymma problem att somna, eftersom att jag inte kunde få ut bilderna från skräckfilmen ur hjärnan. Jag försökte med allt; räkna får, sjunga för mig själv, lyssna på musik.. men inget hjälpte. Så jag låg bara där i tystnaden och hoppades på att slockna. Jag tror att jag höll på att göra det efter en liten stund, men ett dovt gnissel väckte mig, och sedan låg jag där klarvaken igen. Jag kunde inte förmå mig själv att förstå vad det var som hade gnisslat, även om jag hela tiden blev påminnd om hur det lät. Jag låg och lyssnade på ljudet tills det upphörde, och sedan byttes ut mot något annat. Glas som krossades, i mitt kök. Fan. Jag tassade snabbt upp ur sängen och tog plats bakom byrån som stod bredvid dörren. Om det var någon som kom in i mitt rum nu skulle jag i alla fall inte vara det första den såg..
"I can go this way, and you that." viskade någon ute i hallen, och paniken spred sig snabbt inom mig. Visst blev jag väl lite lättad när jag hörde att det var en kvinna som sagt det, men det betydde ju inte att den hon pratade med var det. Jag letade febrilt efter min mobil, och när jag hittade den i fickan skrev jag snabbt ett sms till Liam - eftersom att han var den första jag kom till på listan.
"I can go this way, and you that." viskade någon ute i hallen, och paniken spred sig snabbt inom mig. Visst blev jag väl lite lättad när jag hörde att det var en kvinna som sagt det, men det betydde ju inte att den hon pratade med var det. Jag letade febrilt efter min mobil, och när jag hittade den i fickan skrev jag snabbt ett sms till Liam - eftersom att han var den första jag kom till på listan.
#Someone's breaking in to my apartment, right now!!! /H
Jag skickade iväg det och skyndade mig sedan att släcka skärmen. När någon öppnade dörren till mitt rum slutade jag helt och hållet andas och tryckte mig mot väggen. Som tur var såg personen mig inte, och var snart ute igen. Jag tog snabbt upp mobilen för att se om jag hade fått något svar, vilket jag hade.
#Seriously?! Tell me you're kidding ot sleep-texting! /Li
#No, why would I? Sleep-texting is not even a word btw.. But get your as over here now! And bring the other lads to..! /H
#We'll be there in a sec. /Li
Efter att ha fått det sista svaret kunde jag luna ner mig en aning, och så satt jag bara där och bara väntade på min räddning. Varför skulle jag råka ut för allt?
Serious thought, börja på en ny novell eller fortsätta på den här? Känns ovanligt töntigt.. Dela gärna med dig av din åsikt i en kommentar :)
Efter att ha fått det sista svaret kunde jag luna ner mig en aning, och så satt jag bara där och bara väntade på min räddning. Varför skulle jag råka ut för allt?
Serious thought, börja på en ny novell eller fortsätta på den här? Känns ovanligt töntigt.. Dela gärna med dig av din åsikt i en kommentar :)
Och jag kom på en sak, meningen med att göra en annan sida där ni kunde få uppdateringar om bloggen var ju att det skulle gå snabbare för mig att skriva ett kort meddelande någon gång ibland, och gör jag en underblogg tar det ju exakt lika lång tid och batteri (meningen är att jag ska göra det från mobilen)r.. Det där var jag i ett nötskal.. xD Så jag kommer inte göra någon sådan blogg, utan hålla mig till twitter. (vill ni hellre ha mig på facebook så säg till, kan ju faktiskt göra en sida där med - för dom som inte har twitter tänker jag) x)
Och jag fick en fråga om jag kunde lägga ut en bild på hur Milena och Emilia ser ut, så jag frågade "den riktiga" Milena om jag fick lägga ut bilden hon skickade till mig för ett tag sedan, och hon sa att det var okej. Så det är såhär jag tänker mig Milena och Emilia (fast några år äldre)
Detta är då min vän i Serbien :)
(Och "Stina" är jag ifall det var någon som inte visste det xD)
Saga
grymt bra..! meeer!
Svar:
Stina Johansson
Jag
fortsätt på den här! Plus mer
Svar:
Stina Johansson
ida
Fortsätt !
Svar:
Stina Johansson
Emilia
Tycker du ska fortsätta med denna, den är lite anorlund än vad de flesta andras noveller brukar va och det är kul! :D
Svar:
Stina Johansson
EmmaTomlinson
JAAA! du mååååste fortsätta på den här novellen! snääälla!! :D
Svar:
Stina Johansson
alva
fortsätt på den här, den är så himla bra! :D
Svar:
Stina Johansson
bea
Neej fortsätt på denna den är otroligt bra du kan ju alltid göra en ny senare?? :)
Svar:
Stina Johansson
Milli
Jätte braa!! Du får absolut inte sluta!! Jag börjar ju älska denna, haha
Svar:
Stina Johansson
Madde
AS Bra! Grymt! Fortsætt! Sluta INTE!!
Svar:
Stina Johansson
SiRl
Neh, jag gillar den här xD
Grymt bra som alltid : )
Svar:
Stina Johansson
Madde
svar: Jag ær i Norge det ær dærfør:)
Svar:
Stina Johansson
Emilia
Sluta inte för Guds skull!
As bra! :DDDD
Svar:
Stina Johansson
Trackback